Vårmarknad.

Ikväll var det vårmarknad på Furuparksskolan. Norah såg väldigt mycket fram emot den och jag hade i stort sett lovat att vi skulle gå.

Det var mycket funderingar på hur vi skulle ta oss dit. Norah vill så förtvivlat mycket cykla, men jag har inte min cykel framme än. Jag tänkte att Ruben får hjula på på sin cykel, med mig på styrhandtaget baktill, så får Norah cykla. Det började regna.
Jag tänkte att vi skulle ta bilen. Men nä, tänkte jag, det går bara inte. Det tar längre tid att backa ut bilen ur garaget, lasta in barn, parkera, lasta ur barn än det tar för oss att promenera dit. Sagt och gjort. Norah kläckte en annan jättebra idé - när det nu regnade, kunde vi ju ta paraplyerna. :) De vill ofta gå ut med paraplyerna, men vi är ju nästan aldrig ute och går i regnet. Det var så bedrövligt kallt idag när jag hämtade barnen, att vi nu klädde oss med (fleece-)tröjor, jackor, vantar och mössor. Det regnade friskt, men till slut var vi framme.

Jag levde mig in i minnen från när jag var barn och besökte skolan utanför skoltid och har inga problem att minnas hur roligt det var. Norah rörde sig vant och fokuserat från klassrum till klassrum och vi stötte hela tiden på kompisar till henne. Ruben hakade obekymrat på och träffade kompisar han med, så evenemanget var helt lysande. :)
Vårmarknaden gick ut på att barnen i lågstadiet sålde grejor i sina klassrum, som skulle vara antingen begagnade eller egentillverkade. Så där stod att finna leksaker, mjukisar, spelkulor, böcker, kläder, skor och litet till. Vi tittade igenom några rum där ivriga barn ville ha det och det och det.

Till slut fann vi ett av rummen där det serverades fika. Där fick vi oss sött kvällsfika i sällskap med Elias, en av Rubens bästisar. :) När vi till slut kom oss från vårmarknaden strax efter halv åtta, hade vi med oss tjugo spelkulor à 20 öre stycket, en Schleichhäst till Norah för tio kronor, två småpryttlar var à 50 öre stycket och en bil till Ruben för fem kronor - totalt shoppade vi för tjugoen kronor (bara hästen kostar i ordinarie pris minst det tredubbla). Fikat kostade sextio kronor, vilket var välmotiverat då vi om bara några få år står där med Norah och säljer fika, då hennes klass skall på resa. :)

När vi kom hem blev det en snabb variant av kvällsproceduren, där vi helt skippade kvällsmat. Klockan blev ändå tjugo i nio innan jag lämnade barnen och jag är så glad att det redan imorgon är sista arbetsdagen för denna vecka. :)

Men alltså.

Jag tror att jag just hittade huset vi skall bo i när vi åker till New York hela familjen och gärna med minst en familj till. :)

Jag kan precis nu känna mig litet mätt på Manhattan och vill nog inte bo så långt norrut någon mer gång. Södra Manhattan behöver utforskas mera, för att inte säga Brooklyn. Syrran och S hade en fin dag i China Town och Little Italy, som jag förstås känner att vi också behöver uppleva.

Det här stället ligger cirka fyrtiofem minuters tågfärd ifrån södra Manhattan och här kan man varva storstan med bad, surf och strandpromenader. Hur najs låter inte det? :)

Norah vill väldigt gärna åka till Thailand (hon har en liten tjejkompis vars pappa kommer från Thailand) och hon tog upp det imorse när vi promenerade till skolan. Det känns fantastiskt att få prata och fantisera om resmål med henne! Jag lovade att vi skall åka till Thailand, men först då båda barnen lärt sig att läsa. Vilket villkor vad! Jag förklarade att resan är så väldigt lång och att det är skönt att kunna läsa en bra bok medan man flyger. Norahs ögon glittrade då jag berättade att man kan titta på tv på långa flygresor! :)

Jag har också lovat barnen att vi skall åka till Disneyland i Paris - jag vill ju också dit! Norah ville också åka till Legoland, men då hade jag inte hjärta att berätta att hennes knasige far inte vill åka dit. ;)

Tak över huvudet.

