Sjukt.

När jag hämtade Norah i eftermiddags, berättade hon att hon frusit hela dagen, både inne och ute, fast hon haft sin fleece på sig (hon brukar skippa den ibland, under overallen). Precis när vi kom hem, var allting jättejobbigt och Norah grät så att tårarna trillade nedför ansiktet. Jag tänkte att hon bara var ordentligt trött, som barnen blir ju närmare fredagen vi kommer. Hon frös hemma, vi satte på henne den lilla, jättevarma ponchon som mormor stickat. Jag reagerade inte, jag frös också (-16 grader) och Ruben sade att han med gjorde det.

Norah såg jättetrött ut och sade att hon var det också då vi satt och åt. Ruben blev faktiskt klar före henne, vilket är litet ovanligt. Barnen ritade litet mellan middag och kvällsmat. Med kvällsmaten blev Norah klar mycket snabbare, då Ruben hade svårt att komma sig till bordet (så mycket bilar, så litet tid... ;)). Ruben fick äta själv medan Norah klarade av sina kvällsbestyr. När Norah var klar fick hon krypa i säng med uppmaningen att låta kroppen vila, medan hon väntade på Ruben.

Norah drog till sömnlandet snabbare än kvickt och sov redan strax före sju. Ruben och jag lullade på litet, men var helt klara då G kom hem strax innan halv åtta. Då drog Ruben också. :)

Ikväll kom Norah upp och skulle kissa. Hon hade lagt sig med den lilla ponchon på sig, med uppmaning av mig att kasta den till fotänden om hon vaknade och var varm. Så hon berättade att hon lagt bort den, medan hon satt och kissade och sade att hon kände sig så varm.

Det kände jag också, hon var nog varmare än bara som från under täcket.

39,8 grader varm var hon närmare bestämt.

Vi har tur igen - jag har patienter bara på förmiddagen och G kan vara hemma, så vi byter av varandra vid lunchtid och slipper VAB:ba. Vi flexar istället. Men stackars Norah. Inte konstigt att hon frusit hela dagen, lillgumman. :*

Tänk så fint ändå att Norah nu kan berätta så bra, så att man som förälder slipper gissa. Om hon då bara haft föräldrar som dragit slutsatser av det hon berättar också. X)

Toothless.

Konstateranden.

I eftermiddags muttrade mamman till sonen, alltmedan hon klädde på sonen alla hans ytterkläder - trots att han är innehavare av påklädningskörkort:

- Det blir himla besvärligt att bära den här hem, då jag skall dra er på boben!

Det mamman åsyftade då, var dagens konstverk som absolut skulle med hem. En ur papper utklippt, rätt så rödmålad uggla. Sonen svarar med ett förklarat tonfall:

- Du kan bära med vänster hand.

Jahapp. Ingen kan ju argumentera med det. Så mamman bar sonens regnställ (hög tid att ta hem det från förskolan nu), gårdagens kvarglömda leksak (en tunn liten gummisnok) samt ovannämnda pappersuggla i vänster hand. Med den högra handen drog mamman de två barnen hem på boben.

:)

Ett annat krasst konstaterande från sonen: "- Det var knät." :D

Ledsamt på morgonkvisten.

Jag hade precis tagit upp Norah, G's taxi stod på gatan och väntade. G trampade omkring och fixade in i det sista och så kom Ruben upp mitt i allt det där. Norah var supertrött, jag själv hade lätt gett en månadslön för att bara vända om och få gå och sova. Tre snabba pussar av G till oss och sedan var han borta igen. :O/

Ruben grät, "-jag VILL att pappa skall vara med oss!" och "-jag vill vara med pappa..." ut i den tomma farstun. :'O/

Nu är allt helt bra. Båda barnen har ätit, hur nu det gick till, jag skall äta klart och titta litet i tidningen (!). Barnen har klätt sig helt själva (!), Ruben sjunger och leker med något, Norah textar bokstäver.

:O)

Tandborstning, påklädning och promenad iväg - kanske kommer jag i tid till jobbet idag? :O)

Ny kärlek II.

Jahapp. Så blev vi då äntligen med digital systemkamra. Objektiven hade vi kvar från gamla analoga kamran. Hmmm... Blir till att verkligen lära sig att fota nu då. :O)

Ny kärlek I.

O! O! Wow! O! Ikväll såg vi första halvtimmen av "How to Train Your Dragon" med barnen innan de skulle gå och sova. Å, igen en ny underbar film, med fantastiska figurer och stora känslor - tårarna har redan spelat i mammans ögonvrå. :O)

Hur skall jag kunna vänta till denna veckas fredagsmys? :O)

---> Klicka gärna på bilden - den blir stor och fin!

Väntan.

Dags att gå och sova. Hög tid att gå och sova. ;O) Fördriver tid (jag vet, vore bättre att fördriva den sovande) de sista skälvande timmarna innan G landar i Europa. Men vi är lediga imorgon, all stress från vardagen är lyft från mitt bröst, i alla fall för två morgnar. Jag skall sova till barnen väcker mig och sedan skall vi försöka få litet ordning här i huset. Om tiden och orken räcker till, så kommer barnen och jag att sticka in till stan sedan, för ett fika och några ärenden.

G och en GT, på Madeira i Atlanten.

Precis nu vaknade Ruben till. Jag gick in till honom och han sade tre långa meningar och det enda jag uppfattade var ordet vinteroverall. Sötis... Han ville i alla fall sova i min säng och så fick det bli. Så jag får en varm liten kropp bredvid mig inatt i alla fall. :O*

Tycker att jag lyckas rätt bra i mina strävanden att få barnen att tycka om att "gå på stan" (G, han rullar ju bara med ögonen när det kommer på tal :OD). Norah, hon har "shoppingstövlar", vilka är ett par svarta skinnstövlar hon ärvt av Hanna B. Och så frågade hon i förra veckan, om hon fick ha en särskild mössa när vi "går på stan" någon gång. :O)

Igår när Norah och jag hämtat upp Ruben och alla satt fastspända och vi rullade hemåt, så frågade Ruben strax efter han gäspat stort om vi skulle "in till stan". Rätt så barnen! ;O)

Gonatt.
*kramar*