Sommarkonst.

Norah ritade den här hästen någon dag efter jag ritat en häst åt henne på papper. Den hästen färglade hon sedan mycket läckert och fullständigt oortodoxt (jag har för mig att hela hästen blev rutig!). Jag tycker den här hästen är fantastisk! :O)

Det blir mycket raketer nu. Vi skall rita raketer eller hjärtan, som Ruben sedan färglägger. Han har från en dag till nästa blivit jätteduktig på att färglägga och hålla sig inom linjerna (det var otroligt viktigt för mig, fortfarande då jag var mycket äldre än vad barnen är nu. :O) Jag var djupt missnöjd om jag råkade rita/måla utanför). Den här raketen ritade han dock alldeles själv. Hur fin som helst! :O)

Sommarminnen.

Det är bara drygt tre veckor sedan.

Så himla märkligt.

Det kunde lika gärna ha varit tre månader sedan.

Men nu ses vi snart igen, om bara en dryg vecka! :O)

Vi försökte verkligen få Tobias att sätta sig med Norah och Ruben. På bilden är han precis bakom foten som Ruben sitter på. Bara så ni vet. :O)

Mycket liv i litet hus. :O)

Tankeställare.

Imorse, när G lämnat oss för arbetet långt-bort-i-stan, satt Norah och jag och åt frukost. Ruben sov gott.

Norah håller på att närma sig frågorna kring livet och döden och vi har pratat om det biologiska förloppet, med att kroppen dör och blir till jord igen och däri växer kanske en blomma som kanske en ko äter upp och så vidare.

På något vis har jag lyckats få Norah att tro på ett liv efter detta. Det har väl delvis att göra med att jag själv tror litet odefinierat på att livet inte bara kan ta slut, att själen inte bara upphör efter döden. Så Norah pratar ibland om att hon vill bli en hund till exempel och imorse nämnde hon att hon ville bli en ängel.

Men så sade hon, konstaterande, att hon inte ville ha mig som mamma i sitt nästa liv, för att jag är så arg.

Ridå.Jag har funderat på det här hela dagen. Jag vet att jag är för otålig med barnen och jag vet att jag blir för arg ibland. Alldeles för arg, i proportion till buset som just begåtts. Jag stressar för mycket, vi har alldeles för ofta alldeles för ont om tid och då blir jag en riktigt dålig förälder.

Jag anar att mycket av det kommer sig av att jag sover för litet. Jag kämpar sedan ett par veckor med att faktiskt gå och lägga mig. Jag lovar. Jag lovar Norah - det skall bli bättre. Älskade lilla gumman - du skall få en mamma som är mindre arg. Det är vi båda värda. :'O*

Varav hjärtat är fullt!

Bara fem veckor kvar nu.

En dag i ett liv.

Vab:ar med Norah idag. Hon hade litet feber imorse och är lika förkyld som jag. Det sitter i våra näsor, vi snörvlar och nyser båda två. Ingen av oss hostar, men åtminstone jag har ont i huvudet för andra dagen. Ruben är på förskolan och rasar av sig. :O)

Med mig och Norah idag är två snickare som håller på att slutföra de där små detaljerna som hängt kvar sedan sommaren. Skönt, det blir jättefint! Vi skall strax dricka kaffe, men först vill jag bara lägga ut en önskelampa (en till! ;O)) som jag såg på Inreda idag.

Alla känner apan...

Kolla här den som vill. ;O)

Just den här apan är förkyld nu. G blev förkyld i söndags, Ruben var förkyld då han vaknade på måndag. Igår när jag var på förskolan och hämtade Rubbe, blev jag förkyld. Ingen av oss har dock gått omkull, även om jag gärna skulle göra det. :O]

Jag har ägnat en god stund åt att röja upp i köket och nu hägrar en stor kopp te framför tv:n och jag är helt säker på att det blir en liten glass till också.

Jag var några timmar på stan i måndags och njöt en stund på Indiska. Jag köpte två enorma och underbara tekoppar, varur den ena jag alltså strax skall dricka. Jag har sökt och sökt, men hittar inte en bild på just den koppen. Irriterande något hemskt. ;O)

Jag bjuder istället på bilder på en kudde som jag köpte, en annan som jag skulle vilja köpa (vid det här laget rullar G med ögonen - han ser inte nyttan med fler kuddar i huset) och ett mustigt uppläggningsfat som jag kanske måste köpa. ;O)

Och så fick vi ä n t l i g e n persienner i våra fönster idag. Som vi har väntat. Nu kan vi börja hänga upp gardiner och mysa till det inför hösten. :O)

Nu. Över å ut.

