Sjukt.

Igår kom själva förkylningen igång, efter veckans torrhostande. Snuva, inte den värsta, desto värre med huvudvärken och så började det äntligen komma upp något ur lungorna när jag hostade. Samma status idag. Efter en värktablett kände jag mig otroligt lyft, så den landade uppenbarligen där den skulle. Effekten av den är förstås borta sedan länge och nu längtar jag svårt till sängen, där Ruben ligger och snusar.

Sixten kom och lade sig tätt bakom min rygg imorse och sov så gott där. <3

Det har varit så fint väder i princip oavbrutet sedan mitten av augusti. Första september föll temperaturen som en sten, men det gick bra det med. Sedan har den sakta knagglat sig uppåt igen och i skrivande stund är det overkliga 13,4 grader varmt ute. Norah och Tuva som båda gillar att vara lättklädda, var kaxigt ute i korta shorts idag. Ruben och jag körde långa mjukisar.

Jag har inte gjort många knop idag, nära nog inga. Jag har sett till att vi fått i oss något i matväg, det är allt (ja, jag har tvättat en maskin också). Vi åt sen frukost och tidig middag och däremellan tog vi oss en liten promenad till macken och köpte glass. Det var gott! Efter middagen tog vi bilen och åkte och handlade lördagsgodis. Tuva kör en 2-nätters och sover här inatt också.

Tack vare andra i jaktlaget och diverse sociala medier, vet jag att de skjutit fyra älgar idag. G har jag nämligen bara fått ett par mycket korta livstecken ifrån. Vi får anta att han haft det snärjigt helt enkelt. ;-)

Hemma. Igen.

För tre kvällar sedan smet båda katterna ut när jag ovanligt nog slarvade med ytterdörren. Den här sommaren har ju varit berikad av dylika smitningar (herregud, en granne kommenterade för bara några dagar sedan sedan hur de hört mig vråla efter någon av katterna. Eller kanske på G. Vet egentligen inte. Det framgick inte. Grannen uttryckte sig mycket artigt. *fnissar*).

Så jag kände mig bara litet stressad. Vi lämnade ytterdörren på vid gavel och visst, Radar kom spatserande efter en stund i frihet. Men inte Sixten. Herregud.

Den där katten.

Tungt hjärta.

Den oron.

Hade nära noll hopp om att någonsin se Sixten i livet igen. Bilar. Herregud, vägbygge längs hela Kronbacksvägen. Ovan att vara ute. Instängd av misstag - i enkom. Tagen. Gud så mycket dumt en del gör med katter.

Barnen.

Så ledsna.

Båda har gråtit i omgångar. Tröstat sig med Radar. Vi har peppat dem. Jag har sagt att vi måste hålla modet uppe och skicka ut starka energier om att vi vill att han skall komma tillbaka till oss. Norah sade att Sixten kanske inte tycker om oss, eftersom han går utan att komma tillbaka. Hjärtat blev extra tungt då. Oftast har de varit positiva och sagt att han kommer att dyka upp. Norah har berättat om hur hennes kompisar varje dag peppar henne och frågar om Sixten. Gullebarn!

Det har skurit i min kropp bara av att tänka på barnens sorgeprocess. Så har jag skuffat min egen oro och sorg en bit längre ned. Tryckt bort tankarna på ensam Sixten ute. Tryckt bort bilderna av en påkörd prickig katt. Har inte velat berätta att han är borta, för att skydda mig själv mot andras väntan.

När jag tittade ut genom fönstret vid ytterdörren ikväll som jag gjort så många gånger sedan han försvann och han bara satt där. Den lättnaden!! Jag blev otroligt glad och litet rädd att vi skulle skrämma bort honom. Jag bad barnen pausa filmen och komma tysta till dörren, för Sixten sitter där ute! De trodde mig nästan inte. Allt gick fort, jag öppnade dörren och Sixten hade vridit sig litet medan jag öppnade dörren. Direkt vi lockade, steg han upp och kom jamande mot oss och gick rakt in i huset.

Jag skopade upp honom och vi kramade honom alla tre i en stökig men innerlig gruppkram! Kunde inte hålla tårarna borta. Kände riktigt hur hela min kropp slappnade av. Som jag känner det nu, kommer Sixten aldrig mer att få gå ut lös någonstans. Någonsin. Koppel eller kattgård är melodin.

Så vitt jag kunnat se utan att ha gått igenom honom jättenoga, så verkar han kry och hel. Han har ätit och druckit och sover gott nu. <3 Vi är plus en ikväll, Tuva sover hos Norah. Ruben sover i min och G's säng. På en liten stund ligger jag där med. Imorgon är det sovmorgon!

Tänkt på den här bildserien medan Sixten varit borta. Jag tog bilderna för bara några dagar sedan. Inte kunnat titta på dem. Tänkt att det var som att det fanns en mening med att jag tog flera bilder på Sixten. Skulle jag aldrig mer få se honom?

Tänder och jakt.

Idag var det så dags för Ruben att göra samma specialröntgen som Norah fick göra i början av sommaren. Norahs tandläkare ville kolla att hennes permanenta tänder låg på rad och väntade på att få titta ut, åtminstone delvis för att hon då bara hade tappat åtta tänder (de fyra små mitt fram, uppe och nere) och för att hennes hörntänder som borde vara på gång att släppa, satt som berget.

Var mer beredd med kameran den här gången och klev in och tittade över Rubens axel medan sköterskan höll på att ställa in maskinen. Frågade artigt om jag fick fota innan och det fick jag visst det och sedan stack hon in huvudet i bilden. Knas! Maskade bort henne med en lämplig döskalle. ;-)

Vi fick lugnande besked efter Norahs röntgen och sedan dess har ju minsann en av hörntänderna lossnat. Norah bröt ganska kallblodigt lös den ur munnen när den vickat och retat henne nog länge. Ruben hade nyligt tappat sin första hörntand och vid jämförelse hade Norahs tand en seriöst kraftig och lång rot jämfört med Rubens.

Tack vare att Norah var tidigare, kunde jag ju preppa Ruben i detalj innan besöket. Det är värdefullt. Undersökningen gick som en dans och så tipsade sköterskan om att fota röntgenbilden också. Finurlig person det där! Vi stod och tittade på den ordentligt Ruben och jag. Han tyckte den var jättekool och litet läskig, med skelett och allt. Ruben fick ju göra den här undersökningen för att en av hans permanenta tuggtänder längst bak i överkäken lyckats brotta lös en mjölktand på sin väg ned/ut i munhålan. En mjölktand som inte skulle ha släppt på länge än.

Vis av G's historia som barn, med tänder som drogs och vandrade hit och dit, förde jag på tal frågan om hur Rubens tänder kunde tänkas göra nu då. Med en stor lucka i överkäken efter den för tidigt tappade tuggtanden, som kanske inte täpps till så snabbt då av sin permanenta ersättare. Frågan var relevant och så fick vi remiss på den här röntgen. Så då får vi se. Men Ruben påstår att han känner den nya tanden redan. Och det måste väl vara bra antar jag. Då skall väl ändå inte tänderna hinna börja vandra så mycket i käken.

G åkte ut tidigt efter lunch idag, i skamligt fint väder. En veckas älgjakt med mycket umgänge och mycket [skit-]prat är han absolut värd! Radar hakade på, som vi planerat, för en veckas semester med ett par, tre råttor om dagen. Jag önskar G all lycka med jakten och kanske ser vi honom på en blixtvisit under veckan, eller så i näst bästa fall om en vecka.

De här små luftbubblorna som skickas fram under båten av propellrarna när G lägger i backen - de är så vackra! Nya motorn är så tyst också, så man hör rasslet av dem där de porlar just under ytan. [Need. Better. Camera.]

Western.

Nu börjar det likna något, den här westernridningen i Boden. :-D Weehoo! (hatten i luften här) Fy attans så kul det är! Ridläraren har en stillsam tanke, det märker jag. Jag rider i en av två svåra grupper nu, vi har kommit längst och får prova nya saker. Flera terminer  övade vi själva westernridningen - hjälperna, hur en westerntränad häst fungerar. Vi har övat i skog och mark och på senare år även på ridbana.

Rånisgården ligger väldigt vackert intill vatten och berg och bjuder den här årstiden på svindlande vackra solnedgångar medan vi rider.

Så i förra veckan fick vi prova på team sorting, som illustreras bra i klippet ovan. Man rider i par och skall ur en skara djur sortera ut ett antal. Djuren är numrerade och de skall sorteras ut i nummerordning. Och på tid.

Igår fick vi prova på working equitation, som är western fast på spansk-portugisiskt vis (det går att förkovra sig litet här). Det består egentligen av tre delar - dressyr, teknik och så fart! Vi fick göra tekniktestet i typ valfri fart. Jag själv sprattlade runt i alla tre gångarterna och jag kan skryta med att jag minsann tog hindret och galopperade över bron. Heh. I klippet ovan är det en väldans duktig ryttare som gör speedtestet på en väldigt duktig lusitano (mycket vackra bilder här).

Förra terminen fick vi avsluta med reining. Man rider väldigt enkla mönster i långsam och ökad galopp med spektakulära inslag av spins och sliding stops. Vi spann, men inte så snabbt som på klippet och några sliding stops producerade vi inte alls. Men väl skulle det stoppas snabbt och koncist. Grenen kommer sig ur att cowboysen då det begav sig ville visa upp sina hästar för varandra, glänsa en aning, som man idag kanske skulle jämföra bilar med varandra.

Trail har vi provat flera terminer nu och det är den amerikanska varianten av working equitation. Den går inte alls så snabbt och handlar om att hästen skall vara smidig och lyhörd och veta var den sätter fötterna. Diverse hinder skall passeras, hinder som efterliknar sådant man kan stöta på i naturen. För varje gång hästen stöter i någon del av ett hinder, får man minuspoäng.

Vi har provat western pleasure, som är precis så njutbart som det låter. Här handlar det om att rida snyggt och kontrollerat. En domare säger åt en vad man skall göra och idealet är att ens hjälper inte syns alls och såklart att hästen gör det ryttaren tänkt sig.

Näst sista tillfället på terminen är alltid förberedande för den avslutande tävlingslektionen. Då tävlar vi under glada tillrop inom vår egen ridgrupp i någon westerngren. Blir spännande att se vad vi skall få prova denna termin. Alltså hur koolt är inte allt det här!

Dagen efter höstmiddagen.

Turkish delight. Får ju skylla mig själv som inte köpte mer - hann inte smaka en smula av dem. x-D

"Rullebulle" - kan ha varit från Holland. Ett vetebröd som gräddades upprullat på en kavel. Man lindade av en lagom bit och mumsade. Fanns med olika "topping".

Baklava "birds nest"-style längst bort och något annat sprött med krämig fyllning närmast.

Katterna fick såklart inte vara på bordet, men de brydde sig inte om det. Tvärtom tyckte de att det var superfinurligt med ett alldeles nytt bord åt dem att ligga och sola på.

Norah hängde med Victoria hela kvällen.

Ruben hängde med Oscar så mycket det gick.

Sixten vilar idag. :-)

Internationellt på menyn.

Idag hade jag liksom tänkt att vi skulle äta middag på stan, på matmarknaden som pågår till och med imorgon. Först skulle vi städa och så handla och äta. Ja, vi hann börja städa och eftersom vare sig G eller jag hade ätit lunch, så var vi så retliga att vi var tvungna att åka in. Barnen och jag cyklade och G tog bilen, då han tog på sig uppdraget att handla mat.

Och nog fick vi oss mat. Jag tog langos från Ungern, Norah var entusiastisk och slök en hel portion fish & chips från Storbritannien. Ruben safeade och tog en parisare (knappast från Paris va?). G tog en grov korv i en chiabatta och jag tog aldrig reda på vilket land hans korv kom ifrån. Vädret var hyfsat, men båda barnen frös litet ("-Ni skulle ha klätt er..." och så vidare enligt känt mönster).

När vi ätit drog G till matbutiken och jag och barnen strosade vidare. Fudge och fikabröd stod på agendan. Jag suktade efter churros, som vi smakade på Nolia ifjol - det var jättesmaskigt och kön var följaktligen overkligt lång till det ståndet. Det var bara att gå vidare och då hittade vi en snurrebulle som vi köpte istället. Vi köpte fika från Grekland och där slank det med några turkish delight också och så fika från Italien och sedan cyklade vi hem.

Sixten gillar att sova på köksstolarna. Han gillar att sitta på dem också ibland medan vi äter.

Inget fika har avsmakats - det får bli imorgon. Men fudgen delade jag i mindre bitar och ställde fram i rummet och det fick bli fredagsmyset. Sedan vi kom hem har vi fortsatt att städa och dessutom börjat laga mat. Imorgon kör vi traditionsenlig höstmiddag hos oss - dags för oss att ta över stafettpinnen!

Katterna och nattsömnen.

Norahs verk. :-D

De här två katterna vi har, är ju oftast rätt okej att leva med. Framförallt har de varit så himla skötsamma nattetid. Vi har kunnat sova med dörrarna lätt igenputtade och de har sovit tämligen tyst och stilla om natten.

Okej, några nätter (delar av) har de busat eller väsnats. Under vårterminen började vi mer att stänga dörrarna, åtminstone barnens när de gick och lade sig. Nu stänger vi oftast vår egen dörr också. Det var från början mest för att Radar kunde få för sig att gå upp i fönstret och dra i persiennen för att kunna titta ut. Det slamrar ju och prasslar metalliskt, så det är uteslutet när man vill sova.

Radar höll ju länge också på att slamra med handtaget till ytterdörren i sina försök att lämna hemmets trygga vrå för all spänning som bara väntar på utsidan. Men det där med att vända på handtaget har faktiskt fått honom att minska ned på den aktiviteten ordentligt. Han försöker fortfarande ibland, men det slamrar inte längre, eftersom han inte får tag i handtaget.

Men de två senaste nätterna. Herre. Gud. Katterna har varit i sitt esse och Sixten som ju fick smak för utelivet häromsistens, har ju tyvärr börjat skråla en del han med. Mindre än Radar, men mer än han gjorde förut. Så de här två nätterna har de jamat. Sixten har grävt (inga klor) vid golvet utanför vår och Rubens dörrar och velat komma in till oss.

Låter inte farligt kanske. Men till ett, två på natten. Detta toppas av att Ruben återupptagit nattvandring med den äran och vill sova med mig och G varenda natt. Jag var så trött imorse.

Idag har jag medvetet aktiverat katterna. Efter vi ätit middag idag, gick Norah och jag ut med varsin katt i band. Mormor och Ruben knallade iväg med litet återvinning. Vi var ute en hyfsad stund. Så fort jag fått barnen i säng, körde jag ett långt rejs med laserpekaren, där jag hade katterna att springa och hoppa.

När de så småningom började lägga sig tillrätta för att sova, störde jag dem lagom ofta. Här skall inte somnas för tidigt, så att man skall hålla igång på natten. Känner försiktig förtröstan nu. De är båda helt tysta. Sixten har gått och jamat några vändor och jag har konsekvent stigit upp från köksstolen och blött ned honom med hjälp av duschflaskan.

G är i Finland med ett gäng kollegor och arbetar till imorrn. Jag ville gärna ha sällskap och bad mormor komma till oss. Jag hade en jättebra ridlektion på Luleå Ridklubb igår och imorgon rider vi dressyr i naturen på westernridskolan. Om vi är rätt underrättade, börjar Ruben sin judo igen imorgon.

Och nu går jag i säng, kryper ned mellan mina barn som denna natt fått lov att sova i vår säng. <3