Något i den här stilen vill jag ha ovanför vår balkong. Då skulle det gå bättre att utnyttja den till att vädra kläder och sängkläder och inte vara så fullständigt väderkänsligt som det är idag. Det är väl inte så himla mycket begärt? :) Just det här taket finns på JK Rostfritt.

Mellan hägg och syrén.

Medan vi var i New York, slog björkarna ut sina blad. De var som musöron när vi for, men nu är de utslagna och den välsignade grönskan är här igen. Häggen blev först grön av alla, helt utslagen redan då vi åkte. Den blommar däremot inte ännu. Syrénerna håller på att veckla ut sina blad och blomklasarna är små och knubbiga. Alla våra rönnar kommer jättefint. Schuberthäggen vi fick av faster Ulla ifjol ser kalasfin ut (nya blad är riktigt gröna men slår om till mörkröda på högsommaren).

De blommor som lever i våra rabatter kommer fint (men det betyder tyvärr inte att det ser fint ut). Vi är inte riktigt nöjda med hur det blev att ha rabatterna i pallkragar och jag funderar stillsamt på hur vi skall göra istället. Jag har sedan något år tillbaka funderat rätt ordentligt på att anlita en trädgårdsarkitekt. Eller hur? Jag får ju inte till det själv. Det enda jag brukar få till så att jag själv är riktigt nöjd, är sommarblommorna som bor runt omkring vår entré. Jag brukar känna mig rusig av inspiration då jag går omkring på handelsträdgården och i huvudet komponerar kruka efter kruka. :)

Vi måste klippa gräset i helgen för första gången och det är egentligen bara fläckvis det behövs.

Jordgubbarna kommer jättebra, men de är en sorglig historia de också. För att få mycket bär, måste plantorna hela tiden föryngras. Och det orkar jag ju inte. Så vi har jättestora, fina plantor, som (nästan) inte ger några bär. Vi har en stackars svartvinbärsbuske, som för en tynande tillvaro under en av tallarna. Vi får nog överväga att lägga ned jordgubbsodlingen (vi är dessutom ofta för litet hemma under den intensiva skördetiden, då man måste plocka var och varannan dag). Jag är mer sugen på amerikanska blåbär, krusbär och kanske en körsbärsbuske. Om jag orkar i framtiden, vore det kul att ha ärtskidor.

Vi har misskött våra brontosaurtunga utemöbler i alla år, genom att inte sköta om dem. I år måste någonting göras, så att vi kan använda dem. G är inne på att byta ut dem mot möbler i de här nya fuskrottingmaterialen, vilket är otroligt frestande - jag menar, när G är på före mig och de är så himla snygga och antagligen fjäderlätta jämfört med våra möbler! Men vi investerade tyvärr en slant i trämöblerna och jag tycker att vi måste använda dem en tid till.

Svärfar snickrade jätteläckra däcksstolar till mig för flera år sedan. Kanske borde vi måla dem i år, så att vi kan börja njuta i dem.

Men sommar? Nä, någon värme har vare sig ännu varit eller verkar komma att vara. Så långt tiodygnsprognosen sträcker sig idag, så lovas inget varmare än tolv grader. Jag använder fortfarande min duntröja och imorse när barnen och jag gick till deras skolor, önskade jag nästan att jag tagit vantarna.

Å Bästisen - så himla länge sedan det var vi var till Rydlinge. Va? För att inte tala om IKEA. ;)

Marcus's in da house.

Baren, smart men genomskinligt avskild från restaurangdelen med en öppen hylla, som var fylld med precis rätt saker.