Inlägg nummer 500.

Nu är den beställd. :O) :O) :O)

Inspirerad! Taggad! Sugen! Längtar!

Nytt från topp till tå. 8O)
Because I'm worth it! ;O)
(skall ju rida ute hela hösten)
(utstyrseln ovan kräver ett par ridskor också - blir till att gå ut och leta sig ett par sådana med!)
---> Alla bilder från Hööks!

'Wild Rog'.

Jag vill bara deklarera att jag har den Bästa Systern. :O) :O*


---> Bilden lånad från Star Stable.

Bara hon skulle köpa den här åt mig. Tårarna sprang som vanligt upp i mina ögon och hjärtat svällde av glädje och kärlek. :O) Bara hon skulle köpa en plastleksak åt sin 44-åriga storasyster och veta att den landar mitt i hjärtat. :O*

Bara hon fattar vilka strängar i själen som berörs av den här figuren. Fattar hur den kommer att kunna leda mina tankar i fantasier om dammiga vidder, en häst och jag. :O) Fattar hur mycket samarbetet med hästen betyder. Fattar hur mycket de vackra djuren betyder. För just mig.

Love ya, sis!

---> Bilden lånad från Mr Jordan Larson.

Perspektiv.

För snart ett år sedan skrev jag litet om pandemin som svepte runt klotet. Den nya influensan. Jag hörde bara en kort stund på dagens sommarpratare, Annika Linde, statsepidemiolog, professor och en av landets främsta influensaexperter och under den korta stunden sade hon bland annat detta (jag citerar inte, utan återger bara):

I världen har 30 miljoner människor vaccinerats. I Sverige sex miljoner. Detta har (i Sverige då) inneburit att 150 människor sluppit intensivvård och det har räddat livet på 30 personer.

Det är första gången jag hör sådana siffror. Siffror på vad vaccineringen faktiskt gjort för nytta. Annika Linde pratade också om vad vaccineringen kostat och om det är möjligt att värdera det faktum att 30 människor slapp dö och att 150 människor slapp vårdas på intensivvårdsavdelning.

Nu skall jag laga mat och lyssna på hela programmet, så att jag får mer sammanhang. :O)

Bläckfisk.

G och jag serverade "bläckfisk" till middag i lördags, efter våra bad- och åskäventyr. :O)

Inspirerade av Abbes pappa (ja, han fotar med systemkamra... ;O)) grep vi oss an arbetet med att sticka spagetti genom grillkorv och det tog mycket mera tid än jag överhuvudtaget hade tänkt på.

Men barnen tyckte det var ganska kul i alla fall! :O)

Ny ugn.

Och då kan pannkakan se ut så här. 8O)

Niporna.

Det blev ett fullständigt oplanerat bad vid Niporna i lördags. Jag har varit nyfiken på fenomenet - de branta älvkanterna av sandig sand, som fortsätter ut i vattnet och bildar en sandig botten för trevligt badande. Det är bara två, tre metrar ut som man ser botten och sedan blir det djupt just där i alla fall.
Vi har badat ganska många gånger över åren i Storsand, där älvkanten också stupar ganska brant ned mot vattnet, men där det är väldigt långgrunt och trevligt att vara med små barn. Ihop med att vattnet blir ganska varmt där också, medför det att det stundtals är m y c k e t folk där.

I lördags skulle vi i alla fall åka och bada på Arcusbadet. Snopna kunde vi bara konstatera att det var stängt. Fanns ingen som helst information om varför. Trist och himla dåligt av dem som driver badet.
Vi promenerade en liten bit i den härliga miljön där - sandig tallhed, som slutar i ovannämnda branta nipor. Vi hade siktet inställt på Kolarens Café, där vi tidigare har avnjutit gott fika. Då fanns litet djur också (kanske var det bara får?), vilket alltid är populärt hos barnen.
Tror någon att det var öppet? Nä. Fanns det någon information? Nä (ser nu när jag plockar fram länken till caféet, att där står att det stängt för säsongen tidigare. Samma på Arcusbadet. Men jag kollade det innan vi for och då fanns ingen info om att badet stängt). XO)
Så tråkigt. Jag som, som vanligt, var himla fikasugen. ;O) Badväskorna var ju packade och då återstod bara att bada vid niporna. G och jag plurrade inte, men barnen badade glatt och flitigt i någon timme innan vi for därifrån.Vi for till Kvantum och handlade. Det var jättevarmt, kvavt och åsklika moln hovrade kring horisonten. Vi handlade och när vi kom ut regnade det tropiskt. :O) Det var osannolikt varmt i regnet och vi åkte vidare till godishuset. Åskan gick på långt håll och jag sade till G att köra ned rutorna, så de skulle höra åskan bättre (försöker oförblommerat göra barnen lika intresserade av väder som jag själv är!).Jag hann bara in på godisaffären, så kom blixt och dunder samtidigt! Isses. 8O) I bilen hade de tydligen hoppat till alla tre och inne i godisaffären hoppade tre kvinnor (mor och tonåriga döttrar) tätt ihop (man kan utan att ljuga påstå att de klängde på varandra) under inte helt ljudlösa utrop om hur rädda de var för åska. :OD

