Typ ett skitdygn.

En bit in på dagen igår fick jag börja oroa mig igen. Det fanns inga livstecken från G sedan just efter midnatt (svensk tid), meddelanden jag skickade på WhatsApp togs inte emot. Ju längre dagen gick, desto oroligare blev jag.

Det var jättefint väder igår också och ännu litet kallare. Det höll sig omkring tio minus hela dagen och rapporter börjar strömma in om tunna isskorpor på havet. Lillfjärden ligger sedan en tid.

Parallellt körde jag ett likadant race med en av patienterna jag skickat in till sjukhuset. Där fanns inte en journalanteckning sedan åttatiden dagen innan och det kändes helt avvikande; jag menar - skulle de inte ha gjort något med henne på mer än ett dygn (allt skall ju dokumenteras ni vet). Jag blev orolig att något riktigt allvarligt hänt henne (jag fick senare veta att allt var okej!).

Den här skomakaren vill bara inte ha kunder! Vilka utom pensionärer och arbetslösa kan komma dit de här tiderna? Jag har en väska där sedan i juni. Om den ens finns kvar (står på inlämningskvittot att han bara ansvarar för ens grejor i tre månader). :-(

Barnen och jag hade en bra kväll, bortsett från att jag efter veckan med full pott på antalet korta nätter var gruvligt trött. Jag släpade omkring min stackars kropp under kvällen, hoppade över en del sysslor, men gjorde äntligen klar Norahs efterlängtade Miniontröja. Den blev fin och hon har den idag på skolan. :-)

Då och då kollade jag på telefonen och det var stendött i G's ände. Jag mailade honom, kollade Skype. Inte påloggad, inget svar.

Oro.

Sent satte jag mig i soffan och kollade nyheter. Kollade något på Netflix efter det och somnade ifrån det. Syrran "väckte" mig strax före ett och när vi satt och chattade, dök ä-n-t-l-i-g-e-n G upp. Ja, liksom, han hade jobbat och han hade gått ut och ätit med de finska kollegorna och jo, det hade blivit snaps. En massa snaps tydligen. Jag kände mig arg efter att ha oroat mig hela dagen. Vi måste ju bestämma hädanefter att det är okej och kanske påkallat (vad vet jag - G kanske inte får ha telefonen på på jobbet) att inte höra av sig varje dag.

Norah har gjort en manga på sin fröken, som hon faktiskt, till min stora glädje, verkar gilla lika mycket som hon gillade fröken Ulla! <3

Idag kom vi oss upp som vi skulle barnen och jag. Allt rullade på fint och Norah blev glad över tröjan! Och så himla skönt - nu när barnen börjat gå själva till skolan, kunde jag vinka av dem i nattlinnet. :-) Förr hade jag ju varit tvungen att klä mig och knalla iväg med dem.

Nu skall jag ringa pappa och höra om han kan komma och vara med Ruben i eftermiddag, se till att han får i sig mat och byter om, för sedan skall han på disco! Allt detta medan jag är med Norah på ridningen. Idag invigs formellt den nya matsalen (tydligen a-w-e-s-o-m-e! enligt Norah) på skolan under visst pompa och ståt, med tårtkalas efter och evenemanget avrundas med discot ikväll. Norah skall inte gå - ingen av tjejerna i hennes klass skall gå.

Sedan skall jag dimpa ned i soffan och äta frunch framför tv:n. Lyx!