I New York blev jag vid några olika tillfällen kallad för "sweetie", "hon'" och "honey", uteslutande av afroamerikanska kvinnor och i situationer då vi bett varandra om ursäkt. Det kändes jätterart och jag kände mig extra vänligt inställd till dem som kastade in de epiteten när de tilltalade mig. :)

Vi fick dela bord med världens sötaste tanter. :) Söndagsklädda helt i vitt, märk väl de ljust metallicblå naglarna på farmoran som satt bredvid G. :) Man satt luftigt vid långbord med tre på varje sida.

Och ber om ursäkt gör man hela tiden i New York. Alla är mycket känsliga både för sin och min privata sfär och är man nära att kliva in i den, ja, då ber man om ursäkt. Helt funkis tycker jag, mycket trevligare än att stöta i varandra utan ursäkter.

Så. Jäkla. Snyggt. Bara. :)

In i köket, där tre personer jobbade intensivt men lugnt.

Crab Cakes.

Oysters (Long Island Catch) och till höger en märkvärdigt god drink till, Ginger Mignonette.

Min varmrätt, Grilled Red Snapper med Yams & Sweet Potato Puree vid sidan. Missade att fota G's Blackened Catfish & Black Eyed Peas med Créole Red Grits vid sidan. Kolla menyn här.

G's efterrätt, Whiskey Fudge Macadamia Nuts.

Min efterrätt, Ice Cream Pops.

Marcus Samuelsson var en god stund inne på restaurangen då vi kommit dit. Han minglade bland gästerna och hade jag varit mindre blyg, hade jag såklart tilltalat honom på svenska. Jag gjorde det något mindre utmanande - skrev ett meddelande på en servett till honom och hans personal, där vi förklarade hur bra vi hade haft det på deras ställe. :)

Det blev allt sammantaget en stor njutningsupplevelse för G och mig. I tomrummet efter syrran och S, kändes det jätteskönt att få ha det så här bra den sista kvällen i Harlem, New York.

Luring.

Igår försökte Ruben lura mig två gånger, på riktigt. Och inget bus, utan lur för att få göra något som han inte fick göra. Har egentligen aldrig märkt att Norah gjort så, men jag kan ju ha bommat det förstås.

Kvällsmat utomhus, som en alltid äventyrlig och energisk pappa fixade en kväll tidigare i maj. :*

På morgonen när han höll på att ta på sig ytterkläderna satt han ned och tog sig vid ena knävecket och sade att det kommer att göra ont då han springer. Jag frågade vad han menade och kände samtidigt efter där han själv höll handen.

I benfickan hade gossen smugglat ned sin helt nya Woodybil. Gullungen. Vi har en närapå absolut regel om att han aldrig får ta med sig bilar till förskolan. Dels för att de har jättemånga bilar där och dels för att han tappar bort dem eller så leker någon kompis sönder den.

Vi hade våra ansikten alldeles intill varandra. Ruben tittade mig i ögonen, litet under lugg och sade att "-det är en studsboll...". Vi var som vanligt i viss tidsnöd och jag reagerade litet mer än nödvändigt, dock inte överstyr då jag faktiskt tyckte det var otroligt gulligt det han försökte sig på.

Men Ruben är Ruben och han blev jätteledsen. Litet krokodiltårar var det nog, men han blev också så kantstött av att jag förstått vad han hade tänkt ta med sig. Allt sammantaget lät jag honom ta med bilen den här gången. Orkade inget annat, det var inte värt det. Igår eftermiddag hade han givetvis inte bilen. Vi hittade den inte idag heller, men fröken Sara visste var den var, så vi fick med den hem. :)

En av alla bilar som bor här i huset - en vackert olivgrön Gran Torino.

Vi for ju och handlade igår eftermiddag, barnen och jag. När vi samlat ihop ungefär det vi skulle ha och kryssade förbi godisskeppen på Kvantum, kom vi förbi det så kallade naturgodiset. Vi tittade litet på det Ruben och jag och han var otroligt sugen att röra i det. Jag fick säga åt honom om igen att inte röra (oftast eftersom jag inte kunde se om locket låg på). Så kom vi till änden och han ville verkligen lyfta locket på någon sort. Han sade åt mig med en koncentrerad min att gå framåt, gå runt hörnet till Norah - med den absoluta avsikten att i lugn och ro kunna lyfta på locket och provsmaka. Jag gjorde såklart inte det och sade åt honom att han inte fick luras så där.

