Så sade Norah ikväll, för en stund sedan, då vi just varit till Kallax och lämnat G där för vidare transport till huvudstaden.
Leffe på ön.
Barnen har ju fått träffa sin farbror ovanligt mycket denna vår och sommar och faster har såklart varit med en del av tiden. Det har varit så roligt att få umgås! Barnen pratar mycket om dem, nästan varje dag och nu blev det ju aktuellt igen förstås, då G skall till dem och sedan med sin bror deltaga i en svensexa för en tremänning som skall gifta sig i september.
Som vanligt kom Bias, moster och onkel också upp och Norah började den här gången med att säga att deras hus är ganska nära vårt. "-Njae", var jag tvungen att säga, "-det är riktigt långt från vårt...". Då svarade Norah med det som står i rubriken och det kändes ju någonstans trösterikt.
Stora Norah har slutat med pipmugg. Hon har druckit ur glas i flera år redan, men vattnet har jag envisats med att ha kvar i pipmugg, därför att hon då enkelt (för mig = ingen spillrisk ;O)) kunnat dricka vatten när som helst. Det har känts mer och mer som att hon borde sluta med pipmugg och nu bestämde vi oss för det. Så nu serverar jag henne ett glas vatten förutom annan dryck till alla måltider och såklart om hon vill däremellan. Utom nattetid. Där håller vi en stenhård linje. Det enda man får komma upp för, är att kissa. Eller berätta att det är en fluga i rummet. ;O) Bara då de är sjuka med feber, serveras vatten dygnet runt.
1 kommentar:
Men åh vad hon är fin...! *kramar*
Skicka en kommentar