Recept.

Antagligen ett av de roligaste recept jag läst. Låter rätt så gott också. Måste kanske provas under den kommande julledigheten. :)

Dagens SAAB.

Titta nu vad SAAB Cars har gjort av alla bilder på sina SAAB:ar som människor skickat in till dem på FB (det är en animering och jag kan inte dela den hit, så ni får följa länken)! :) Och zooma för allt i världen in i bilden, så skall ni få se. :)

Trots.

Nu börjar vi ha lärt oss. Vi har klarat oss genom åtminstone två, tre riktiga holmgångar med Norah och en med Ruben, eller kanske två - jag minns inte riktigt. :) Och nu är det dags igen för Ruben - en ny trotsperiod är under uppsegling. 8]

Jag har tidigare känt mig lika överraskad varenda gång, innan jag fattat hur det stått till. Kämpigt har det varit också. Så nu bävar jag litet och funderar just hur illa det kan bli för lille Rubbe den här gången. Eller det kanske är för oss det blir illa. ;)

Trotsboken rekommenderas, syrran, apropå ett desperat utrop för någon tid sedan i din blogg. Det är dags för oss att söka fram den och läsa på igen. :)

Det blir till att ladda med t å l a m o d, TÅLAMOD, tååååååålaaaaaaaaaaaamoooooooooooooood för att orka med en i vanliga fall solig pojke med fullmåneansikte, den goaste lille pojk som finns, som plötsligt svarar emot, blänger, skriker och gråter. Fatta alltså, att de skall genom de där faserna barnen. Obevekligen. Och sedan är det som bortblåst och så glömmer man igen, till det är dags nästa gång.

Knasigt det här småbarnslivet. :)

Så ovanligt.

Det har hänt väldigt sällan egentligen. Och det är följaktligen väldigt långt mellan gångerna.

Men igår körde vi ut Norah till ön och hon fick därmed inleda sitt jullov. :) Hon såg också fram emot att få vara själv med farmor och farfar och hon kunde inte fort nog bli av med oss igår. :) Idag har Norah gräddat småplättar med farmor och varit ut och gått med Klinga (som gnagde av kopplet... X)) och en del annat smått och gott.Ruben ville gå på förskolan idag, då de stora barnen (dit han nu räknas) skulle få åka till Stadsparken och titta på julkalendern där. Trots hyfsad kyla hade det gått bra. :)

Norah såg fram emot att Ruben skulle komma ikväll. Innan vi körde ut honom till ön, åkte vi till Storheden och festade på Max och handlade litet på COOP Forum (hittade bland annat en röd hyacint som jag skall flytta till ett glas).
Vi tog med ut varsina stjärtlappar (heter det så egentligen?) som inhandlades ikväll, några leksaker hemifrån, ett par sång- och sagoskivor och så sagoboken som har en saga för varje dag fram till julafton. Adventskalenderpresenterna för de närmaste dagarna fick också följa med ut. Farmor har ett digert program planerat för barnen, så imorgon skall det bakas ett pepparkakshus och dagen efter skall de klä granen. Helt fantastiskt! :)

Sålunda ett par vilsna föräldrar kvar i stan. :) Inatt skall jag försöka sova utan att vakna. Imorgon ta mig till jobbet och bara bekymra mig om mig själv, utan stress brännande i bröst och mage. Trots att jag skall arbeta till och med dagen innan julafton, skall jag verkligen försöka låta julkänslan rinna in över mig.

Att höra en bjällra.

Jag tror. På julen, på att skapa den härliga känslan av förväntan hos barnen. Skapa en känsla av magi. Jag älskar det. :) I år känns det bättre än ifjol, även fast vi inte förberett nästan något.

Svärmor har erbjudit att grava lax och rulla köttbullar till oss alla, vilket jag tacksamt accepterat. Om jag ber om det, tror jag mamma gör sin goda inlagda sill. Vi har själva en rökt röding i frysen. Löjrom har vi och annat sådant enkelt som är färdigt i sig självt. Vi skall köpa en skinka.

Något slags julbord får vi ihop till alla i vårt lilla hus. Efter sommaren som inte gav mig någon återhämtning, har hösten sakta fått mig att må bättre. Jag har försökt, litet, litet, att vara mer närvarande, att vara mindful. En kort period lade vi oss tidigare och jag kände stor skillnad då i mina energinivåer.Nu har jag varit småkrasslig i tre och en halv vecka och sovit extremt litet igen, så ikväll är jag helt slut. Kanske därför, kanske för att jag tror, för att jag älskar värmen, glittret, förväntan som julen kommer med, för att jag vill ge mina barn det här - kanske var det därför som tårarna rullade lätt till fredagsmysfilmen ikväll. :)

Åhh.

