Varav hjärtat är fullt.

Siamesiska tvillingar åtskilda vid födseln? Herrejösses, nu får han lov att komma hem till mig igen...!

Den lille adepten från Pixar's "Lifted".

Maken och huvudbonader.

G bjuder alltid på sig själv när det kommer till att prova saker på huvudet. :-D Här sökte vi hjälm till G, som ju har seriöst tilltaget huvudomfång. De flesta hjälmar gav honom akuta smärtor i pannbenet. :-D Det var i februari i år, strax innan vi skulle börja åka slalom igen.

Och nu har jag hittat två starka kandidater till julkortsbild. En kyligt vacker vinterbild utan människor på och en extremt somrig bild med barnen på. Jag hade helst velat ha barnen _och_ vinter, men jag tror det var för litet vinter helt enkelt. Jag har knappt några utebilder från i vintras. Jag skyller på att det regnade bokstavligen hela december och hela februari också.

Och jag saknar G. <3

Jag skrattade så att det ekade inne på butiken medan vi hade den här provnings- och fotosessionen. :-D 

Men tiden går så fort.

Så vackert! Jag tar sådana här bilder, ofta. Går inte att låta bli. Många blir aldrig delade.

Det här var 23 maj och första turen ut till ön. Vi hade de där första jublande sommaraningarna som alltid av att det är öppet vatten igen.

Tänk vilken sommar vi fick sedan!

Och nu går vi och väntar lika ivrigt på att isen skall lägga och snön falla, så att vi får v*i*n*t*e*r!

Söker bild till julkort.

Hittar annat! Här kommer bilderna jag lovat att visa mamma sedan maj i år, på de där jeanskuddarna Norah och jag stötte på då vi sökte tapeter till hennes rum.

Santa Winter Games.

Ja! Klart vi skall åka in till stan och kolla in alla tomtarna på söndag! :-D

Postorder.

Gjorde för en stund sedan så där som jag nästan aldrig gör. Bestämde mig.

Så nu har jag beställt saker från Cellbes. Det blev ljusstaken jag suktade efter i gårdagens inlägg (den skall stå i fönstret i sovrummet), samt de här gardinerna (som också skall vara i sovrummet) som jag trodde var slut igår. Jag hittade dem inte igår, men idag hittade jag dem. :-D

Jag har studerat den fysiska katalogen hos mamma och det här nattlinnet fick följa med hem också.

G har kommit fram och hunnit arbeta första dagen i Korea. Han sover, men skall säkert strax börja vakna till sin andra arbetsdag. Nu skall jag bara gå och hänga tvätt och sedan diska upp litet innan jag går och sover.

Ensamma mamman.

Jag gör så gott jag kan. Piffade en torftig middag med litet gurkkreativitet. Ruben piffade själva den torftiga middagen genom att forma den till - hmm... vad var det nu igen? Pool? Lava? Måste fråga imorgon. :-)

Jag har bara surfat ikväll, efter jag röjt undan och förberett morgondagens tvättmaskin. Jag har surfat på fiberoptiska tomtebyar. Jag har surfat på mjukisar - en stor Olaf (från "Frost") kostar 600 pix i Sverige. På Amazon kostar den knappt 22 dollar. Gaahh... Vi sparar ju nästan in frakten på att köpa en Olaf från USA. Plus allt annat kult och superbilligt vi kunde skicka efter därifrån.

G landar snart på helt fel plats. Igen i Korea, för en och en halv vecka. Jag mådde inte alls bra igår. Greps av en stress och oro som jag filosoferade var PMS som liksom sladdat fel i kroppen. Jag hade en orolig känsla i kroppen hela dagen och hade svårt att tänka rakt. Jag fattade att jag skulle landa så småningom och nu är ju allt bra. Bortsett från att G inte är här.

Barnen sover i vår säng. Jag skall skyndsamt krypa ned där jag med. Och ljusstaken här ovan har jag fallit som en sten för. Den finns på Celllbes och det är bara att raska sig på om man skall få tag i den. De senaste grejorna jag fastnat för på stället, har varit helt slut nästa gång jag funderat på dem.

