och sedan med en sådan här:
och så med en sådan här (då tyckte Fantomen att vi äntligen tagit vårt förnuft till fånga):
och efter den med en sådan här:
så tog vi i onsdags den här och for till pappa med den:
:O)Ikväll, för bara knappt två timmar sedan, blev Ruben rätt besviken när vi kom fram till vår bil på parkeringen i hamnen. Då hade vi just passerat mellan två stora svarta "utes" av olika märken som Ruben med viss förtjusning (han börjar väl bli blasé pojken, bortskämd med alla nya åk vi provkört XO)) kommenterat och så uppenbarade sig vår vinröda skönhet framför oss.
"-Varför har vi inte en ny bil?" kved han och jag bara instämde i kören. ;O) Med en koppling som bara kan hanteras av bilens ägare, utan luftkonditionering, med en nyckel som går att ta ur tändningslåset utan att stänga av bilen, med en förardörr som just nu inte går att öppna inifrån, så börjar vår gamla trotjänare kännas ganska trött.
Bilarna här ovan då?
G funderar på tjänstebil efter omsorgsfullt räknande. Två av hans kollegor har redan beställt, men vi behöver tydligen litet längre betänketid. Vi tvärköpte i denna veva Rubens framåtvända barnstol, som han ändå skall ha från och med fyraårsdagen och har därmed kunnat provköra bil fast vi haft barnen med oss.
Det har ju gett oss en alldeles speciell chans att prova irl hur två barnstolar ryms och så vidare. Nu har inte alla modellerna blivit testade för just detta, vilket gör att jag skulle vilja låna dem igen, men det ger sig väl.
SAAB:en är billigast och låter en del i kupén. BMW:n kunde inte jag justera förarstolen till en för mig bekväm position (kanske bättre med en elmanövrerad stol, vilken skall provsittas så snart tillfälle ges) och så kändes den slängig, eller hellre bångstyrig bokstavligt talat, när hastigheten var litet högre.
Audin. Å, Audin. Ååååhh... Den vill jag ha. Som en oversized småbil, så läcker, så begärlig! Med lull-lull som satt som en smäck, som gjorde att bilen kändes helt rätt för mig. Den är tyst, så tyst och ratten går att manövrera med en smekning. När jag tryckte på gaspedalen, kändes det som att den två ton tunga bilen liksom sög sig fast i vägbanan. Sköna stolar, men vilket äventyr att parkera den! 8O) Jag ångrar att jag stiftat bekantskap med den, för den är så galet dyr att det bara inte går att motivera just den. Men den är bäst. B Ä S T. :O)
XC70:n låter som en gammaldags diesel lät. Ett inte helt trevligt ljud i en modern bil. Det hördes mest i lägre varv, annars var det nog mindre framträdande. För en inbiten SAAB-åkare (jag), känns det motigt att tänka sig (mig) en Volvo. ;O) XC90:n var fin! Den närmade sig Q5:an och var stor, så stor inuti. Barnens stolar på plats och jag b e k v ä m t nedsutten mellan dem. Jag hade dessutom plats för både ben och fötter. OCH. Något som jag inte alls hade klart för mig när vi lånade den - den har två riktiga stolar till, i det enorma utrymmet bak. Den är alltså sjusitsig. Vilken feature! Och så är den med någotsånär motsvarande utrustning närapå 100 000 pix billigare än min Audi.
Alla bilarna vi provat, har fyrhjulsdrift. Alla utom SAAB:en hade automat, för det vill vi ha (hur KAN jag ha varit emot det??? ;O)) och alla har haft diesel som drivmedel (japp, jag har varit emot det också... XO)).
Mot nya äventyr och jag håller med dig Ruben - varför har inte vi en ny bil? ;O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar