måndag 22 mars 2010

Ledord.

To laugh often and much
to win the respect of intelligent people and the affection of children
to earn the appreciation of honest critics and endure the betrayal of false friends
to appreciate beauty
to find the best in others
to leave the world a bit better, whether by a healthy child, a garden patch or a redeemed social condition
to know even one life has breathed easier because you have lived.
This is to have succeeded.

Ett citat av Ralph Waldo Emerson - präst, författare, filosof. Citatet hänger på min systers varvattenberedare (?), mitt emot toastolen i deras gästtoa. Jag läser detta citat gång på gång, varje gång jag är där och orden kan gott få vara mina ledord här i livet.

Rakt av, utan korrigeringar.

8 kommentarer:

en annan sa...

:-) Då är vi på samma spår! Jag gillar också "Be the change you want to see in others" eller hur det nu var det var sagt (måste kolla upp den). Och så förstås det andra citatet vi har där på varmvattenberedaren - "Go confidently in the directions of your dreams. Live the life you've imagined". :-)

Morskan sa...

Bra att ha de där orden framför sig, hela tiden. Etsa spåret i hjärnan, så att den hittar rätt när man funderar. :O)

*kramar*

en annan sa...

Jo! Jag har, ända sedan jag rev av kortet det stod på - haft just de där orden uppe på någon mer eller mindre framträdande yta.
Det är för övrigt otroligt så länge en papperslapp överlever. Både en flytt mellan kontinenter och MÅNGA lägenheter och hus i Sverige... :-D

"bästisen" sa...

ååå, gillar!

Morskan sa...

Ja, men visst fångar de där orden det allra viktigaste i ett liv? "...win... ...the affection of children" och "leave the world a bit better... ...by a healthy child" - det är särskilt bitarna om barnen som slår an en sträng i mitt hjärta. <3 <3 <3

Kalla mig snobb, jag får ta det - men människor utan barn kan aldrig uppleva den här känslan av koppling bakåt och framåt som kommer med ens barn.

*älskar*

en annan sa...

Så är det! :-D Jag tror i och för sig att man även utan barn ödmjukt kan uppleva bakåtkopplingen genom sina egna föräldrar och andra släktingar, men framåt - nja. Jag är också en barnsnobb nu för tiden, jag vältrar mig i lyxen av alla känslor som kom dundrande med sista krystvärken... :-)

Morskan sa...

Sant, sant! Snyggt fångat - "kom dundrande med sista krystvärken"!

Och jo, kopplingen bakåt har vi ju alla, så mycket vi vill. Men den får en svindlande betydelse först när kopplingen framåt sker.
Du minns ögonblicket när du insåg hur mycket mamma och pappa älskat dig? Hur mycket du betytt för dem? Det är när ens egna känslor för sitt lilla barn överväldigar en, det är då man fattar... :O)

en annan sa...

Jo fy fan... *varm* *glad* *ödmjuk*