Tar alla chanser att referera till film. :)

Vi har pratat med barnen om att man får luras bara om det är ett "snällt" lur, eller ett busigt. Man får inte luras så att någon blir ledsen. Inte helt lätt för barnen att inse skillnaden, men jag har hela tiden trott på att säga det som det är, så kommer barnen så småningom att förstå ordentligt.

Nåväl. Intressant och läskigt samtidigt, att han testar det här. Han är ju bara ett helt litet barn och hans lur är förstås helt genomskinliga. Men som sagt, det får ju inte bli en trend.

Toan på Red Rooster.

Två dörrar bredvid varandra, inget dam och herr. Man vet aldrig vad som väntar, men oftast är det mer eller mindre bedrövligt.

Jag återkommer med text och bild från själva restaurangbesöket, då jag har mer tid på mig. Men eftersom även toan var en upplevelse för själen, så lägger jag ut några bilder därifrån. :)

Klicka på bilden, så syns det rara men bestämda budskapet bättre. :)

Restaurangen Red Rooster låg bara ett par stenkast runt hörnet från vår gata i Harlem och det kändes mycket intressant att gå dit och äta. Marcus Samuelsson, en svensk mästerkock från Etiopien, som driver flera restauranger i USA och Sverige, är delägare i restaurangen och jag har följt honom och restaurangen ganska länge på Facebook. Han vurmar mycket för hälsa och hälsosam mat och driver i den andan även ett street food-projekt.

Restaurangen är så snygg. :) Jag lovar att det är den ganska rena, strama, svala skandinaviska stilen som skiner igenom i den varma, sköna restaurangmiljön. Två otroligt vackra män skötte entré och bordsfördelning. ;) Servicen var oklanderlig, atmosfären trygg och skön och kool, livejazz varvades med annan skön musik.
Men nu var det toan. Jag hade kunnat flytta in i den om jag bara hade rymt en säng därinne. Så vackert, så varmt, fräscht, romantiskt sobert. Själen hickade till litet av lycka - det är inte ofta en restaurangtoa lockar till fler besök. ;)

Jupp. Fotografen är med. Helt medvetet. :)

Jag var tvungen att gå en gång till, nu med kameran för att dokumentera härligheten. ;D Man torkade händerna på stora pappersdukar med väldig linnekänsla, vikta på tre i en korg på ett bord intill tvättstället. Jag glömde tyvärr att fota golvet, som bestod av ett enkelt svepande mönster i halvmatt mosaik, i brända färger av grönt, gult, tegel och vitt (minns inte exakt), vilket gjorde sig mycket bra mot resten av inredningen.
Det låter kanske litet överdrivet, men den här toan toppade liksom av den härliga matupplevelsen vi haft under kvällen. Som jag skrev i ett mess till syrran, så ligger den här måltiden högt uppe på min och G's lista, sannolikt bland topp fem. :)

Det var inte meningen.

Jag har inte gjort många knop idag. Kom mig inte ut ur huset efter jag promenerat med barnen till förskola och skola.

Så när jag skulle hämta dem, var jag också tvungen att handla mat. Tog med mig barnen och drog till Kvantum. Där fick de varsin liten kärra, som de skramlade omkring med vartefter jag fyllde dem. Norah lyckades nära på välta sin ett par gånger. Inne på Kvantum provsmakades det kladdkaka med spraygrädde och så en parmaliknande skinka, med och utan bröd samt åts en banan. :)

Då vi var klara, rullade vi till Max drive in, där två Maxboxar beställdes. Jag beställde dessutom en Lyxshake med jordgubbar, som jag tänkte att vi skulle dela på efter maten. Jag började med att ställa in den i kylen, men vält strax ut den ur sagda kyl då jag omedelbart glömt bort att den stod där och stötte ned den då jag drog ut det kalla facket överst.

