Disney's andra vattenland. Och det första.

Sista dagen vi var i Orlando åkte vi till den andra vattenparken, Disney's Blizzard Beach Water Park. Till våra inträden till Disney's vanliga parker, hade vi köpt till inträde till vattenparkerna och för G och mig kändes det bra att så att säga utnyttja det (det vill säga inte bara låta pengarna gå till spillo). Barnen ville åka raka spåret till nya huset och bada där istället. Som vanligt, så är det egentligen deras högsta önskan varenda dag. De skulle inte klaga (kanske efter många dagar? veckor?) om vi var i huset och badade som enda aktivitet. :-)

Nåväl, jag blev så himla glad när vi kom dit! Jag älskar ju vintern, så när jag insåg att det var vintertema där, i den dryga 30-gradiga värmen, så blev det liksom ännu roligare.

Vi inledde med att bada i den stora poolen, där det hela tiden gick ordentliga vågor med lagom avstånd, precis som det skulle kunna se ut på en riktig strand med stadig vind mot land. Poolen grundade upp mot en sandstrand, så alla åldrar kunde bada.

När jag kommenterade till Norah att vågorna var precis som i verkligheten, påpekade hon torrt att tsunamis också är på riktigt - apropå 2-metersvågorna som kom stötvis i den enorma poolen på det första vattenlandet vi besökte. De vågorna var helt otroliga! Man släppte på dem med några minuters intervall under kanske 10 minuter, en våg i taget. Första vågen jag testade slog omkull mig och svepte mig under vattnet många många meter mot land och jag tänkte faktiskt "-tsunami!" medan jag skjutsades mot land.

Vi var där en lördag och det var många människor i poolen. Det var inte roligt att svepas med så där, utan snarare obehagligt. Norah tappade omedelbart sina sprillernya simglasögon (man fick inte ha cyklop, som vi hade med oss till barnen), men en kvinna längre in fångade hyggligt nog upp dem och stod och höll upp dem i luften till vi såg dem.

Andra och tredje vågen slog omkull mig lika effektivt, trots att jag hoppade upp för att möta vågen (som jag brukar göra i havet). Jag gav upp och gick ordentligt långt upp i den grunda delen av bassängen. G lyckades hitta ett ställe, där han och barnen istället surfade på vågen mot land och då klarade de sig bättre.

Vi avbröt det badandet och åkte slang i en helt lugn kanal som tog oss runt hela badlandet. Som vanligt var miljöer uppbyggda och allt är väldigt stort, tropiskt och frodigt. Kan ju knappast bli bättre för de flesta växter med denna värme och ordentligt med regn dagligen och utöver det sol eller växlande molnighet.

Så småningom återvände vi till den stora poolen som var en vanlig badpool då de inte körde vågor där. Jag avstod jättevågorna och Norah drog sig närmare mig men sprang lyckligt ut och mötte jättevågorna när de kom. När vi till slut var på väg upp för att äta, blev Ruben olyckligt omkullsvept på grunt vatten och åkte hjälplöst  kasande med mittendelen av sin kropp mot bassängbotten.

Han gjorde illa sig, blödde på båda armbågarna, skrubbsår på rygg och höft. Ruben blev ganska omskakad av upplevelsen och ville avbryta badandet. Det var ju precis vad vi skulle göra, vi var på väg att äta. Regn och möjligen åska var på gång och vi ville få matplats innan alla andra också skulle ha det. Vi tajmade det perfekt och satt under tak och åt medan det regnade som värst.

Disney stänger alla utomhusåk när det åskar. När det kommer till vattenparkerna betyder det att hela parken stänger tillfälligt, eftersom allt är utomhus. När vi var på första parken, beslutades det att helt sonika stänga för dagen, då det ändå var så kort stund kvar till det skulle ha stängt. Vi åt färdigt och åkte hem.

Den andra vattenparken drabbades av åska den med och man stängde alla attraktioner extremt snöpligt då vi köat i minst en halvtimme och de fakto stod på branten till att bege oss ut i åket. Det var bara att vända på steken och långsamt köa sig tillbaka nedför mot marknivå igen.

Vi debatterade en stund huruvida vi skulle äta eller inte innan vi körde därifrån. Parken rapporterade regelbundet att man hade stängt tillfälligt, för nu var det ju mycket kvar av dagen. Till slut beslutade vi att åka och begav oss söderut mot nya huset.

