I höstas fyllde Ruben åtta och de lediga somrarna är numera ett minne blott. Brutalt får jag lov att hushålla med de där jämra semesterdagarna som alla andra människor.
Så i vår har jag ju varit ledig under sportlovet (ljuvliga Levi) och senare en vecka i London och i sommar blir det blott fyra lediga veckor. Uppdelat på två plus två. Hmm...
Jag är ju på något vis helt inställd på det och är ganska besluten på att försöka känna det som att jag har semester hela barnens lov i alla fall. Jag skall gå hem och äta lunch, jag skall försöka att inte jobba längre än det är meningen att jag skall jobba. Min semester börjar egentligen på måndag, men vem vill vara ledig i det här pissvädret tänkte jag redan för flera månader sedan, så jag arbetar de första två veckorna. G jobbar också och vi skall pussla med våra föräldrar för att få ihop det.
Sedan är jag ledig två veckor innan jag skall arbeta mina fyra ordinarie veckor. En bit in i augusti hoppas vi på sol och badvatten, då jag tar ledigt två veckor till, barnens två sista sommarlovsveckor. Hur G är ledig är som vanligt litet oklart, men han kommer ju att få vara hemma med barnen en del i år. Så länge vi kan, så håller jag barnens tio sommarlovsveckor heliga.
1 kommentar:
Ser ju ut som en vällovlig satsning sommar, sol och jobb med regn. Bara passa ihop det
Skicka en kommentar