Om förra veckans ridpass tog mig och kusen till nya höjder, så skall dagens pass lämnas därhän utan vidare kommentarer.
Kände mig dock imponerad av ridläraren som direkt efter oss körde igång en hoppcirkus i den högre skolan.
Tolv ekipage, fördelade på tre volter med totalt åtta språng. Sug på den logistiken en stund så här på måndagkväll.
---> Update: Bilden till vänster visar exakt en sådan hoppövning som vi höll på med den där gången för många år sedan då Paulo kastade av mig och jag bröt bäckenet. Det var nog den allra roligaste hoppövning jag ridit, fram till det hände som hände. Jag gick ett hoppläger gubevars under jullovet - så roligt tyckte jag det var att hoppa på den tiden. Det ändrades sedan.
Published with Blogger-droid v2.0.10
4 kommentarer:
Men det var väl ändå hästarna som hoppade..:)
kram
Gudars så invecklat, är det tänkt att man skall sitta kvar, utan kardborre i byxbaken?
I så fall är du ju duktig
Jag skrev ju egentligen inget om vem som hoppade, men visst, hästarna hoppar, men inte så mycket utan en fokuserad ryttare på ryggen. :)
Och ja, jag hade säkert kunnat vara en hejare på hoppning om jag inte fallit av så illa den där gången. Idag hoppar jag ju helst av allt aldrig. Jag rider i en renodlad dressyrgrupp för närvarande, i brist på westernridningen. :)
Jag har inte den där omedvetenheten om min egen dödlighet som krävs för att vara bra på att hoppa... :-D
Det är som när S åker karusell, han börjar alltid prata om materialhållfasthet!
Jag VET att jag kan gå sönder om jag rider illa (vilket man naturligtvis gör). Sen att ha varit med när du bröt bäckenet gjorde ju inte att den känslan minskade! Uj uj.
Skicka en kommentar