Jag tycker inte om att G arbetar i Stockholm och är borta från oss så mycket. Även fast det nu oftast bara är en, två nätter per vecka, så är det en, två nätter för mycket. Gissa hur mycket jag gillar att G är i Stockholm och just ikväll hade tänkt komma hem? Inställt, avbokat, väntelistor, ny biljett med annat bolag och en avgång som i nuläget beräknas till 22:00. Fet chans säger jag, till möjligheten att få krypa till kojs med min man ikväll. :[

---> Update: Klockan är 21:35 och nu står det försenad till 23:10...

---> Update: Nu är klockan 22:25 och det står försenad till 23:00. Hopp? Jag måste i alla fall gå i duschen nu.

---> Update (sista): De lyfte till slut 23:35 (han skulle ursprungligen ha lyft 17:50) och beräknas anlända 00:40. Jag orkade aldrig duscha men skall i alla fall nu borsta tänderna. Jag behöver jullov. Och så hostar jag mer igen, nyst har jag också gjort. :(

Oväntat, men trevligt.

Svärföräldrarna kom till stan ikväll, för att jag bad dem. De var så snälla och tog hand om barnen medan jag fick åka och äta julbord med arbetskamraterna på Brändön.
En oväntad fördel med det besöket visar sig komma i form av en fläckig fyrbening som sängkamrat. :) Får se hur det går om det dessutom kommer en eller annan tvåbening till sängen också (den största tvåbeningen sover på hotell inatt).

Klinga börjar äntligen bära sig mer och mer åt mer som en hund och mindre som ett tusentandat tuggmonster och är förstås jättego! Hon är redan hårt präglad på farmor och farfars tider, så hon har slaggat på vår säng i säkert en timme redan.

Min hårt uttänjda magsäck hämtar sig så sakteliga, emedan jag nu med det snaraste måste ta itu med årets julkort, snart i en postlåda nära er. :)

Dagens SAAB.

Som en liten blinkning till syrran:Reindeers are so yesterday (citerar SAAB och lånar deras bild, från FB). ;D

Ber att få återkomma.

För sex år sedan hade G och jag varit föräldrar i bara några timmar, till vår förstfödda, till vår Norah som nu alltså äntligen fyllt sex år! :*

Vi har firat henne med det efterlängtade barnkalaset på Leos Lekland i lördags, då också familjen samlades kring Norah och hade kalas hemma efteråt. Idag har morfar varit här och Norah har fått välja middagsmat och vi hade gofika till kvällsmaten! :)

Men nu är timmen för sen och jag ber att få återkomma med bilder från dessa tillställningar, kanske redan imorgon. :)

---> Update: Titta gärna på syrrans fina bilder på vår tjej så länge. :)

Gjort det igen.

Nu har jag snålat och väntat och väntat och snålat, i flera år faktiskt, så att jag igen gått miste om en sak som jag verkligen ville ha. Fyfasiken så irriterad jag blir på mig själv.

*morra*

Med snåla menar jag inte att jag sparat, utan att varje gång jag tänkt beställa, så har jag tänkt att, nä, jag väntar litet till med att beställa.

Och nu har det utgått ur sortimentet. Finns inte mera. Duschdraperiet jag skulle hänga upp efter vi plockat ned ljusdraperiet för den här vintern. Duschdraperiet med pampiga Brooklyn-bron på.

När dressyrbanan är 300 meter lång.

Det har gått litet knackigt med vinterridningen. Två gånger har jag varit sjuk och en gång var syrran här. Och så verkar det ju som att vi vill göra så mycket dessa helger. Och mycket försvåras eller omöjliggörs av att jag skall iväg och rida mitt på söndagen.
Första passet för vinteromgången, blev en mild skräckupplevelse för mig. Jag red Maximus (ovan) som är en morgan-arabkorsning och han hade ännu inga broddar bak, ja, jag tror han till och med var barfota bak. Så redan skritten ut var mycket halkig och vinglig. Det är tur att hästarna har fyra fötter att sätta ned!