Bara litet stänkte ut och jag fortsatte att packa upp mat. Trots allt provsmakande på Kvantum, mumsade barnen i sig sin middag med god aptit. Så var det dags igen. Jag drog ut samma hylla och nu splattrade så gott som all lyxshake ut ur kärlet. *sucka* Jag blev rätt ilsken och drog av en ramsa bakom Ruben, som stillsamt påpekade att han blev litet rädd när jag ropade "faaaan" så högt. Jag bad så jättemycket om ursäkt, men förklarade varför jag blev så arg och att det var på mig själv jag blev arg. Knas. X)

Vi skulle bara inte ha den där shaken med stora jordgubbsbitar i och grädde på toppen. Och det var väl lika bra det, för den här USA-resan har ökat min kroppsvikt med precis ett kilo. Förra gången ökade jag två.

Ikväll var jag så trött när jag skulle läsa med barnen, att jag somnade efter två, tre meningar - hela tiden. När vi kommit några sidor, bad jag att få fortsätta att läsa imorgon. Norah ville inte det, men litet senare sade hon att det nog var lika bra att vi fortsatte imorgon. Sötnosen! :)

Jag skall försöka duscha nu, för imorgon är det arbete som gäller. Sedan är jag ledig igen, för att jag skall arbeta på lördagen. Nåväl. Nu dusch. Eller kanske först litet bilder från Mr Samuelsson's place. :)

Hemma.

Rörmokargener? ;) Bygga-själv-sugrör, inköpta i presentbutiken på MoMA, blev i vilket fall mycket populärt. :) Och praktiskt nog går de att diska i maskin.

Den här resan har gått så ofattbart bra, att jag nog aldrig varit med om något liknande. Varje väg var tredelad ; Luleå - Stockholm - Oslo - New York och så tillbaka. Inte en enda avgång har varit försenad. :) Och detta nya för mig personligen - tillgång till "lungan" (tack vare G's volyminösa flygande som renderat honom ett guldkort hos SAS), där man lyxigt tofflar omkring och tar sig saker att äta, sitter i eller på stoppade möbler, har fritt internet och en tyst och stilla miljö har gjort väntan mellan avgångarna till rena nöjet. :)

Vi hittade inte de "rätta" byggbilarna den här gången, men vi hittade istället den här Bärgarn, som man minsann bygger. Och bygger om. Och bygger om. ;)

Jag sov sisådär på den långa sträckan hem. Var väldigt vaken och fick ha G's brusreducerande lurar och såg två lättsamma filmer i rad. Under den tiden åt vi middag, men sedan skulle jag sova. På sträckan till Sverige sov jag bättre och skippade allt ätbart. Sista benet upp till Luleå somnade jag innan vi taxat ut och sov genom landningen också, så det gick liksom bättre och bättre att sova. :)
Det var så skönt att komma hem. Båda barnen sprang glada ut i strumplästen och mötte oss. Det fanns inga möjligheter att bromsa, utan stora väskan lades upp på golvet i vardagsrummet och där vidtog utdelande av kläder, skor och leksaker. G och jag var så trötta, men vi hade så kul. Farmor hade dessutom bakat rabarberpaj som vi fick kaffe till. :)
Precis som vid förra trippen, har vi nu bunkrat upp med en del kläder från Old Navy. Det är sanslöst billigt att handla där. :) Den här gången hade jag mer tid och hann titta på barnkläder också och de hade många, många t-shirts, linnen och underdelar som man fick plocka ihop två för tio dollar till exempel. G köpte tre par jeans och jag ett för cirka trettio dollar paret. Klänning tjugonio dollar men nedsatt till hälften, med mera. Och som sagt, kvalitéten motsvarar minst H&M eller över.

