Nytt på utsidan?

Kanske byter vi fönster i huset när vi ändå håller på. Jag menar, göra fint med tapeter och så i kök och vardags och så om några år riva upp väggarna med nya fönster? Jag har länge haft ögonen på Elitfönster och då specifikt på deras självrengörande glas. Eller hur!

Arkitekten som ritade vår farstu, förklarade för oss att våra bruna fönster tynger ned huset och att vita skulle ge det ett riktigt lyft! Vi bör av samma anledning också måla grunden något ljusare än den nästan svarta färg den har nu.
Ingen skulle bli gladare än jag åt nya fönster. Jag gillar inte heller det bruna och så är de delbara, det vill säga varje fönster måste tvättas på fyra sidor (två rutor är kopplade). Men det största irritationsmomentet (tänk att jag kan irritera mig på fönster... XO)) är att fönstret sitter "längst in" i öppningen, alltså i plan med innerväggen. Det här innebär att det omöjligen går in några störreaktiga blomkrukor i fönstren.

Kronan på verket skulle utan tvekan bli ytterdörren som jag hittat. Den är som gjord för vårt hus nu, med karosseripanel och allt.

Ja, ja - fönster finns med i planerna, men vi har inte bestämt ännu. Ytterdörren tycker G är överkurs, men jag anser att den är ett måste. Tänk om den går ur produktion?! Hur ofta stöter man på en snygg ytterdörr med karosseripanel?? ;O) :O)

Hemmadag.

För andra dagen hemma med Rubbe, som har feber och snuva. Under helgen och igår klagade han på ont i halsen. Han drack honungsvatten hela dagen igår och har inte sagt något om halsen idag. Ruben är ganska hängig, men vid gott mod och himmel vad han saknar Norah!

Imorse när jag lämnat Norah, bad hon att jag skulle säga åt Ruben att hon älskar honom. :O*

För andra dagen i rad, ser Ruben "Cars". Och jag har för hundrade gången surfat efter två speciella bilar som jag ännu inte stött på i handeln, men som går fint att skaffa via webben - så snart blir det till att beställa dem! :O) Det är de två bilarna som tävlar mot Blixten McQueen - kungen "The King" som kanske håller på att detroniseras av Blixten och så den evige tvåan, "Chick Hicks". Särskilt den pratar Ruben ofta om. Den är grön och knuffar Blixten under ett rejs. Ibland är Ruben den gröna bilen, ibland Blixten.

Klart pojken skall ha de bilarna (inte utan att mamman har aktiverat en liten samlargen här! ;O))! Önskar bara att det fanns en lika kool figur med motsvarande utbud för Norah!! :O/ Nalle Puh och gänget förstås, Bamse, alla prinsessorna *stönar-och-rullar-med-ögonen* och Hello Kitty. Men de är inte koola, i alla fall inte de två sistnämnda.

Fast det är klart - det behöver inta vara ett tema. Norah älskar verkligen sin mammut, sin enhörning och barbiedockan hon fick under födelsedag och jul. Hon leker sporadiskt med bilar och tåg och som sagt, det går väl mer och mer över till pyssel för Norah.
Har jag snöat in på antiprinsessgrejen? Behöver en liten tjej få blomma ut i sådant? Behöver hon få hänföras över det långa håret och de fina kläderna? Fast dockan inte kan något? Apa, så dåliga "tjej"-leksakerna är. :O/

Sakta men säkert.

Efter en jättegod middag med kycklingklubbor, potatisgratäng och morötter med Magnum och kaffe till efterrätt hos morfar, visar nu termometern 57 grader.

Och barnens sängar hamnade inte på varandra, utan Rubbes bytte bara plats med bokhyllorna. Vi provar så, så får vi se. Och efter denna juls frikostiga skörd till våra barn (TACK alla! Jag tror inte vi tackat nog för allt barnen fått. :O*), känns det som att det blev för mycket (leksaker) i våra barns rum.

En rejäl genomgång krävs. Utvalda leksaker skall uppdatera beståndet ute på ön. Vissa kommer att åka till Röda Korset. Vissa läggs undan till yngre släktingar kommer på besök. Jag har hela tiden cirkulerat leksaker också - satt bort och tagit fram igen. De blir som nya! Nu börjar pyssel få mer betydelse än leksaker och det är ju kul även för oss. :O)

Förbereder marinad till köttet nu, där det sedan skall gotta sig till söndagmiddagen imorrn. Jag skall göra en aprikos- och äppelkompott ikväll också (tror jag blivit galen? ;O)) - tänker få G att baka scones imorgon till frukost. :O)

Fortfarande fruset.

