För många år sedan fick jag en samling pumlor från farmor. Det var alldeles säkert efter hon lämnat oss och faster Ingrid räddade de här åt mig. Det är åtminstone så jag minns det (mamma - pappa - korrigera mig gärna här).
Sedan dess har farmors toppspira suttit i vår gran varje år. Granen måste alltid kapas så att spiran inte skall ta i taket. Oftast måste granen modellanpassas för att spiran skall gå att träs på. :)
Jag är så rädd om de här gamla pumlorna. En del av dem är inte alls ömtåliga, medan andra verkligen är det. Jag sparar papperet som jag föreställer mig att farmor en gång lindade in sin toppspira med och sätter omsorgsfullt tillbaka snöret på samma sätt som det alltid sitter runt lådan.
Jag tyckte mycket om min farmor och förstår det bättre idag än jag gjorde medan hon levde. Jag tänker att farmor hanterat den här lådan och jag gillar den tanken.
Jag tänker ofta på vilken betydelse far- och morföräldrar har för barnen och är som jag skrivit förr, glad för att våra barn har en nära och levande kontakt med sina äldre anhöriga. Det är så vi skickar litet av oss själva in i framtiden.
5 kommentarer:
Djupt.... jag kommer ihåg den toppspiran, den är gammal, fortsätt vårda den...
Jo, det skall jag verkligen. :)
Ja verkligen! Du vet att alla dina pumlor är mina "hjärtepumlor" eftersom så många jular i hemtrakterna firats hemma hos er? Mina hjärtepumlor = jag blir lika ledsen som du om de försvinner/byts ut/spraylackeras. :-)
Jag kom att tänka på vad i allsin dagar pojkarnas eventuella barn kommer att försiktigt veckla upp som är "farmors"?
Har precis spenderat en stund på att försiktigt linda in och förpacka årets julsaker. Kanske något av de grejerna jag just paketerat?
@en annan - jag tänker alltid att farmors pumlor är dina också. Jag har sagt en gång att du skall få hälften när ni börjar ha gran hemma och det får jag stå vid. :) Och de skall inte försvinna eller putsas upp på något endaste sätt. :)
Skicka en kommentar