Lördagen svamlade vi omkring hela bunten i folkvimlet på marknaden. Jag slog alla egna intressen ur hågen och ägnade mig åt att samtala med alternativt jaga barnen. De andra vuxna fanns runt om oss och drog förstås sitt strå till stacken. Mor och Harry socialiserade sig som vanligt med var och varannan de mötte och jag träffar också alltid människor jag känner. Märkligt nog. :O) Stundtals hade vi sällskap av en moster till mig och hennes man.
Vädret blev inte riktigt så underbart som jag räknat med, utifrån de prognoser jag sett. Det var svalare och framförallt blåsigare (igen en så helt otroligt blååååsssssssig sommar) och solen bröt inte fram förrän efter sent på eftermiddagen.
Barnen hade kul! De fick kolla på alla "barnsaker" som de själva sade, de fick ansiktsmålningar och det var himla nära att Norah hade fått vackra pärlor inflätade i håret (det där sista är hon själv saligt ovetande om! XO)). De fick åka tre åk i olika karuseller, varav den ena var en barnvariant av virvelvind. G och jag iakttog dem oavbrutet - åtminstone jag var litet nervös att de skulle visa tecken på främst illamående och värre - rädsla. De skrattade tack-och-lov otroligt mycket från början, men efter ett tag började de testa att slappna av, låta huvudet åka hit och dit i virvlarna, kolla upp i taket på de fina lamporna (som såklart inte lyste i solen). Plötsligt tog skrattet överhanden igen och litet yra var de, när de klev av. :O)
Morfar hade skickat med en slant till sockervadd och Norah längtade verkligen till detta! En jättestor sockervadd blev det och Ruben, han ville ha en popcorn istället. Barnen smakade av varandra och föräldrarna smakade av barnen. :O) Varsin stor heliumballong blev det också, Norah en rosaglänsande delfin och Rubbe en motorcykel. De guppar på i bagaget nu och lär fortsätta att lekas med en lång tid framöver. :O)
Efter tivolit lockade fika för oss vuxna. Brännvalls hägrade - herregud, alla ni som inte varit dit! En gammalt, klassiskt fik med extremt hembakat och toksmaskigt fika! Även matbrödet bakas av dem själva. Vi fick en stund i solen och avnjöt ett mycket gott fika. :O) Marknaden besöktes i år av rekordantalet 40000 besökare och bjöd på om jag minns rätt cirka 188 knallar, vilket också var ett rekord. Och då stod tydligen några knallar i kö som inte rymdes.
Svårt att klå det här läget... :O)Överkalix marknad har tydligen i år dessutom ansträngt sig för att få en bra blandning av mat, kläder, "krafs-å-tjafs" och hantverk. Marknaden är överskådlig där den slingrar sig fram längs Storgatan och avslutas i ena änden med Folkets Hus som innehåller hantverk och i andra med tivolit.
Dagen efter fick mor och jag en stund för oss själva, då vi med extra omsorg gick igenom hela marknaden. :O) Den turen avslutades med en Hello Kitty-figur till Norah och en Bamse-figur till Ruben ("-Men jag ville ha en Spiderman..." sade en besviken Rubbe - håller han på att överge Lightning McQueen? ;O)) att borra fast i foppisarna.
Idag for vi till Jockfall och tittade på forsen där. Jag blev som vanligt hysterisk som jag alltid blir, då vi befinner oss på platser där barnens och eventuellt våra egna liv befinner sig i (ok, potentiell då) fara. Jag skrek och gapade åt G, då han lullade ut längs slippriga stenformationer och tittade ut över den frambrusande forsen med barnen skuttande omkring sig i som jag upplevde det, full frihet. Jag hoppas att andra besökare inte hörde mig över dånet från forsen. *rodna* *skämmas*
De hade en webbkamra under vattnet, i laxtrappan, så hade man tur, kunde man nog se en lax simma förbi. Hur koolt som helst! Laxarna räknades och aktuell notering syns på webbsidan.På hemvägen tog vi en liten annan väg och åkte färja över Kalixälven vid Rödupp. Vädret var växlande men helt övervägande soligt. När vi kom tillbaka till mor och Harry, fortsatte jag att rengöra vår gamla spis som nu står på plats och är invigd med köttbullar och makaroner!
Idag for vi till Jockfall och tittade på forsen där. Jag blev som vanligt hysterisk som jag alltid blir, då vi befinner oss på platser där barnens och eventuellt våra egna liv befinner sig i (ok, potentiell då) fara. Jag skrek och gapade åt G, då han lullade ut längs slippriga stenformationer och tittade ut över den frambrusande forsen med barnen skuttande omkring sig i som jag upplevde det, full frihet. Jag hoppas att andra besökare inte hörde mig över dånet från forsen. *rodna* *skämmas*
6 kommentarer:
Härligt :)
Jamen verkligen! Härligt! :-) Visst är det extra extra skönt när man medvetet bestämmer sig för att göra något på barnens villkor? Jag påminns ofta om det och allt, precis allt man gör blir så himla mycket roligare! :-) Man får se och uppleva mer, genom dem.
Och vilka fantastiska bilder!!! :-) *glad* Glad att jag får se lite bilder då och då. :-)
Den sista meningen skulle följas av en ;-p ;-)
Är du piggare, sötnos? :O*
Mnjo. Lite sliten är jag. Men ingen feber i alla fall, nu känns det mer som lite mer normala förkylningsrester. :-)
Skicka en kommentar