En sådan dag bara.

Norah är inte riktigt sig själv. Jag har hört henne snörvla litet under natten och när vi steg upp imorse klagade hon på ont i halsen. Hon säger att hon mår illa och har varit helhängig sedan vi steg upp. Två minituggor av en brödbit och några klunkar te med honung är det hon fått i sig hittills. Nässpray och en Strepsils har jag bjudit henne på också.

Just nu ligger hon och slumrar, med Radar hoprullad vid fötterna. Ruben spelar, men är påklädd (vilket han alltså inte var på bilden). Mamma och jag kommer att lämna barnen hemma, medan vi åker in till Bränna och handlar. Vi kanske inte hälsar på Harry, om det är så att jag riskerar att sprida smitta omkring mig. Det är nog illa att mamma nu riskerar att bli smittad av Norah. 

Ruben var ordentligt snuvig en dag tidigare i veckan, så visst är det något som brygger bland oss. Jag själv nedkom i tisdags med inflammation i ytterörat. Först kändes det bara konstigt i örat, men under nästa dag fick jag gradvis ont i örat. Inte på djupet, utan när man rörde vid själva örat och vid tryck i området kring örat. På torsdag morgon tittade en av läkarna på jobbet i örat och såg inte något dramatiskt, men skrev ut droppar som har avsedd effekt, för nu behöver jag inte smärtlindra längre.

Så där en tre dagar före jag fick symtom från örat, hade jag känt mig väldigt varm på kvällarna. Jag tempade 37,5 grader och tyckte det var mer än lovligt skumt. Jag var ganska säker på att det nu började handla om klimakteriet, men mest troligt var det väl skruttet i örat som bryggde då.

På ön har de redan skjutit sex djur av de elva tilldelade. De har 11+11 i tilldelning, det vill säga elva vuxna djur och lika många kalvar. Vid halv elva idag avbröt de jakten, för att försöka börja få hem de skjutna djuren till kylrummet.

Mamma bredde en filt över Norah och båda katterna tog plats direkt. <3