Hon växer.

De här bilderna är tagna i början av september. Sedan dess har hon växt en hel del till, vår lilla Klinga. Hon är i nuläget en mycket självständig individ, med kraftiga ben och härliga färger.
Hon är så söt men bits någonting fruktansvärt. Hon tuggar på alldeles för mycket och med förkärlek på människor. Barnen gråter flera gånger dagligen av att Klinga tuggat på dem. Vi får nogsamt ställa undan våra skor och fina kläder drar jag mig för att sätta på barnen, för Klinga blir lätt hängande i deras kläder och då går de sönder snabbare än kvickt. :O/

Och så sover hon. Och då är hon grymt mysig! ;O)

Ruben tyckte i ett tidigt skede att vi skulle lämna tillbaka Klinga, just för att hon bets så mycket. XO) Han börjar äntligen bli mindre rädd för henne och det känns förstås skönt. Snart är det förfallsperiod och vi kommer inte att träffa Klinga så mycket under några månader till isen har lagt och förhoppningsvis har fröken Klinga Beagle dragit ned något på tuggandet då. :O)

Måste bara få lägga ut en fin bild på maken och svågern. Och en söt, sovande Klinga. :O)