Efter tre timmar och med nyinsatt termometer visas -2 grader inuti köttet. Ja, ja, det är många timmar kvar än.

Lunch.

Nu har vi gjort en "Bästis": G och jag har till lunch stillsamt mumsat i oss av gårdagens rester - fredagsmysets tacos. *yum* Och köttbiten i ugnen är snart tinad nog att få in en köttermometer i.

Och så var det dags att möblera om i barnens rum. Sängarna vi ärvt är jättebra men är så pass stora att de inte kunde stå så som vi hade sängarna förr. Det blev himla litet golv kvar till barnen att leka på, så nu åker ena sängen upp på den andra!

Slow food.

Nyss åkte en älgstek in i ugnen, på 75 grader. Om sisådär 10-12 timmar plockar vi ut den och ploppar ned den i marinad. Imorrn äter vi tjälknöl till middag. :O)

Lust.

Hur kommer det sig att jag ALDRIG är sugen på min medhavda frukt till eftermiddagsfikat? ;O)

"Artikulerade fötter".

Let's Dance är igång igen (citatet ovan skall läsas med Tonys brittiska brytning). *yay*

20 år.

I söndags firade G och jag tjugo år tillsammans. För tjugo år sedan började vi dela vår tid med varandra. Ingen av oss minns riktigt själva händelsen som uppenbarligen definierade vår inledning, men det kan ha varit en liten kyss i en kall busskur. :O)

Neytiri.

Vi hade då känt varandra redan sedan höstterminen startade första året på tekniskt gymnasium 1982. Jag tror dock att G och jag varit på väg till varandra sedan han föddes (jag är ju gift med en yngre man ;O)) och det vet jag att jag har berört tidigare. Vi har vistats i varandras livsrum från första början. *älskar*
Vi pratade oss genom gymnasiet och sedan tog det ett litet tag till (G svamlade på och gjorde militärtjänst och blev reservofficer i Göteborg) innan vi blev ett par.
Det bästa som finns, är att leva med G. Vi ser båda fram emot de kommande tjugo åren. Eller fyrtio, som G sade. Jag tar alla åren vi får. :O*

Svävande berg.

Vi "firade" redan i fredags, då vi sprättade ut till ön i kylan med kidsen och vände till stan lika snabbt. Där hängav vi oss åt att drägla över golv, mosaik, köks- och garderobsinredningar. I fred. Utan avbrott. Mest upphetsande var sittningen med Leffe som redan hört av sig med ett första utkast till ett kök hos oss, från Schmidt. På fredag skall vi dit och titta! 8Op

Jake Sully med sin avatar.

Vi avslutade den delen av firandet och gick och åt på mexikansk restaurang, Tapa Chula. Rekommenderas! Höjdpunkten kom sedan - vi gick och såg "Avatar" på bio. Men HERREGUD vilken film! Den var inte alls för lång! Jag blev inte trött på hela tiden! Visuellt den mest fantastiska film jag sett - jag vill till den världen. Nattvärlden - jag längtar till vi kan visa den för barnen. Norah skulle smälla av om hon fick se den underbara nattvärlden... Det låter sig omöjligen beskrivas. :O)

Hade tänkt bjuda på gamla bilder av G och mig, men det blir som det blir och nu blir det bilder från filmen istället. Tänk att det görs sådana sagor för vuxna!

Kallt.

För en vecka sedan tillbringade G och jag dagen på IKEA i Happis. Vi utgick från mor och Harry och hade fått lämna barnen där, så vi skulle få en dag ledigt. Vi har ju haft ordentligt kallt en period nu och jag var bara tvungen att stanna och ta några bilder efter vägen.

Tjugotre minus.

Vi köpte en låg våningssäng till alkoven där barnen sover på ön. Ruben ligger nere (de fakto på golvet) på en resårbotten och bäddmadrass. Norah ligger uppe på en tjock madrass på ribbotten. De fick också nya kuddar och det var inte svårt att få dem i säng i lördags då vi monterat sängen! :O)

G och jag fick en ny bäddmadrass till vår säng på ön - IKEA:s "tempur"-madrass. Den känns ovan och liksom hård, men man sjunker ned i den sådär skönt som man gör i Bästisens äkta tempur, som jag provsuttit så fort vi varit hos dem sedan hon skaffade den för något drygt decennium sedan. Vi fick också nya kuddar. Nu vill vi bara ha en liten platt-tv på väggen i vårt rum!