Inget märkvärdigt alls, men det kan hända att de här stora muggarna blir mitt käraste minne från stan. :)

Vi höll oss vakna som en vanlig kväll igår (vi blev båda litet piggare under kvällen). Idag är jag ledig och tar det lugnt med tvätten. Barnen har fått återse sina kompisar och G den stackarn, han drog imorse raka spåret till Stockholm igen. Om bara alla vulkaner håller sig lugna (gissa om jag hoppades att han inte skulle få flyga imorse...), så kanske han kommer hem igen på fredag. *sakna*

Lyckat så här långt.

Skafferitömning.

Vi tog oss in till stan för att strosa där en sista gång.

Första målet var att besöka en butik som heter "Bed Bath & Beyond" där vi skulle kolla efter ett duschdraperi med klassiskt New York-motiv på. Vi hittade det faktiskt, men det motsvarade inte alls det jag läst om det tidigare, så det fick ligga kvar på hyllan.

Så himla bra med vacuumpåsar! Här vaccas en del av mammans nyinköpta kläder. :) I bakgrunden skymtar resväskan som stuvats full med nya leksaker och skor.

När vi var klara där regnade det (igen...), så vi tog tunnelbanan till Times Square för sista gången. Vi såg oss omkring, insöp de sista detaljerna och sökte någonstans att fika innan avfärd. Vi tog oss för att gå till 49:e gatan och Rockefeller Plaza för att återse den platsen igen. Istället för lysande, skimrande julänglar, fanns nu där sommarplanteringar.
Vi tittade in på några småbutiker - en som sålde en massa roliga kulörta prylar, mest i plast (ana hur G's ögon rullar här) och en pappersbutik. Vi hittade ett fint bageri, men där var bara bakverk till försäljning - inga sittplatser och inget kaffe. Så till slut blev det kaffe och gofika på Starbucks i alla fall.

Vi haffade en taxi på gatan då vi var klara och drog en vinstlott. Vi avtalade att han skulle köra oss först norrut till Harlem och sedan söderut till Newarks flyplats.

Vinstlotten bestod i att chauffören var så trevlig och intressant. Han kom till USA för 18 år sedan, som flykting från det forna Sovjetunionen. Han hade då med sig sin dotter (och fru får man anta) som bör ha varit cirka tre år gammal, för nu var hon 21 och studerade International Sales på universitet i Washington och går vidare till medicinstudier till hösten. Nästa barn, en son, går ut high school om ett år. Yngsta, en tjej, är sju.

Vi pratade om flyktingskap, hemvändande, livet i New York (han bor i Queens), arbetet som taxichaffis, om Sverige, som han både hade koll på och inte.

Vi hade checkat in bagaget då det var två timmar till avgång. Efter säkerhetskontrollen sökte vi och hittade SAS "lunga", där vi nu sitter och småäter litet, dricker litet och surfar i godan ro. Snart anträder vi dock äntligen resan hemåt!

Till barnen.

Vårt lass, till våra barn. :) Sedan blev det litet godis också, som skall fördelas till höger och vänster. :)

När syrran och S hade lämnat oss igår, tog vi en taxi till FAO Schwartz och där handlade vi ogenerat presenter till våra barn, men märkligt nog även till några nära och kära. :) Leksaker är väldigt billiga här, ungefär hälften så dyra som hemma, vilket gör det ännu roligare att handla.

JÄTTEstora mjukisar. :)

Vi har inte köpt så himla många leksaker - mer kläder tror jag. :) Vi är förstås mycket nöjda med våra inköp och längtar till vi får lämna dem till barnen.

Vi har duschat, packat och ätit brunch under förmiddagen. Vi har sådan tur att vi får lämna bagaget i lägenheten till vi skall åka, så planen är nu att ta oss ut på stan en sista sväng. Sedan tillbaka hit och en taxi till Newarks flygplats och avgång hemåt i afton.
Vi hade en närmast religiös matupplevelse här i Harlem igårkväll, men jag får återge den hemifrån. :)

Livets essentiella.

