Rummet och restaurangen.

Hela det här hotellet känns som rätt. :-)

Efter att värsta lyckoruset lagt sig då vi checkat in på hotellet, drog vi ut på stan med ett specifikt ärende. I Korea (just det - har jag inte berättat att G nu skall börja resa till Korea på regelbunden bas? Har så himla svårt att känna mig entusiastisk inför detta...) måste man ha kostym på arbetet. Eller åtminstone menar G's arbetsgivare att man måste det. G har en kostym, förutom den han lät sy upp i Thailand. Thaikostymen håller på att smyga sig ut ur hans garderob tror jag, så han behöver en till.

Golven i rummen.

Så vi styrde kosan till Dressman och shoppade en kostym som så klart satt som gjuten direkt från galgen och ett par nya skjortor också. Efter detta gick vi till Lindex som har litet jippo för barn. Vi köpte Ruben en vinterjacka (han dissade den jag tänkt han skulle ärva efter Norah - för mycket lila på den...) och barnen fick en Mer och en klubba var. De var väldigt nöjda. :-)

Efter denna ansträngning chillade vi på rummet ett tag innan vi gick ned och åt. Maten här var mycket fin och mycket dyr. Jag kände mig litet astmatisk då jag studerade menyn och insåg att det inte fanns något som Ruben skulle äta och att detta något han inte skulle äta alltså skulle bli dyrt. Vi beställde hursomhaver mat och Ruben fick sig en lammkorv som dög. Under viss övertalning smakade han svartrot och lammkött som också låg på tallriken, tillsammans med fräscht grönt. Norah skottade stabilt i sig en "five spice chicken" med nudlar och en massa mums.

En av taklamporna i restaurangen.

Min. Mat.

Rätterna beskrevs i menyn så att jag först trodde att allt var vegetariskt. Insåg vid andra snabbläsningen av menyn, att köttet/fisken/proteinet stod uppräknat sist av allt. Allt var när- och härodlat, G tog en öl från Sävar - mitt reninnanlår smälte i munnen. Det var en väldigt trevlig matupplevelse, förstärkt av den helt genomförda miljön in i minsta detalj. Golv, väggar, tak, tapeter, dekor, porslin - inget lämnades därhän. Sådant gillas!

Wellington. Min efterrätt.

När vi ätit sprang jag upp med barnen på rummet. De fick sätta på sig pyjamas och fick lyckligt slå sig till ro med Netflix, medan jag skuttade ned till G igen och så mumsade vi i oss varsin efterrätt. Min var inget annat än jättejättegod och en fröjd för ögat och vid det laget började jag få vibbar av matupplevelsen vi hade på Red Rooster i Harlem.

Oops! En "welfie"? Har någon myntat det uttrycket före mig? :-D Fotat inne på den ursnygga toan i anslutning till reception/bar/restaurang.

Jag har borstat barnen och bäddat ned dem i sina sängar. G sover fullt påklädd på vår säng sedan vi kom upp till rummet efter middagen. Jag delar några till bilder innan jag också kryper ned och sedan skall jag sova så himla gott och vara superutvilad inför kursen imorgon.

Minisemester.

Stora Hotellet i Umeå kan mycket väl vara det häftigaste hotellet i världen (veeet ju att det inte är sant, men det är nog det koolaste hotell jag hittills bott på!)!

Börjar med de här bilderna. :)

Undersidan av trappan upp till tredje våningen - den översta, där vi bor. I ett tornrum!

Blinget sträcker sig genom alla våningarna.

Receptionen.

Myshörna under trappen.

Biblioteket.

Golven i allmänna utrymmen.

Mattan (ja!) i hissen bara glittrar!

Och så själva kalaset.

"Practice makes perfect" säger man ju och det här kan mycket väl ha varit vårt mest lyckade barnkalas hittills. Tror barnen varit nöjda med sina kalas gubevars, men jag - jag - var också nöjd den här gången. Mest för att jag nästan inte kände mig stressad alls.

Vi hade klart för oss hur det skulle gå till. Handlade igår. Packade godispåsarna igår efter Ruben lagt sig och pyntade upp huset till full Halloweenstatus. Jag klev som sagt upp och bakade. G hann dammsuga ett snabbt varv och hacka ingredienser till pizzorna som skulle göras, medan jag bakade och dukade. Vi hade också bestämt att kalaset skulle få pågå i tre timmar istället för två som vi alltid haft annars, vilket var jättebra. Annars blir det en stress också, att hinna med ett kalas på bara två timmar.