Ibland går Maximus som en liten drömhäst, ibland bockar han sig genom ett pass (bara i galoppen). Den där dagen bockade han. På isiga träden (ingen snö hade kommit då, men det var kallt och fruset och ridbanan var för hård att rida på), med halkiga bakfötter och med en stel, rädd ryttare på ryggen. Och jag blir så dålig ryttare när jag blir rädd. :]

Nå, vi överlevde och som ett lamm på väg till slakt kände jag mig när jag nästa gång fick Maximus igen. Nu gick det precis underbart! Inte tillstymmelse till bock på hela passet, utan bara fint, mjukt och eftertänksamt. *mys*

Sedan har jag haft ett till jättefint pass, i söndags. Då red jag Herkules (nedan). Även han har skrämt mig litet, den allra första gången jag red honom och han inte gjorde riktigt som jag ville. Syrran red honom på vår tur i somras. :) Jag kände mig åter som ett lamm på väg... ja, ni vet, då jag utan att protestera fick Herkules. En kort rapport från föregående ryttare om att han varit jättefin, lugnade litet. :)Vi värmde upp i dressyrskogen, för att sedan gå ut på ett träde och göra en övning där. Som jag skrev i rubriken, så finns det gott om utrymme och vi skulle individuellt köra övningen - en lagom stor volt i trav, fatta galopp ur volten i trädets längsriktning, snygg övergång till trav och så en volt igen. Volterna användes till att "få ordning" på hästen om det behövdes och i omväxlande varv. Efter det arbetet gjorde vi förflyttningar i sidled i skritt, "skänkelbrytning" som G skulle säga. ;)

Sedan travade vi iväg längs en liten rutt till vi kom till ett annat träde. Där vidtog den första övningen igen. Allt gick jättebra! Ridningen är så underbar på dessa hästar. Aldrig mer heltrötta armar av att ha burit en häst i munnen en hel lektion, aldrig mer krampande benmuskler av övertydliga hjälper. Aldrig spö, aldrig sporrar (även om detta existerar beroende på ekipage och dagsform). Känsliga hästar, som oftast bara kräver lätta, fina hjälper. :)

En annan liten rutt tillbaka till det första trädet. Vi var längst ned och skulle arbeta oss tillbaka mot farmen. Nu skulle vi rida på en rak linje, var för sig och lägga volt till höger och vänster omväxlande. Rakrikta mellan volterna och allt arbete i trav. Vi fick lägga tio eller hundra volter, som instruktören sade. :)

Jag har alltid gillat voltarbete och siktade på snarare hundra än tio volter. Vi började arbeta, Herkules och jag och ganska snart märkte jag att Herkules befann sig på en fin plats. Hans trav blev lugn, litet större och mycket sviktande. I form gick han hela ridpasset med få undantag. Nu var han helt eftergiven och arbetade på rätt sätt och då blir ridningen sagolik... :) Vi var 'in the zone' och jag menar - i djup vinter, på ett snöigt träde - vem hade kunnat ana?

Jag tar paus efter januari, men gissa en gång om jag fortsätter i april då ordinarie westernridning drar igång igen! :)

---> Fotografierna är lånade från starstable.se.

Bjällerklang, bjällerklang hördes ding-e-li...

Det var den här jag pratade om, Bästisen. Hur kan flera hundra minibjällror låta i en klase sådär tillsammans? Man undrar. :)

Page not found.

YOU 404'D IT. GNARLY, DUDE.

Surfin’ ain’t easy, and right now, you’re lost at sea. But don’t worry; simply pick an option from the list below, and you’ll be back out riding the waves of the Internet in no time.

• Hit the “back” button on your browser. It’s perfect for situations like this!
• Head on over to the home page.
• Punt.

Följer Marcus Samuelsson på FB. Fick det här roliga felmeddelandet när jag surfade runt på hans hemsida. :)

Nu fortsätter filmen ("Shooter") med te med massor av honung och så en Ben & Jerry's som tillbehör. För jag har fortfarande ont i halsen, även om torrhostan sakta, sakta ger med sig. Ruben är förkyld men pigg, i alla fall när han lade sig tidigare ikväll.

Samma sällskap plus en.

För litet drygt fyra år sedan, den tjugofemte november, åkte vi till IKEA med Ruben en månad och fem dagar gammal. Han hade tyvärr feber den morgonen, men jag var så angelägen om att komma till IKEA, att vi for ändå. X)

IKEA hade öppnat tio dagar tidigare och trycket var hårt. Det ringlade långa köer till de stängda dörrarna - det var så mycket människor att de bara släppte in folk när några gick ut. Fatta!!

Bästisen ryckte ut, som den Bästis hon är, gick fram till personal vid dörrarna och sade att vi måste få komma in, vi har en enmånadsbebis som måste in från kylan! Och in fick vi komma. :)

Idag är det dags igen. Och Ruben blev nogsamt förkyld igårkväll. Ingen feber dock, ännu.

