Trött.

Igår följde G Norah på ridningen och jag stannade hemma med Ruben. Jag var gruvligt trött och inbillade mig att jag för första gången på flera år kände av tidsomställningen. De senaste åren har jag upplevt att jag haft så korrupt sömn tack vare barnen, att jag inte märkt den där futtiga timmen hit och dit.

Men nu är det ju så här att barnen, eller i rättvisans namn Ruben, sover bättre. Sista halvåret har vi försiktigt konstaterat att Ruben äntligen börjat sova stabilare. Han ropar inte längre på mig mitt i natten. Fatta så skönt! :)

Nu sover han oftast tyst och stilla natten igenom eller så någon gång per vecka så kommer han tyst och stilla och kryper ned i vår säng. Jag sover oftast som död och märker inte att han kryper ned bredvid mig. Häromsistens vaknade jag av att jag låg som en varmkorv mellan bröden G och Ruben. Under vårt jättetjocka duntäcke var det nästan förenat med döden och jag var tvungen att ta mig ur korvbrödet för att få litet svalka! :D

Men åter till gårdagen. Ruben ville leka, men jag var s e r i ö s t trött och slingrade mig så gott jag kunde med att jag var tvungen att städa bort efter maten och så vidare. Till slut blev det bara dags att leka med honom och då skulle vi köra bilar. :) Ruben hade byggt upp ett hinder under deras matta, som våra monstertrucks skulle köra (läs: studsa) över.

Vi började leka och till en början gick det bra, men sedan blev jag ju hjälplöst trött. Går inte att sitta stilla när man är så där trött. Så efter ett tag började jag slumra ytligt medan Rubens studsade omkring och gav oss olika betyg beroende på hur bilen studsat. Märk väl att jag satt upp.

Min kropp bönade om att få lägga omkull sig, men det gick ju bara inte. Det här pågick en liten stund - jag blundade litet och var halvt medvetslös av trötthet och varvade det med lam lek med en glad son. Mitt där jag satt där och blundade, kom det från Ruben:

"-Mamma. Vi måste nog ta en frukt." :D

Detta yttrande tog mig upp till ytan och mina ögon mötte Rubens vakna, öppna ansikte som uppriktigt bekymrade sig över att mamma nu var så trött att det nog var bäst att ploppa i henne en frukt. Herregud, så mitt i prick... Vi säger ju så ganska ofta till barnen, om de blir för trötta, sega eller gnälliga beroende på att det dragit ut för länge med någon måltid.

Vi tog oss en frukt och sedan fick resten av kvällsbestyren ta vid. :)