Det är här vi skulle ha tittat efter en hårböjarmackapär. :) Igårkväll var vi in på ett stort ett här i Harlem, medan vi väntade på vårt bord på Red Rooster. Ett himmelrike av hygienprodukter bredde ut sig - blöjor, bindor, lotioner, hårklämmor, nagellack, borstar (och ja - hårböjarmackapärer), för män, för kvinnor, för barn, läkemedel, tandkräm. Rubbet. Helnajs. :)

Avslut.

Här kan man också få sig frukost. :)

Här åt vi en korv för att överleva turen upp i Empire State. :)

Vårt liv i storstaden lider raskt mot sitt slut. Vi längtar enormt mycket efter våra barn och den begynnande sommaren hemma, precis som det skall vara. Farmor mms:ade en bild på barnen i pyjamas, från när de skulle gå och sova ikväll. Det var underbart att se dem! Stora, stadiga Norah, med en arm om lillebrors hals. Ruben med ett fast grepp runt om storasysters midja. Fina, vackra, underbara barn!

Syrran och S förhandlar.

"-Zero visibility, no view!"

Idag har vi varit upp i Empire State Building. Vädret var nära på det sämsta möjliga, med mycket låga moln och helt klart den kallaste dagen sedan vi kom hit. Så det var både sockar och jacka som gällde idag. Vi drabbades av säljare på gatan som "lurade" på oss biljetter upp i skrapan plus en liten filmföreställning, där vi fick göra en virtuell helikoptertur runt stan (kan hända att det blir det närmaste G kommer till en helikoptertur den här gången). :)

Syrran och S sitter på flygplanet till London i skrivande stund. Jag visste inget om den nya vulkanen som trasslar på Island, när jag vaknade imorse. A och S bokade snabbt om sina biljetter, då deras flygplats (den på Island...) var stängd. Får se hur det går för oss imorgon. :]

G's efterrätt efter en jättegod sallad i centralstationen - en s k i v a "bunt cake". G's ögon blev klotrunda när han såg hur tjock skiva tjejen som hjälpte oss skar upp. :D

Efter Empire State, Espritbutik och ett varv till med flera fynd på Old Navy tog vi en taxi till Grand Central Terminal, där vi gick ett varv runt den försvarliga food courten och alla fann oss något gott att äta. Efter maten tog vi ett hastigt farväl av varandra och så åkte syrran och S "hem" till Harlem och sedan för vidare transport till JFK.

Min efterrätt - banana cream pie. En pliktskyldig men god botten varpå man skymtade en banangul fyllning, allt helt täckt av fluffig grädde. Intet en endaste kalori i den. ;D

Nu är jag så otroligt trött, att jag somnar här vid tangenterna. :) Imorgon skall vi packa, duscha och äta upp så mycket vi förmår av frukostmaten vi handlat hit. Vi har på oss till klockan elva. Sedan måste vi vara utcheckade.

Jag hör av mig igen imorgon helt enkelt. :)

Ingen särskild ordning.

Lunch - ähum - på Bubba Gump's, på Times Square.

Den här dagen avslutades i ett crescendo av klädhandel på Old Navy's jättebutik i närheten av Macy's. Syrran och jag var där i cirka fem timmar. Då hade vi noga scannat fyra plan med dam-, herr- och barnkläder.

Toys'R'Us - på Times Square. :)

Av den planerade middagen för syrran blev inget, då S kände sig risig med migrän i antågande. G hann köpa sig tre par jeans och ett gäng tishor innan han och S vände hemåt och därmed gav syrran och mig den märkvärdiga möjligheten att så noggrant studera utbudet här. Kläderna kostar som på H&M eller gärna mindre, men håller enligt mig högre kvalitét.

Gott fika - kaffe och en 'Cinnamon Blowout'.

Innan dess hade vi mest strosat runt kring Times Square. Vi kom sent in stan och det regnade redan då vi for hemifrån. Det har regnat hela dagen idag, till kvällen. Varmt har det varit i alla fall. :) Till slut styrde vi stegen mot Macy's, där vi inte hann vara så länge, men varsin väska fick vi oss i alla fall, syrran och jag. :)

Så här kul fikasällskap hade vi. ;D