måndag 11 april 2011

Intressant.

I yngre dagar var jag aldrig intresserad av att läsa om andra människor och inte alls intresserad av facklitteratur. Jag slukade istället ungdomsböcker om äventyrliga deckargåtelösande pojkar och flickor och om hästflickor. Jag läste Kamratposten och Kalle Anka och Fantomen.

Det fanns fulla bokhyllor hemma. Några böcker bläddrade jag ofta i, bland andra några stora böcker om djur från andra delar av världen och några där det fanns genomskinliga blad som i lager visade till exempel en människa och hur hon är uppbyggd - skelett, blodomlopp, muskler och så vidare (sedär borde jag ha anat vad som skulle komma senare).

Jag blev äldre och slukade numera science fiction och rysardeckare med mjuka pärmar. Jag läste allt som Stephen King skrev och har först senare förstått att det som gjorde hans böcker så otroligt bra var något så vuxet som välpresenterade, komplexa personporträtt. Böckerna var hur som helst helt galet spännande. :) Illustrerad Vetenskap lästes flitigt. Reader's Digest, å wow - en höjdpunkt då den landat i postlådan.

Jag läste passionerat dagstidningen. H e l a tidningen, från pärm till pärm. Jag tror dock att jag hoppade ledaren, som idag ofta är det enda jag hinner läsa i tidningen.

Jag läste då jag åt, då jag satt på toa och då jag skulle sova. Till långt in på nätterna, då jag stelfrusen låg som en pinne under täcket med en King-roman i händerna.

Sent i livet började jag studera på allvar. Då, när jag kom på vad jag skulle bli när jag blev stor. Därtill nödd och tvungen plöjdes många, många skolböcker under fyra och ett halvt års universitetsstudier som tog mig till världens bästa yrke - barnmorska. Tidigare hade jag, aldrig bortkastat men sett i backspegeln felorienterat, läst tre år på en civilingenjörslinje.

Jag älskar böcker och vill äga dem. Jag anser att böcker pekar i rätt riktning i ett hem. Idag köper jag nära på ingen skönlitteratur, för idag orkar jag aldrig läsa. Inte på det sättet. Jag läser mycket ändå, min hjärna är inställd på läsning. Jag måste till exempel på allvar säga åt mig själv att inte läsa om vartenda plagg i en katalog - det tar annars för länge att ta sig genom katalogen. X)

Jag läser på tetror, på flingpaket, reklam, upp-och-ned i andras tidningar. Jag läser för barnen. Jag läser fortfarande på toa och där oftast glossiga magasin om heminredning. Det gillar jag mycket den här perioden i mitt liv. :) Jag läser kopiöst mycket på webben där bland annat några bloggar roar.

Och så gillar jag numera också biografier. Och facklitteratur. Sålunda har det blivit en och annan trädgårdsbok de sista åren och några om resor. Om hästar och ridning förstås. Kokböcker givetvis. :)

Och så nu den här senaste självbiografin, om en av USA's "kungliga" - senator Edward Kennedy. Jag såg nyligt en lång intervju med hans fru, den första hon gav efter hans död. Och jag förstod att det var så mycket mer med honom, än vad som framställts i media. Så klart. Boken har han skrivit själv, under många års tid och till stöd har han haft sina egna minutiösa anteckningar som han fört under hela sitt liv.

Ovanligt nog valde jag att köpa den på engelska. Jag kände bara att jag ville läsa hans egna ord och inte en översättning. Känner på mig att det blir ett klockrent sällskap över till staden senare i maj. Förra gången vi for, läste jag så gott som hela resan över. Jag sov bara helt litet och njöt verkligen av lästiden. :)

Jag hyser förtröstan i att jag snart kommer att vilja börja skapa lästid för mig själv igen. Barnen blir fort större och vips behöver de mig inte fullt så mycket längre. Då tror jag att böckerna och jag hittar varandra igen. :)

2 kommentarer:

Birger sa...

Dessutom så har du ju den stora möjligheten att lotsa in bäggee två på samma väg :)

Morskan sa...

Du menar barnen? Ja, det är ju det jag vill. :) Båda hänfaller ju till att slå sig ned med en bok eller tidning litet när som helst och ägna sig åt den en god stund och det bådar gott tycker jag. :)