Gråskalor.

Idag tog vi för oss att åka med svärföräldrarnas bil ned till deras garage i hamnen. Det har varit ett riktigt ruggigt väder idag, ännu litet värre än igår. Det har blåst ordentligt och snöat i sidled och nollgradigt har det varit, så snön är tung och blöt.

Jag tog såklart med kameran och vi siktade på att komma ned till hamnen i det lilla dagsljus som rått idag. Det är rätt unikt att havet svallar öppet ännu och det är svårt att låta bli att fundera på om det kommer att lägga någon is alls i år.

Jag menar - den här vintern som står i skarp kontrast till den förra vintern. I år tog jag fram mina vinterskor en lördag strax före jul. Barnen har fortfarande bara använt sina vinterstövlar, denna vinter då temperaturer kring fyra minus får mig att haja till och tänka "oj, vad kallt". Patetiskt med våra mått mätt.

Som kallast här på vår gata har det i vinter någon enstaka natt varit knappt sexton minusgrader. Ifjol, den fantastiskt fina vintern, var vi den här tiden inne i en många veckor lång period med temperaturer under tjugo grader och vi körde bil ut till ön före Lucia.

I år är som synes isvägen inte öppen. Jättebesvärligt för dem som bor och verkar på öarna och aptråkigt för oss som bara vill dit ut för att hälsa på och rekreera oss. Barnen saknar farmor, farfar och Klinga och jag är säker på att de där ute saknar tillbaka. :)

Nåväl, det är som det är. Det blir säkert is i vinter, men det känns inte så där jättetroligt att det skall gå att köra bil på den. Det var respektingivande att titta på det svarta, tröga vattnet och föreställa sig exakt hur kallt det är.

När vi gick ut på piren barnen och jag, påminde jag dem om hur det brukar vara på sommaren då vi hoppar ut ur bilen med bara armar och ben och ned i båten för att ta oss ut på vågorna. Vi var rörande eniga om att ingen ville ha några bara kroppsdelar ute just idag. :)