Tjock tant?

Barnen sade godnatt till G ikväll via Skype. G drog sitt strå till stacken och sjösatte en ny sovmetod. ;O) Han sade till barnen (ungefär): "-Nu sover ni hela natten, så att mamma får sova också. Ni får bara stiga upp om det sitter en tjock tant på golvet och äter spagetti!"

Barnen fnissade litet åt det G just sagt. Jag skyndade mig och fyllde i att de fick komma till mig då. Om en tjock tant satt på golvet och åt spagetti. XO) Norah dräpte sovknepet med kommentaren: "-Men Smilla är inte här!". :OD

Fröken Smilla har en glad känsla för snö! Och hon är inte alls (så) tjock. ;O) Promenad i kolmörker tidig kväll i lördags på ön, -18 grader. När vi lade oss var det bara 13 grader kallt. Nu har det varit plusgrader i två dagar, men tack och lov har det blivit minusgrader (just nu -0,2 men i alla fall) ikväll igen.

Sovtricket läste jag om i en av alla föräldra- och barntidningar som dräller omkring på jobbet. Det var bara ett lösryckt citat, som dessutom i sin tur var ett citat - alltså någon citerade någon annan; inget av namnen kände jag igen. Men situationen var densamma - en innovativ far ville att hustrun skulle få sova och sade det där till barnen. Inget förtäljer om tricket fungerade. Vi får se hur det går för mig inatt. :O)

Fantastisk bild.

Bilden lånad från en fotosajt som heter "Pixdaus". Där kan man förlora sig, känner jag! :O) Syrran - en lugn stund - klicka på länken "horse" och dröm iväg... :O)

Skönt.

Påmind av midsommarfestligheterna jag nyss nämnde, ger jag dig som läser här några vackra bilder att vila ögonen på.

Skärpan här, på stenarna som barnen släppt ned i kärlet eller kanske på trädäcket därunder.

Värdinnan (fördomar!) hade arrangerat prästkragar (marguriter?) bara genom att släppa ned dem i vattnet i en stor, klar damejeanne. Det var fabulöst vackert och var så säkra på att en sådan skall bo på min bro kommande sommar. :O)

Norahs kalas!

Idag blev det äntligen av, Norahs kalas. Det första försöket frös inne, då båda barnen och mamman nedkom med en förkylning dagen innan det var tänkt gå av stapeln. Idag var vi friska och nu skulle det ske!

Ett jobbigt faktum, för mamman som är helt nuubie ;O) (rättstavat Oskar?) på området. Fullständigt otränad på barnkalas och dessutom helt stressotålig i dessa dagar. Jag har tidigare i livet alltid angett mig som stresstålig, men någonstans på vägen de senaste åren och särskilt det här sista - så har min stresstålighet minimerats till ett intet. :O/
Nåja, nytt år, nytt decennium - är det nu jag skall bryta till mig själv, så att jag blir bättre på att gå i säng och därmed återfår en del av orken och stresståligheten? Knappast. *luttrad* :O)

Åter till inläggets fokus - kalas!

Söta, fina Norah märkte inget av mammans tungsinne och när kamraterna började troppa in, steg stämningen snabbt! :O) Tre mammor plus Barndomskamraten stannade och det var fem barn bjudna från förskolan och så Tuva, så inalles skulle det bli åtta barn. En pojke uteblev dock.

Men kalas blev det i alla fall, i det enkla formatet. Först fri lek som är ganska självgående, så vi vuxna fick oss ett fika. Så fick barnen fika. G höll dem sällskap och kvinnfolket hölls i vardagsrummet. Presentöppning (ack så traumatisk för Rubbe, som insåg att där inte fanns något för honom :O)) vidtog och strax därpå fiskdamm. Norah var jätteglad över sina jättefina presenter och relativt duktig på att tacka för dem, särskilt vid påminnelse - men fiskdammen - wow vad den var poppis! 8O) Rubens humör var i topp också - han glömde snabbt den tidigare bedrövelsen.
Känner mig jättenöjd med innehållet i de namngivna påsarna; ett fåtal karameller inklusive en klubba, en ballong och en dinosaurie. Att skriva namn på påsarna och att lägga i en liten present och inte bara karra, inspirerades av syrrans och S's kompisar som vi firade Midsommar med. De har inga barn, men hade finfin fiskdamm till alla barn som också var med.
*pust* Nu är det i alla fall drygt nio månader till vi måste ställa till med (barn)kalas igen! ;O)