---> Update: 2014-11-18 kl.06:51 Det var en brasa Ruben hade format i sin tallrik. Och så glömde jag ju att skriva att det var två veckor kvar till första december igår.

Fredag kväll.

Vi var som vanligt i stallet i eftermiddags, där Norah fick rida Zoraija barbacka. Ponnyn hade fått skav av sadelgjorden och fick därmed gå utan sadel. Som tur var, är hon en snäll häst och väldigt lätt att sitta på, så Norah red lektionen själv i både skritt och trav.

Norah och Tuva fick erbjudande om att byta grupp och därmed hoppa upp ett snäpp i nivå. Ridfröken tycker att de behöver fler utmaningar. :-) Det skulle bli klockan fyra på tisdag eftermiddagar och det bör kunna fungera med en enkel justering av mitt schema. Vi beslut att fundera litet på saken, barndomskamraten och jag.

Vi funderar och klurar på vilka vuxenfilmer vi kan se med barnen och med tanke på de senaste dagarnas bedrifter ute i rymden, så kändes den här filmen perfekt. Man håller på med värsta rymprojektet i Rubens klass också, vilket framgår i hans frökens blogg.

Det är alltså "Armageddon" som vi sett. Faktiskt en av mina favoritfilmer och den höll lika bra idag. Filmen har 16 år på nacken och Bruce såg bara litet yngre ut. Han är definitivt en filmfavorit också - jag uppskattar mycket hans actionfigurer, som så gott som alltid lyckas blanda upp det actionpackade med en glimt i ögat, vilket gör filmen dubbelt så bra.

Filmen innehåller några riktigt hjärtknipande scener och nog baske mig trillade tårarna då stridsplanen precis i slutscenen gör den där fina formationen, där ett av planen viker av för att symbolisera den/de man förlorat. Barnen hängde med hela filmen och ämnet var som sagt klockrent och inbjöd till fler funderingar helt i linje med de som funnits under veckan.

Men okej då.

G klarade biffen om man säger.
Häpp.

Trassel.

Men jag kan ju inte?!

Kreativ.

En ledig dag ihop med G - frulle på stan, shopping, ärenden, avrundat med smarrigt fika innan hemfärd.


Fortsatt med att göra sådant som behövts göra här hemma, ätit färdig mat från frysen, allt utan stress.

Nu är G med Ruben på judon och jag greps av ett litet pysselil. Måste testa litet origami!

Ojdå.

Med drygt 2600 tagna bilder i telefonen, varnar den till slut för att lagringsutrymmet är fullt och att den börjar spara bilderna på enheten istället.

Dags att rensa dårå.

Fars dag.

När båda barnen hade vaknat, hämtade de fram sina väl gömda farsdagspresenter och överraskade pappsen!

Barnen och jag sprang på en rar, cool och snygg t-shirt som fick bli Rubens present till sin pappa.

Sixten gillar verkligen sin husse också och var med. Ruben bara måste lyfta. :-)

Norah har gjort en skylt i slöjden, till sin pappa.

Syrran fixade presenten till vår pappa.

En grymt mjuk och mysig morgonrock, Jedi style. :-)

Själv gjorde jag mitt allra sista pass på jouren. Man har planerat att klara sig utan mig där åtminstone det kommande året. Jag hoppas innerligt att jag inte skall behöva arbeta där fler gånger, så länge jag inte valt det själv i alla fall.

Ny vecka imorgon, en allt igenom "vanlig" vecka. Redan veckan därpå åker G tillbaka till Korea. Men det är då det! Nu är nu och G har redan fått tillbaka sin förlorade resväska. ;-)

Allt väl.

Så bra allt gick idag!

Jag tog det så himla lugnt hela förmiddagen, tills jag skulle till skolan. Hittade båda barnen, hängde med Ruben - Norah valde sina tjejer istället, såklart!

Rektorn talade lagom länge.

Sedan har det varit full rulle. När jag fått hem oss alla tre, drog jag och handlade mat. Hem, fick Norah och mig i ridkläderna samtidigt som jag packade upp matvarorna, beställde pizza och klarade ut detaljerna för pappa.

Norah och jag drog till stallet, där Norah red barbacka på Avicci och det gick så bra!

Ruben visade var han sitter när hans klass äter lunch.

Pappa fixade Ruben - mat, byta om och promenera iväg. Ruben fick promenadsällskap av en klasskompis, vilket kändes jättebra.

Pappa åkte hem, Norah och jag åt. Ruben kom hem och hade haft kul! Efter jag plockat undan hjälpligt, slog jag mig ned i soffan med barnen.

G var två år när skolan invigdes.

Jag skulle se Idol för första gången i år, men programmet var irriterande nog inte tillgängligt ännu. Så då blev det film för mig istället och skärmtid för barnen. Norah har hängt med hela filmen med mig, medan Ruben har studerat Youtube och en ny version av Minecraft.

G's fröken började på skolan samtidigt som G själv började skolan. Hon är kvar ännu!

Barnen sover och strax gör jag det med. G är på flygplatsen och lyfter om ett par timmar om jag minns rätt. Han kommer hem till oss sent ikväll.

Typ ett skitdygn.

En bit in på dagen igår fick jag börja oroa mig igen. Det fanns inga livstecken från G sedan just efter midnatt (svensk tid), meddelanden jag skickade på WhatsApp togs inte emot. Ju längre dagen gick, desto oroligare blev jag.

Det var jättefint väder igår också och ännu litet kallare. Det höll sig omkring tio minus hela dagen och rapporter börjar strömma in om tunna isskorpor på havet. Lillfjärden ligger sedan en tid.

Parallellt körde jag ett likadant race med en av patienterna jag skickat in till sjukhuset. Där fanns inte en journalanteckning sedan åttatiden dagen innan och det kändes helt avvikande; jag menar - skulle de inte ha gjort något med henne på mer än ett dygn (allt skall ju dokumenteras ni vet). Jag blev orolig att något riktigt allvarligt hänt henne (jag fick senare veta att allt var okej!).

Den här skomakaren vill bara inte ha kunder! Vilka utom pensionärer och arbetslösa kan komma dit de här tiderna? Jag har en väska där sedan i juni. Om den ens finns kvar (står på inlämningskvittot att han bara ansvarar för ens grejor i tre månader). :-(

Barnen och jag hade en bra kväll, bortsett från att jag efter veckan med full pott på antalet korta nätter var gruvligt trött. Jag släpade omkring min stackars kropp under kvällen, hoppade över en del sysslor, men gjorde äntligen klar Norahs efterlängtade Miniontröja. Den blev fin och hon har den idag på skolan. :-)

Då och då kollade jag på telefonen och det var stendött i G's ände. Jag mailade honom, kollade Skype. Inte påloggad, inget svar.

Oro.

Sent satte jag mig i soffan och kollade nyheter. Kollade något på Netflix efter det och somnade ifrån det. Syrran "väckte" mig strax före ett och när vi satt och chattade, dök ä-n-t-l-i-g-e-n G upp. Ja, liksom, han hade jobbat och han hade gått ut och ätit med de finska kollegorna och jo, det hade blivit snaps. En massa snaps tydligen. Jag kände mig arg efter att ha oroat mig hela dagen. Vi måste ju bestämma hädanefter att det är okej och kanske påkallat (vad vet jag - G kanske inte får ha telefonen på på jobbet) att inte höra av sig varje dag.

Norah har gjort en manga på sin fröken, som hon faktiskt, till min stora glädje, verkar gilla lika mycket som hon gillade fröken Ulla! <3

Idag kom vi oss upp som vi skulle barnen och jag. Allt rullade på fint och Norah blev glad över tröjan! Och så himla skönt - nu när barnen börjat gå själva till skolan, kunde jag vinka av dem i nattlinnet. :-) Förr hade jag ju varit tvungen att klä mig och knalla iväg med dem.

Nu skall jag ringa pappa och höra om han kan komma och vara med Ruben i eftermiddag, se till att han får i sig mat och byter om, för sedan skall han på disco! Allt detta medan jag är med Norah på ridningen. Idag invigs formellt den nya matsalen (tydligen a-w-e-s-o-m-e! enligt Norah) på skolan under visst pompa och ståt, med tårtkalas efter och evenemanget avrundas med discot ikväll. Norah skall inte gå - ingen av tjejerna i hennes klass skall gå.

Sedan skall jag dimpa ned i soffan och äta frunch framför tv:n. Lyx!

Lås och nycklar.

Vilken röra vi ställde till med idag, barnen och jag. Eller jag får man ju lov att säga. Jag kan inte lägga något ansvar på barnen, såklart.

Först låg vi kvar alldeles för länge i sängen imorse, så jag damp ned framför min skärm närmare 20 minuter in på min telefontid. Det har förbaske mig straffat mig hela (arbets-)dagen sedan. Min telefonlista var såklart full och innan jag pratat klart med de åtta i kön och dokumenterat de samtalen, hade rasten passerat och det var bara att ta in första patienten.

Det var så vackert ute idag.

Nåväl, det har hänt förr och jag överlever såklart. Efter lunch började strulet med nycklarna.

Norah ringde och jag hade tur och kunde svara. Hon hade ingen nyckel och kom följaktligen inte in hemma. Stora tjejen hade löst problemet själv och befann sig hemma hos ena bästisen. Norah bedyrade att de skulle göra läxa och vips var det bestämt att hon skulle få äta där också och stanna till jag kom hem med Ruben efter judon. Helbra lösning bara så där. :-)

Min tid och G's. Antagligen just innan grannen ringde.

Grunden till strulet idag lades egentligen redan igår, då Norah oplanerat gick till en annan kompis. Ruben har aldrig nyckel med sig i vanliga fall, så för att han skulle kunna ta sig in hemma, lade Norah sin nyckel i hans rygga.

Idag funderade Norah och jag en stund på huruvida Ruben hade kvar nyckeln i sin rygga och bestämde oss för att han nog säkert hade det. Inte trodde jag att Ruben tänkt på att lägga upp den igår då han kom hem och låste upp själv.

Upprop.

Ruben skuttar hur lätt som helst över en pojke i hoppa bock. Alltså, jag kunde aldrig det när jag gick i skolan. Aldrig senare heller.

Men det hade Ruben - nyckeln låg prydligt i lådan där den skall vara. Så när han kom hem idag, ensam, så var även han utlåst. Jag blev, lyckligt oanande om Rubens situation, uppringd av närmaste grannen som har sin flicka i Rubens klass. En kvinna hade knackat på hos dem och berättat att det fanns en ledsen pojke på granntomten. Grannen hämtade in Ruben och erbjöd honom både middag och frukt. Jag fick prata med Ruben och hörde att han var tagen av situationen. Jag lovade på stående fot att avsluta det jag höll på med och kasta mig hem.

Det blev ett fruktfat till kvällsmat idag. Det här är Rubens arrangemang.

Lilla, lilla hjärtat! Medan vi åkte hem från judon berättade han med litet darr på stämman om sin upplevelse. Han hade väntat. Tyckte det var läskigt. Han hade frusit. Han hade ropat på mig! :'-/ Han ville aldrig mer vara med om något liknande.

Jag har sagt att sådant här händer ibland (Norah har _en_ liknande upplevelse, men det var ljusare och inte riktigt lika kallt som det såklart råkade vara idag), men att vi verkligen skall göra vad vi kan för att det inte skall ske. Kände att Ruben behövde få höra att även andra har strulat med nycklar och drog några av mosters värsta nyckelfadäser som tröst (alltså när moster var _mycket_ yngre än hon är idag). :-D

Det susar i huvudet. *

Det är så mycket nu.

Mamma ringde nyss och skrämde halvt slag på mig innan jag begrep att hon "bara" är jättejätteförkyld. Hon ville bara höra litet om vilka mediciner hon kunde ta nu till natten, för att kanske få sova litet. Jättetrist att mamma är så sjuk, både för henne själv och för oss - vi har längtat så efter att ha henne hos oss i veckan!