Litet kul blev det i alla fall! :O)

Sorry.

Men den här sommaren "just didn't do it for me". :O/

Jag minns att jag efter förra sommarens osannolika värme, framförallt pålitliga värme och åtta veckors ledighet kände mig glad och utvilad när jag skulle börja jobba igen.

Nu, idag, efter den första arbetade dagen efter semestern, känner jag mig exakt lika trött som när jag gick på ledighet. Lika stressad, eller mer. Jag har varit ledig totalt sex veckor i sommar, dock inte i ett svep.

Jag upplever att vi haft en spretig ledighet - åkt än hit och än dit, korta ryck. Jag har inte kunnat slappna av, inte vilat. Jag orkar tydligen inte riktigt med att leva så just nu.

Så ingen bra sommar. Och nu börjar året om och jag hade behövt vara full av energi.

Jag måste lösa det här.

Snopet.

Herregud. The story of my (shopping)life... XO)

Tänkte ta en "ledig" dag i fredags och vara på stan, själv, h e l a dagen. Titta på rea, handla litet. Då behagade vädret vara hur bra som helst och plötsligt hägrade bad och liknande aktiviteter.

Jobbade lördagen, till tolv. Tänkte att jag skulle gå på stan då också. Men då var det ju tokvarmt och i min hjärna svallade Skvalpen omkring. Blev nu inget med det - blev Niporna istället, men det är ett annat inlägg. Men inget på stan blev det i alla fall.

Syden? ;O)

Igår, då skulle jag gå på stan. Det är ju öppet fyra timmar i alla fall. Hade glömt att det var tävlingar i westernridning och tänkte om. Tävlingarna är också ett annat inlägg, men hann in till stan i alla fall. Landade på Storgatan strax efter halv tre. Gick raka spåret till H&M och gick ut därifrån när de stängde. 8O) Det hade ju kunnat vara trevligt, om jag bara hade fått allt med mig som jag handlat.

"Köp medges ej" stod det näsvist i kassaapparatens display.

Hösten? ;O)

Va? Hade vi maxat ut krediten? :Oo Ringde G (jag hade då lämnat butiken och alla kläderna... ) och kom själv på att vi betalade resan denna period, så, visst - vi hade maxat ut krediten. Huvva!

Nu har vi fyllt på med slantar och här skall snabbt som ögat in till stan med barn och allt och hämta hem klädpåsarna. :O)

Som Norah önskat och behövt nya "mockisar"!

När man lever i sina jeans.

För ganska exakt tjugo månader sedan, i slutet av november 2008, köpte G bland annat två par jeans på en Old Navy-butik i NYC. Han hade då dålig erfarenhet av två, tre par jeans från H&M som nötts hål på med orimlig hastighet.

Sedan dess har G använt sina två par. Pliktskyldigt omväxlat med två, tre andra par byxor som inte är jeans. Nu, inom några veckors tid, har det gått hål på ena knät på båda paren.

Jahapp. Två par jeans till, mamma (ja, det ena har du redan fått), att göra något kreativt av. Och för oss (heh - G menar jag förstås ;O)) blir det till att jaga nya, hållbara jeans. :O)

Habegär.

Begäret blir alldeles särskilt svårt då det jag suktar efter inte ens levereras till Sverige. ;O)

Titta på de här fantastiska bokstöden! Bilderna är lånade från sajten som säljer dem, Wrapables.com. Men jag har sett en annan produkt från sajten säljas på en stor, svenska sajt - så jag borde kanske kontakta den svenska sajten och kolla om de inte vill ta hem de här bokstöden åt mig? 8O)