För säkerhets skull tar jag med munsönderfallande paracetamol. :)

Och ja, plus en, det är Malin det. :)

G's nya leksak.

Märkvärdigt.

Jag är så glad att vi valde att följa IDOL i år. :) För himmel vilka bra artister de vaskat fram! Jag vet inte om det är för att ovanligt många blivande idoler i år varit litet äldre - herregud, Geir var ju lika gammal som G och jag och var kvar till för bara tre, fyra veckor sedan. Jay och Olle är också "äldre", i alla fall över trettio (tror jag!!) och med åldern kommer nästan obevekligt erfarenhet som kanske gör en till en bättre sångare.

De är bara tre kvar nu i tävlingen - imorgon åker en av de tre ut (jag gissar på Minnah - allt annat är fel) och nästa fredag står finalen i Globen mellan Jay och Olle. Flera av idolerna kommer att låta höra av sig, det är bergsäkert. :)

I det här klippet gör i alla fall Jay en version av Madonnas "Like A Prayer" som är s å bra! Texten får för första gången för mig en betydelse och jag berörs också av vad texten kan betyda för just honom, utifrån de små glimtar av sig själv som han delat med sig av.

Ny hylla.

I gamla köket hade jag ett "hål" i en bänk som stod på golvet till höger när man gick in i köket. I hålet förvarade jag huvudsakligen årets kataloger och glossiga magasin - litet sådant, som jag faktiskt ville spara och faktiskt också rensade ut vid nyår eller då de nya katalogerna kom.

Jag funderar på några olika varianter. Den skall vara vit för att smälta in i tapeten i vardags, där den tänkta hyllan skall sitta på väggen till vänster där man går in.

Jag vill nämligen ha mina kataloger och magasin. :) De får bli en färgklick och inredningsdetalj samtidigt. Förutom kataloger, så tänker jag mig att någon konst kan bosätta sig på hyllorna också.

De två översta är väldigt lika varandra; den till vänster finns på Wika Möbler i Gammelstad, den till höger finns på EM. De två nedersta finns på IKEA.







Så - vilken skall vi ha?

Ett par datum att se fram emot.

Tjugofjärde juni (midsommarafton!) har "Cars 2" premiär! Jag blev varse detta idag först, då jag rensade bort gamla meddelanden från FB. Jag har tänkt mer än en gång att det borde komma en till film om Blixten & Co och nu är den här! Förväntningarna blir förstås höga, men frågan är om den här storyn var den bästa? Barnen kommer såklart att gilla den skarpt, det är jag säker på och tekniskt är den säkert oklanderlig.

Det andra datumet är den nittonde juni, då F21 ä n t l i g e n bjuder på en flygdag igen! :) De fyller jämt, 70 år och senast de hade flygdag var 2003. Kul att barnen är stora nog för att kunna vara med om detta högljudda spektakel! :)

Flyguppvisningen -03 var dagen efter G's födelsedag (faktum är att G's mor anser att förlossningen startade därför att de var på flyguppvisning då G skulle födas) och kolla bara - Frasse har växt en del på blott sju år. På bilden var han nio. :D

Ähum.

Inte riktigt lika fin som den norska, nä. ;D

Eeeuuw!

Oväntad bläig grej med att ha färgat håret mörkbrunt - alla hår jag fäller (på ljusa ytor) syns. Värst är det i tvättstället och badkaret. Och i sängen. :[

Jag har såklart alltid plockat hår efter mig och sett dem också. Men det är som att de blev ännu litet mera läskiga nu när de är så mörka. Jag bryr mig rätt mycket om mitt hår. Så länge det sitter kvar på huvudet. När det lämnat skalpen, vill jag inte längre veta av det.

Skriva.

Konstaterar att jag denna månad skrivit mer än ett inlägg per dag. :) Jag tror inte att jag lyckats med det någon annan månad tidigare i bloggen.

Ser också att jag i år kommer att ha skrivit (ja, redan har) fler inlägg än under något annat år med bloggen.

Kul!

Den 18:e november skrev Ruben sitt namn alldeles själv, för första gången. Sådär underbart baklänges som man gör när man börjar skriva. :)

Frustar av skratt!