En kollega har fått bröstcancer. Man såg den tydligen vid förra mammografin, eller något diffust såg man. Som man valde att avvakta med. Nu är den elak och kollegan har packat ihop sina saker på jobbet. Jag tänker jättemycket på henne och hennes familj.

En avlägsen släkting på G's sida har också fått cancer. Bara så. Och som ett av hennes barn skrev igår, så gick familjen (vuxna barn, en massa barnbarn) i ett slag från att vara en aktiv, framåtriktad familj till en tvärnit med en mycket sjuk anhörig och inga planer alls.

Norah tolererar inte att ligga bredvid sin bror, så jag åker på att ligga i mitten. Då måste vi ha två täcken. Jag avlider om jag inte kan reglera temperaturen under natten genom att sticka ut ett ben eller så vid behov.

Jag har på kort tid fått skicka in ett par gravida som blivit så pass sjuka i sina graviditeter att det blev tvunget att komma till sjukhus. Det är ovant tack-och-lov och vi har bra rutiner att följa när det blir så här. Men ändå. Jag bär dem litet extra med mig.

När jag är ensam utan G får jag såklart dra upp tempot ett hack. Eller flera. G gör ju enormt mycket här hemma. Egentligen kanske jag gör det också, men jag räknar ju inte det ens själv. Jag försöker sköta tiderna - det är min absolut enda räddning för att klara mig undan den där hjärtkramande stressen... :-/ Börja med middagen i tid, börja med kvällsrutinen i tid. Hinna med barnens läxor. Hinna umgås med dem litet. Diska. Plocka. Tvätta. Nu har jag inte hunnit vika tvätt på ett par kvällar, men tvättat har jag minsann gjort. Så bergen med ren tvätt växer. Den maskinen saknas - den som viker tvätten. :-)

Läggtiden fortsätter att glappa dock. Musiken har lämpligt nog tystnat och nu är det bara att gå och knyta sig.

* G säger ofta att han riktigt kan se hur mina tankar spinner runt innanför pannbenet. Tror de syns just nu. ;-)

Fuck ups. Och ett par rätt.

Ett av mina favoritglas (loppisfynd för länge sedan) gick sönder i diskmaskinen på det mest märkliga sätt. G märkte det inte ens, utan ställde in glaset i skåpet som det var. Kvar i diskmaskinen låg den övre delen som lossnat så himla prydligt.

Handlade mat med barnen igår då vi lämnade hantverksmässan. Påsdjä..ln gick sönder så omsorgsfullt den kunde då jag lyfte den ut ur bilen. Som tur var höll allt - jag hade både raps- och olivolja och något annat i glasburk också. *morra*

Susade till två olika sportbutiker efter jobbet idag (slutade tidigt). På agendan stod vinterskor, vinterjacka, promenadskor (låter mera koolt med walkingsko) för höst/vår. Det var inte mycket sikt idag.

Fick hjärtat i halsgropen imorse då G inte hört av sig och till synes inte ens haft igång sin telefon sedan han lämnade Helsingfors igår. Hade svårt att tygla orostankarna, fast jag enkelt kunde tänka ut flera rimliga skäl till varför han ej hört av sig. Blev mycket lättad då han vid förmiddagsfikat plötsligt poppade upp på WhatsApp. Korea är åtta timmar före oss och G håller väl i som bäst på att förbereda sig för sin andra arbetsdag där borta.

På fötterna de nya promenadskorna. Haglöfs och gore-tex skall nog kunna funka. Provar att gå med dem här hemma innan jag slutgiltigt bestämmer mig. På benen ett par nya mysmjukisar som jag snappade upp igår då barnen och jag speedshoppade litet _innan_ vi for till mässan. 8-)

Nu skall jag bara borsta tänderna innan jag kryper ned mellan mina två mysmjukisar (det är inte kattbröderna jag menar), som passar på att dela säng med mig medan G är borta. :-)