Rummet och restaurangen.

Hela det här hotellet känns som rätt. :-)

Efter att värsta lyckoruset lagt sig då vi checkat in på hotellet, drog vi ut på stan med ett specifikt ärende. I Korea (just det - har jag inte berättat att G nu skall börja resa till Korea på regelbunden bas? Har så himla svårt att känna mig entusiastisk inför detta...) måste man ha kostym på arbetet. Eller åtminstone menar G's arbetsgivare att man måste det. G har en kostym, förutom den han lät sy upp i Thailand. Thaikostymen håller på att smyga sig ut ur hans garderob tror jag, så han behöver en till.

Golven i rummen.

Så vi styrde kosan till Dressman och shoppade en kostym som så klart satt som gjuten direkt från galgen och ett par nya skjortor också. Efter detta gick vi till Lindex som har litet jippo för barn. Vi köpte Ruben en vinterjacka (han dissade den jag tänkt han skulle ärva efter Norah - för mycket lila på den...) och barnen fick en Mer och en klubba var. De var väldigt nöjda. :-)

Efter denna ansträngning chillade vi på rummet ett tag innan vi gick ned och åt. Maten här var mycket fin och mycket dyr. Jag kände mig litet astmatisk då jag studerade menyn och insåg att det inte fanns något som Ruben skulle äta och att detta något han inte skulle äta alltså skulle bli dyrt. Vi beställde hursomhaver mat och Ruben fick sig en lammkorv som dög. Under viss övertalning smakade han svartrot och lammkött som också låg på tallriken, tillsammans med fräscht grönt. Norah skottade stabilt i sig en "five spice chicken" med nudlar och en massa mums.

En av taklamporna i restaurangen.

Min. Mat.

Rätterna beskrevs i menyn så att jag först trodde att allt var vegetariskt. Insåg vid andra snabbläsningen av menyn, att köttet/fisken/proteinet stod uppräknat sist av allt. Allt var när- och härodlat, G tog en öl från Sävar - mitt reninnanlår smälte i munnen. Det var en väldigt trevlig matupplevelse, förstärkt av den helt genomförda miljön in i minsta detalj. Golv, väggar, tak, tapeter, dekor, porslin - inget lämnades därhän. Sådant gillas!

Wellington. Min efterrätt.

När vi ätit sprang jag upp med barnen på rummet. De fick sätta på sig pyjamas och fick lyckligt slå sig till ro med Netflix, medan jag skuttade ned till G igen och så mumsade vi i oss varsin efterrätt. Min var inget annat än jättejättegod och en fröjd för ögat och vid det laget började jag få vibbar av matupplevelsen vi hade på Red Rooster i Harlem.

Oops! En "welfie"? Har någon myntat det uttrycket före mig? :-D Fotat inne på den ursnygga toan i anslutning till reception/bar/restaurang.

Jag har borstat barnen och bäddat ned dem i sina sängar. G sover fullt påklädd på vår säng sedan vi kom upp till rummet efter middagen. Jag delar några till bilder innan jag också kryper ned och sedan skall jag sova så himla gott och vara superutvilad inför kursen imorgon.