Medan vi väntade på att alla skulle dyka upp, satte barnen igång med att leka. Efter en stund drog G fram en låda med småraketer vi fått ärva av storkillarna i Älvsbyn. G lät pojkarna tända ett par raketer var och tände några själv också och det var förstås inget mindre än en succé!

Vi gjorde allting så enkelt som det bara gick. Pizzorna gjorde vi på de tjocka tortillabröden som är tänkta till pizzabottnar. Perfekt storlek och killarna fick välja topping efter egen smak. Vi hade inga lekar planerade, utan räknade kallt med den självgående dynamiken bland de här fem barnen. Ruben hade bjudit sex kompisar, varav två lämnade återbud och det blev en mycket behaglig storlek på kalaset.

Vi hade tillsammans med Ruben planerat in en stunds filmtittande, även det väldigt beräknande av G och mig. Vi räknade med att kalaset skulle gå ned litet i varv då, vilket stämde. I alla fall en kort stund. :D Men tillräckligt i alla fall för att G och jag skulle hinna få i oss varsin pizza vi med.

Sagt det förr - går det att sitta i/på något, så... :)

 Vi hade planerat att titta på någon av kortfilmerna om draktränaren, heh. Men medan pizzorna åts, började det pratas om alla möjliga vuxenfilmer av actionkaraktär och eftersom hela vår familj dras åt den genren, var vi inte nödbedda. :D Sagt och gjort, vi körde igång "Pacific Rim" och det var ju detta som gjorde att barnen inte kunde sitta stilla så himla länge.

Det lektes friskt både framför filmen och vid sidan om, vilket kändes rätt. Ganska snabbt antog Ruben och Anupong karaktärerna av två jaegers, vilka manövrerar synkront för att styra jättesuperenorma robotar. Fick några roliga bilder av det!

Styr man en jaeger så. :D

Då det efterfrågades (hade de inte frågat efter godiset, hade jag tänkt dela ut det vid hemfärd), delade jag ut de förberedda godispåsarna. Så när vi bröt för fika senare, var det ju tydligt att det bara ryms så mycket pizza, godis och fika i en barnmage. Ruben var jättenöjd med sitt kalas!

Radar snusade och sov mitt i allt.

Direkt efteråt packade vi ihop oss och drog till Örarna och åt palt i byahuset med pappa. På vägen dit stannade vi i Bensbyn och hämtade upp Norah som sovit hos Tuva från igår efter ridningen. Hemma ikväll har vi sett "Mr Peabody & Sherman" och nu har jag gjort exakt det G sade att jag skulle komma att göra - tagit ut tidsomställningen med en gång.

Bakar igen.

Sedan tidigare var det beställt Hulkengröna muffins till Rubens barnkalas. Bakning är ju inte min starka sida, men gröna muffins blev det, med en knuten Hulk-näve spritsad på i glasyr.

Besökte för första gången en jätteläcker köksbutik, eller köks- eller baktillbehörsbutik, som otroligt nog finns i fysisk form i Luleå. Den har funnits i några år och är rätt stor som webbutik också. "Lyckas med mat" är namnet. De hade så mycket muffinsformar att jag nästan blev yr!

Jag var där med Ruben efter vi hade varit till ögonmottagningen för en dryg vecka sedan. Det snurrade som sagt nästan i mitt huvud över allt läckert som fanns där. Med oss fick vi i alla fall en packe muffinsformar och karamellfärgerna som jag använt på sistone. Plus litet annat smått och gott!

Glömde initialt att färga smeten och fick en liten chock när jag insåg det. Hade tur som var kvar nog med smet för att färga in den och fylla upp muffinsformarna. Jag insåg att slutresultatet skulle bli precis så här, men det var ingen som opponerade sig. :)

En Hulk-näve i glasyr, enligt beskrivning i samma Robottidning som tårtan kom ifrån förra helgen. Och precis som då, så fixade Ruben inte smaken av glasyren (smaskig, av riktigt smör och florsocker). Jag spritsade inte på alla muffins av precis den orsaken.

Edward hade testat en "Black Widow"-kaka och Ruben hade tagit några tuggor av sin gröna muffin och så blev de som galna när de såg på varandra hur de såg ut. :D

Gjorde det enkelt för mig med kakorna - bakade inga (även om jag umgåtts med tanken), utan tog säsongens första pepparkakor och satte glasyren ("vanlig" glasyr, med florsocker, färg och vatten) på dem.

Hujja. Burr. Usch.

