Det här är inget litet problem. Tvärtom börjar det vara rätt akut för mig. Jag mår inte bra, orkar dåligt med vardagsstressen utan G vid min sida. Han arbetar mycket hemma i Luleå nu, men jag har stressat under så lång tid att det kommer att ta ett tag att komma tillbaka.
Jag nämnde mindfullness i mitt inlägg om ridningen häromdagen. Jag behöver det. Jag har nästan helt förlorat förmågan att njuta här och nu. Jag är alltid någon annanstans, på väg någonstans, tänker på något (jobbigt) som skall ske om si eller så länge. Så till exempel när vi varit två, tre dagar på Mallorca, knöt sig magen då jag deppade ihop över att det bara var tre, fyra dagar till vi skulle åka hem. :O/
Det ä r i n t e bra.
Imorse cyklade vi till förskola, skola och arbete. Jag kom inte i tid, men vi hade inte bråkat och inte stressat. Jag fick en välsignad (sic!) förmiddag på arbetet, då mina båda patienter uteblev och jag fick oväntade mängder skrivtid. Och jag stressade inte (jag stressar faktiskt inte på jobbet. Där har jag koll. Där vet jag vad jag skall göra och nästan inget kan ställa till det).
Jag cyklade till Norah och vi cyklade till Ruben och sedan cyklade vi hem alla tre. Jag lagade mat, utan att stressa, utan att vi bråkade. Mitt hjärta och min mage mådde bra av detta. Barnen hann leka, jag hann roa mig med diskmaskinen och så promenerade vi i lugn och ro till Norahs "gympa" (tar det i ett annat inlägg, liksom det faktum att vår stora lilla tjej faktiskt CYKLAR!).
Så här såg det ut på försommaren när Norah övade. :O)Norah skuttade glad ifrån mig och Ruben till sin aktivitet, så han och jag gick hem igen. Vi städade barnens rum och så fick Ruben kvällsmat innan vi dressade på oss igen och promenerade till Norah. Vi tre vandrade hem igen och nu fick Norah sin kvällsmat medan Ruben fick byta om till pyjamas.
Allt flöt på utan komplikationer, eller det lilla som hakade upp sig lyckades inte rubba den här dagens lugn. Norah var ordentligt trött, så Ruben fick sköta sig själv en stund medan jag ägnade mig åt min lilla flicka. Vi borstade, tvättade, klippte naglar, smorde. Vi tyckte att Ruben blivit väldigt tyst, så då började vi viska litet. Och mycket riktigt - lillkillen hade lagt sig under sitt täcke med en tänd ficklampa och där hade sötnosen somnat... :O* Oborstad och okissad, men vad gör det för en gång. :O)
Delar med mig av en låt jag gillat rätt länge nu. Black Eyed Peas' "I gotta feeling". I gotta feeling that tonight's gonna be a good night. En hel dag utan stress svidande i bröstet. Jag vet inte vad som gjort den skillnaden just idag. Men jag skall försöka vara kvar i det i alla fall.
Imorgon blir en ny bra dag. Det vet jag, for a fact! ;O) :O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar