Imorse, när G lämnat oss för arbetet långt-bort-i-stan, satt Norah och jag och åt frukost. Ruben sov gott.
Norah håller på att närma sig frågorna kring livet och döden och vi har pratat om det biologiska förloppet, med att kroppen dör och blir till jord igen och däri växer kanske en blomma som kanske en ko äter upp och så vidare.
På något vis har jag lyckats få Norah att tro på ett liv efter detta. Det har väl delvis att göra med att jag själv tror litet odefinierat på att livet inte bara kan ta slut, att själen inte bara upphör efter döden. Så Norah pratar ibland om att hon vill bli en hund till exempel och imorse nämnde hon att hon ville bli en ängel.
Men så sade hon, konstaterande, att hon inte ville ha mig som mamma i sitt nästa liv, för att jag är så arg.
Ridå.
Jag har funderat på det här hela dagen. Jag vet att jag är för otålig med barnen och jag vet att jag blir för arg ibland. Alldeles för arg, i proportion till buset som just begåtts. Jag stressar för mycket, vi har alldeles för ofta alldeles för ont om tid och då blir jag en riktigt dålig förälder.
Jag anar att mycket av det kommer sig av att jag sover för litet. Jag kämpar sedan ett par veckor med att faktiskt gå och lägga mig. Jag lovar. Jag lovar Norah - det skall bli bättre. Älskade lilla gumman - du skall få en mamma som är mindre arg. Det är vi båda värda. :'O*
Ny häst på Star Stable! Fatta - snart får jag provrida en alldeles tvättäkta American Quarter! 8O) *yiipiiekayeey*
Norah ritade den här hästen någon dag efter jag ritat en häst åt henne på papper. Den hästen färglade hon sedan mycket läckert och fullständigt oortodoxt (jag har för mig att hela hästen blev rutig!). Jag tycker den här hästen är fantastisk! :O)
Det blir mycket raketer nu. Vi skall rita raketer eller hjärtan, som Ruben sedan färglägger. Han har från en dag till nästa blivit jätteduktig på att färglägga och hålla sig inom linjerna (det var otroligt viktigt för mig, fortfarande då jag var mycket äldre än vad barnen är nu. :O) Jag var djupt missnöjd om jag råkade rita/måla utanför). Den här raketen ritade han dock alldeles själv. Hur fin som helst! :O)
Det är bara drygt tre veckor sedan.
Vi försökte verkligen få Tobias att sätta sig med Norah och Ruben. På bilden är han precis bakom foten som Ruben sitter på. Bara så ni vet. :O)
Mycket liv i litet hus. :O)
Jag har funderat på det här hela dagen. Jag vet att jag är för otålig med barnen och jag vet att jag blir för arg ibland. Alldeles för arg, i proportion till buset som just begåtts. Jag stressar för mycket, vi har alldeles för ofta alldeles för ont om tid och då blir jag en riktigt dålig förälder.