Läst? :D

Fatta så out of this world det här är för G. Min G. Den G jag känner. :D

G skrev det här från Shanghai senast. Så om ni spanar in klockslagen, så kan jag berätta att lokal tid var strax före sex. På morgonen. Så. G hade p a r t a j a t. :D Han berättade om den surrealistiska miljön på en värstingklubb i Shanghai. Jag minns att han berättade om speglar och otidiga erbjudanden från små kinesiskor (det sista inte helt kul, för någon, enligt G).

Men, som sagt, han kom helskinnad ur det och imorse åkte han till Tokholm igen. :*

Hos frisören.

När jag sitter under värme för att få färg eller lockar att fastna i håret, frågar alltid frisören först om jag vill ha kaffe, med eller utan mjölk och sedan om jag vill ha något att läsa. Mer precist; "-Mode, skvaller eller inredning?". Ytterst charmigt och jag svarar alltid inredning. :)

Jag tänker ofta att jag skall välja något annat, men väljer alltid "Sköna Hem" i alla fall och sist greps jag av svårt habegär:

Vas "Stubbe". Stor, härlig vas, en riktig pjäs.

Väska "Manhattan". Mer en rolig grej. :)

Eländes elände. ;) Det är inte bra att lägga ögonen på så vackra saker, som kostar alldeles för många slantar (de kommer från Svenskt Tenn). Det blir till att njuta av själva vetskapen. :) Men vasen, den skulle jag trivas med. Och väskan. ;)

"Jul! Glitter! Hurra!"

Så skrev jag i dagboken för precis två år sedan, efter att vi varit och sett The Rockettes i Radio City Christmas Spectacular (finns en filmsnutt på den länken), i Radio City Music Hall på Manhattan.

Jag fick precis den överdos av amerikansk julkänsla som jag eftersökt utan att kanske riktigt veta om det. ;) Spektaklet inleddes med en filmad sekvens som vi tittade på med 3D-glasögon, vilket förstås var läckert. Sedan blev det live-show för hela slanten.Ett stort gäng tjejer provar ut för att bli Rockettes och tränar sedan en tid för att slutligen uppträda flera gånger per dag sista tiden fram till jul. Showen var jättetjusig och stundtals interaktiv, tårarna trillade på mig som vanligt av rörelse och jag minns att jag tänkte att herregud, jag vill att mina barn skall få uppleva det här medan de är små nog! Medan de t r o r. :) Det var en historia som berättades, minns inte riktigt handlingen, men tomten var helt klart inblandad. ;)

Ett roligt nummer, där det med litet trixande till slut var hur många tomtar som helst, många, många fler än på bilden. :)

Salongen var jättestor, vi hade fabulösa platser, man satt skönt och vi kunde njuta i fulla drag! Det var värt varenda slant det kostade att gå in. Vi köpte en läcker pumla som åskådliggör Rocketternas paradnummer nedan, där de står i en lång rad tätt ihop och så börjar falla mot varandra som dominobrickor.

Nitton minus.

Vi hade en vacker färd igår upp till mamma och Harry.Sedan hade vi rätt kul också. :)Jag passade på att laga litet.G bröstade upp sig.

Väntar.

Det är alldeles tyst här hemma. Jag har kommit hem, men ingen annan ännu. Jag och några till väntar på resten av familjen och på att fredagsmyset skall börja. :*
Fast det förstås - jag skall på after work först. :) Det blir jättetrevligt, men himmel så skönt det skall bli att komma hem igen!

På en skala.

Minus 19,9 som kallast inatt. I skrivande stund minus 17,9 grader. Och utlovat kuling.

Hur kul är det på en skala?

---> Update: I skrivande stund (26/11 kl.14:49) är det bara -14,3 grader. Men så blåser det också, som sagt. X]

Western clinic.

Jag tillbringade en trevlig lördag med Bästisen och Malin på Älvsby Ryttarförening och åtminstone jag njöt närapå hejdlöst!

Instruktör Anders Josefsson på marken i en för dagen typisk pose.

Lars Lindvall, ordförande i Midnattssolens Westernryttare.

Stefan Bendtsen, en av instruktörerna på R & S Star Stable. Han rider Catch!

Bästisen blev besviken på att ryttarna inte hade cowboyhattar och ropade "-Yiiihaaa!" i kurvorna. ;) Men hon tyckte det var fiffigt med amerikanska flaggan som hästtäcke. Det höll jag med om. :)

Hur kan det bli så här?

Syrran, S, G och jag. Alla har vi julfest med jobbet exakt samma kväll. G har redan lovat att vara barnvakt åt syrran och S. Jag kan gå, om jag anlitar barnvakt. Svårast blir det nog för G. Fortsättning följer. :)