onsdag 5 november 2014

Det susar i huvudet. *

Det är så mycket nu.

Mamma ringde nyss och skrämde halvt slag på mig innan jag begrep att hon "bara" är jättejätteförkyld. Hon ville bara höra litet om vilka mediciner hon kunde ta nu till natten, för att kanske få sova litet. Jättetrist att mamma är så sjuk, både för henne själv och för oss - vi har längtat så efter att ha henne hos oss i veckan!

En kollega har fått bröstcancer. Man såg den tydligen vid förra mammografin, eller något diffust såg man. Som man valde att avvakta med. Nu är den elak och kollegan har packat ihop sina saker på jobbet. Jag tänker jättemycket på henne och hennes familj.

En avlägsen släkting på G's sida har också fått cancer. Bara så. Och som ett av hennes barn skrev igår, så gick familjen (vuxna barn, en massa barnbarn) i ett slag från att vara en aktiv, framåtriktad familj till en tvärnit med en mycket sjuk anhörig och inga planer alls.
Norah tolererar inte att ligga bredvid sin bror, så jag åker på att ligga i mitten. Då måste vi ha två täcken. Jag avlider om jag inte kan reglera temperaturen under natten genom att sticka ut ett ben eller så vid behov.
Jag har på kort tid fått skicka in ett par gravida som blivit så pass sjuka i sina graviditeter att det blev tvunget att komma till sjukhus. Det är ovant tack-och-lov och vi har bra rutiner att följa när det blir så här. Men ändå. Jag bär dem litet extra med mig.

När jag är ensam utan G får jag såklart dra upp tempot ett hack. Eller flera. G gör ju enormt mycket här hemma. Egentligen kanske jag gör det också, men jag räknar ju inte det ens själv. Jag försöker sköta tiderna - det är min absolut enda räddning för att klara mig undan den där hjärtkramande stressen... :-/ Börja med middagen i tid, börja med kvällsrutinen i tid. Hinna med barnens läxor. Hinna umgås med dem litet. Diska. Plocka. Tvätta. Nu har jag inte hunnit vika tvätt på ett par kvällar, men tvättat har jag minsann gjort. Så bergen med ren tvätt växer. Den maskinen saknas - den som viker tvätten. :-)

Läggtiden fortsätter att glappa dock. Musiken har lämpligt nog tystnat och nu är det bara att gå och knyta sig.

* G säger ofta att han riktigt kan se hur mina tankar spinner runt innanför pannbenet. Tror de syns just nu. ;-)

1 kommentar:

Unknown sa...

Jo modern är rejält sjuk, hostar som du brukar, ser risig ut helt allmänt.
Tråkigt med cancerbeskeden, stora omställningar helt klart.
Min tvätt lever nog ett lugnt liv om man jämför med eran, från kroppen till torkskåpet via tvättkorg -och -maskin
kram