Hade tänkt gå på jobbet, sista dagen i veckan. Hostar dock lika frekvent som tidigare och är trött till tusen. Allt som allt var det redan ganska ordnat på arbetet för att jag inte skulle dyka upp och den kollegiala träffen i eftermiddag kändes för krävande. Uppskattar verkligen våra träffar, men idag skulle vi in till stan och äta tillsammans innan vi skulle till ungdomsmottagningen på studiebesök. Supertrevligt och intressant upplägg, som alltid, men för jobbigt idag.

Istället skall jag packa Norahs lilla övernattningsväska, då hon flyr fältet (hoppar över Rubens barnkalas imorgon) och skall sova hos Tuva ikväll efter ridningen.

Jag erkänner - nu lyssnar jag på julmusiken igen! Två favoritband har släppt varsin julskiva och de rullar friskt på Spotify sedan igår. Båda är a cappella-band - ultrafavoriten "Home Free" och så "Pentatonix". Sweet!

Flikar in här bara litet.

Jag har uppdaterat några av de senaste inläggen med text - ett eller två som bara innehöll bilder tidigare. Och så vill jag bara uppmärksamma den lässugna (inte krävande alls) på att Rubens fröken bloggar i ett projekt om arbetet som bedrivs i Rubens klass. Den bloggen finns i min blogglista under "Ruben - 2E".

Ruben fyllde ju år.

Ibland orkar jag bara inte skriva de där inläggen som jag egentligen vill skriva allra mest. Så det blev inget på själva dagen. Min bästa syster producerade dock ett fint inlägg om Rubster. <3

Idag kom äntligen böckerna som pappa beställt från honom och mamma. Jag lät Ruben öppna paketet såklart! Han blev genuint glad, men frågade litet avvaktande om han var tvungen att läsa dem på en gång. Såklart inte. :)

Glad!

Ruben spelar precis nu Skylanders Trap Team som var min och G's present till honom. Det verkar vara en succé! När vi var in och köpte spelet, hade vi med oss gamla spelet och portalen och tänkte byta in dem då vi köpte nytt. Vi skulle få s v i n d l a n d e tio kronor för respektive pryttel. Skall vi ändå inte lyckas sälja det för _litet_ mer än tjugo spänn på Blocket?! Det är ju definitivt bättre att ge bort spelet än att "ge" det tillbaka till spelbutiken. *muttra*

Supersnygg och större portal.

Luleå precis just nu.

Just skiljts från mamma som styr norrut. Jag har hämtat upp bilen från Porsön, då G skall ut och äta med folk ikväll.

Solen har kämpat idag med att skina igenom luckorna i de tjocka molnen. Jag misstänkte att det kunde vara vackert i Södra Hamn och styrde förbi där på vägen till mataffären. Just den här bilden fångar Luleås essens tycker jag - hav, solglitter och vind. Och så kranen som blivit ett kärt signum för staden.

Barnen väntar hemma, jag skall hämta paketet med Rubens böcker och fylla på mjölkförrådet.

Jag har varit hemma hela veckan, feberfri, men jobbigt hostig. Hostade halva natten till igår, nästan inget inatt. Får dock regelbundet hostattacker dagtid, men behandlar med slemlösande.

Tänker mig att jag skall jobba igen imorrn. Fast i hemlighet önskar att jag fick vara hemma och sköta barnen och sådant man sköter i ett hem. Aldrig mera stress. Så fort det där arbetet blir oviktigt. Om man bara inte behövt pengarna.

Överraskades av att det var så blåsigt och var tvungen att kolla hur det stod till med vindarna.

Mamma lämnade efter sig en bit sommar liksom.

Tid.

Erkänner. Ligger kvar i sängen ännu, men inte länge till. Varit vaken sedan G åkte vid 8-tiden, då han tog båten ut till ön för att dra upp den. Förmodligen är den redan på land.

Vi firar Ruben - igår var vännerna från Älvsbyn här och vi testade tårtan jag bakat. Ruben fick fantastiska presenter och det fick Norah med!

Captain America-tårta med glasyr på (det vita är grädde). Recept från tidningen "Robot", där det fanns fler superhjälteinspirerade bakverk. Något skall väl testas till barnkalaset på lördag! Tyvärr dålig färgåtergivning på bilden - det röda var varmt rött och det blå var som djup, mättad turkos. Bortsett att färgen blött in på grädden, så gillade jag kreationen.

Jag har lyxigt surfat här i sängen. Ruben steg upp för snart en timme sedan, Norah alldeles nyss och precis nu vaknade mamma. G liftar upp med sina föräldrar. De kommer hit idag, liksom pappa, på Rubens vuxenkalas.

Och nu var det dags att vintra till telefonen litet. Surfa på vintriga bilder från New York är njutningsfullt.