tisdag 21 september 2010

En grön vägg. Och så några djur.

I ena änden av matsalen hade Ving gjort iordning en tv-hörna. Eller den "gröna väggen" som vi snabbt döpte den till (kan ha varit syrran med familj som redan etablerat det uttrycket - jag kommer inte ihåg). Där rullade kontinuerligt kortfilmer med till exempel Tom & Jerry och från Disney och liknande. Detta var alltså den vägg som lockade våra barn så till den milda grad att glass (eller annan efterrätt) oftast var helt utan betydelse. :ODVäggen gav utan tvekan oss föräldrar en chans att en liten stund luta oss tillbaka och sippa på kaffet under småprat. :O) Som sagt - är det semester, så är det. :OD

Och så var det det här med katter. Det fanns en liten kattkoloni kring hotellen. De flesta vi såg, såg helt friska ut, men var mycket skygga. De flesta var honor och en var uppenbart dräktig. En kattunge höll till kring entrén till ett av hotellen. Det fanns en hane som var slank som fertila hannar är och han var också något mer social.

Och så fanns där en katt, som sökte sin tillflykt till Norahs famn. Sista kvällen vi var där, hade vi alltså varit in till Port de Alcudia och ätit tapas. Klockan var sen och vi promenerade allihop tillsammans längs strandpromenaden tillbaka till vårt hotell. Norah var litet före oss och plötsligt fann vi henne sittande på en bänk med en katt djupt nedkrupen i sin famn. Andra flanerare stannade tvärt och fotograferade den lilla flickan med katten i famnen.
Katten blundade och lågt helt stilla, ville verkligen inte flytta på sig. Norah log saligt, satt blick stilla och smekte katten försiktigt. Ruben var alldeles intill och skulle också smeka. Genom mitt huvud for mest tankar på om katten skulle kunna göra illa barnen vid en oförsiktig rörelse, men den bar sig inte åt som att den skulle det. Sjukdomar, javisst, men så länge katten inte bitit eller rivit barnen så var det nog lugnt. Till slut var ju Norah tvungen att sätta ned katten på bänken. Resten av stunden Norah var vaken pratade hon om katten, grät litet några gånger över att vi inte kunde ta med henne hem. Lilla, lilla gumman. :O*

Samma kväll sprang vi på syrsorna som vi hörde varje kväll. De var liksom ute och gick på samma strandpromenad som vi. *eeuuw* Jag hann behärska mig och inte visa för barnen att jag tyckte de var litet läbbiga! :O)










Ser ni hästen? :O)

Inga kommentarer: