Jord och täckbark. Tänk att jag mår så gott av att hämta det!
 |
| Den avlånga rektangulära blombänken rivs nu (just utanför på den här bilden, till höger). De nedersta varven pallkragar är ruttna, men ett friskt varv har fått bygga upp det som blir en liten jordgubbsplantering där bredvid tallen. |
 |
| Jordgubbslandet lägger vi ned nu. Vi är som mest ute på sjön när det är dags att skörda och vi har inte gjort jordgubbarna rättvisa på många år. Vi tar reda på några av de plantor som ger stora, goda gubbar och flyttar dem till lilla bänken. Schuberthäggen som stod i den nya, ovala rabatten har fått gå bort efter vi beslutat oss för att den inte var någon Schuberthägg, utan en alldeles vanlig hägg. Beslutet var lätt att ta, då vi redan har ett annat litet träd på gång, som behöver komma i jord. |
3 kommentarer:
Visst är det kul! Och som alltid, att något man drar sig för så himla mycket så gott som alltid får en att hamna i någon slags zen-mode...
Och att det finns hjälp med eländet är ju också fint
Kurt kom nyss och berättade att han tagit upp 2, kommer inte ihåg vad det var, men dom blommar blå, eller gula blommor, är vackra och höga, så jag satte igång att gräva vid altanen, planterade och vattnade, nu skall jag äta och ge mig iväg på fiberinfo i Brändön.
Det ser ju då ut att bli fint bakom huset erat
Kram
Trädgårdsmödor på alla fronter. :D Jo, syrran, man skall verkligen försöka att inte gruva sig i förväg - ofta går det bättre än man tror.
Skicka en kommentar