Luring.

Igår försökte Ruben lura mig två gånger, på riktigt. Och inget bus, utan lur för att få göra något som han inte fick göra. Har egentligen aldrig märkt att Norah gjort så, men jag kan ju ha bommat det förstås.

Kvällsmat utomhus, som en alltid äventyrlig och energisk pappa fixade en kväll tidigare i maj. :*

På morgonen när han höll på att ta på sig ytterkläderna satt han ned och tog sig vid ena knävecket och sade att det kommer att göra ont då han springer. Jag frågade vad han menade och kände samtidigt efter där han själv höll handen.

I benfickan hade gossen smugglat ned sin helt nya Woodybil. Gullungen. Vi har en närapå absolut regel om att han aldrig får ta med sig bilar till förskolan. Dels för att de har jättemånga bilar där och dels för att han tappar bort dem eller så leker någon kompis sönder den.

Vi hade våra ansikten alldeles intill varandra. Ruben tittade mig i ögonen, litet under lugg och sade att "-det är en studsboll...". Vi var som vanligt i viss tidsnöd och jag reagerade litet mer än nödvändigt, dock inte överstyr då jag faktiskt tyckte det var otroligt gulligt det han försökte sig på.

Men Ruben är Ruben och han blev jätteledsen. Litet krokodiltårar var det nog, men han blev också så kantstött av att jag förstått vad han hade tänkt ta med sig. Allt sammantaget lät jag honom ta med bilen den här gången. Orkade inget annat, det var inte värt det. Igår eftermiddag hade han givetvis inte bilen. Vi hittade den inte idag heller, men fröken Sara visste var den var, så vi fick med den hem. :)

En av alla bilar som bor här i huset - en vackert olivgrön Gran Torino.

Vi for ju och handlade igår eftermiddag, barnen och jag. När vi samlat ihop ungefär det vi skulle ha och kryssade förbi godisskeppen på Kvantum, kom vi förbi det så kallade naturgodiset. Vi tittade litet på det Ruben och jag och han var otroligt sugen att röra i det. Jag fick säga åt honom om igen att inte röra (oftast eftersom jag inte kunde se om locket låg på). Så kom vi till änden och han ville verkligen lyfta locket på någon sort. Han sade åt mig med en koncentrerad min att gå framåt, gå runt hörnet till Norah - med den absoluta avsikten att i lugn och ro kunna lyfta på locket och provsmaka. Jag gjorde såklart inte det och sade åt honom att han inte fick luras så där.

Tar alla chanser att referera till film. :)

Vi har pratat med barnen om att man får luras bara om det är ett "snällt" lur, eller ett busigt. Man får inte luras så att någon blir ledsen. Inte helt lätt för barnen att inse skillnaden, men jag har hela tiden trott på att säga det som det är, så kommer barnen så småningom att förstå ordentligt.

Nåväl. Intressant och läskigt samtidigt, att han testar det här. Han är ju bara ett helt litet barn och hans lur är förstås helt genomskinliga. Men som sagt, det får ju inte bli en trend.