En till lugn dag.

När vi installerat oss i nya huset igår, åkte G och jag och handlade mat. Barnen bönade och bad att få stanna i huset medan. Vi lämnade dem under stränga förmaningar att inte gå i poolen medan vi var borta.

Google maps ledde oss till närmaste Target och vi handlade middagsmat för igår och idag, plus frukostgrejor och litet annat smått och gott. Tanken var att vi skulle ha en hemmadag idag. Och det har vi haft.

 Barnen har badat nästan hela dagen. Mitt under eftermiddagen tvingade vi upp dem för mellis. Det tajmade bra, för medan vi fikade började det åska. Precis som det gjort så gott som dagligen. Det märks att det är regnperiod, men tack och lov så är det inget bekymmer. Regnet är oftast kort - kan vara rikligt dock. Det kan åska, men inte alltid. Och värmen är kontinuerlig. Om det är dryga trettio grader innan, så sjunker det barmhärtigt till strax under trettio medan det regnar. Sedan upp igen. Höstrapporterna som syns i våra FB-flöden gör att vi känner oss stillsamt välsignade som får ladda med så mycket sol och värme.

Barnen chillade inne med bok, spel och tv, medan G och jag testade bubbelbadkaret i vårt badrum. En dusch på det med hårtvätt och jag kände mig som en ny människa. Efter middagen hoppade barnen i plurret igen. G och jag har under dagen resonerat och studerat en guidebok och vi klurar på att ta bilen imorgon till en fin strand ett par timmars körning härifrån. Måste ju prova att bada i Atlanten också!

Vi avslutade kvällen med att se på nästan hela "Apollo 13". Det var väldigt lyckat! Särskilt Norah kände igen flera av byggnaderna och uppskjutningsramperna och raketen som vi såg med våra egna ögon i förra veckan. Det kändes väldigt speciellt för mig själv också. :-) Barnen har ju börjat känna igen skådespelare också och kände direkt igen Tom Hanks och Gary Sinise, som de ganska nyligt såg i "Forrest Gump". Ytterligare lyckat var det när Gary Sinise var vår kontakt här på jorden, när vi begav oss ut i rymden i ett av simulatoråken på Hollywood Studios i förrgår. ;-D

Norah somnade till slut i soffan, så vi får se slutet av filmen en annan dag.

En lugnare dag.

Vi bestämde att vi idag bara skulle rekognosera nöjesparkerna och ordna biljetter. Fast först skulle vi sova ut och det gjorde vi. G längst. Jag väckte Ruben när det blev dags för mig att hoppa i poolen (premiär för mig) och då hade Norah redan badat i närmare en timme. G kom upp så småningom och badade han med.

Barnen badade och badade och badade och hade röda ögon och dimsyn när vi tvingade upp dem ur vattnet för brunch. Norahs besvär hängde kvar om än i avtagande, en stor del av dagen. Då vi handlade för middagen, köpte vi ett allergipreparat, ögondroppar. Helt otroligt - en droppe i vart öga och allt det röda i Norahs ögon släcktes ut på den stund det tog att köra hem till huset.

Barnen har fått nya springskor - de svarta i förgrunden. Ja, jag kan ha dem också... :-)

H-e-r-r-e-g-u-d så stort det är..! Vi körde och körde och körde. Fick åka transfer från parkeringen till parkingången. Till den ena parken alltså. Den ena av fyra. Och så har Disney två vattenparker här någonstans också.

På vägen tillbaka kom till slut regnet. Lagom till ett fikastopp hade det redan slutat regna. Och åskan kom aldrig nära ikväll.

Barnen hann bada en stund till ikväll medan G och jag förberedde middagen. Efter maten var det badstopp för både hud och ögons skull. Ruben har spelat, Norah kollat på Netflix och G och jag har brottats med att planera första dagen i The Magic Kingdom imorgon. Nu är det dags att gå och sova.

Kennedy Space Center.

Murmeldjuren sov gott imorse.

Allt var ganska mäktigt och intressant på KSC. Inledningsvis var det dock värmen som höll på att ta kål på oss. Har inte upplevt sådan här värme sedan Thailand, där jag antar att det var så här varmt. Tror inte ens Australien var så här hett då vi var där. Vi kände oss nära döden och sökte oss desperat under fläktar och in på aktiviteter i luftkonditionerade utrymmen. Bör förstås inte klaga! ;-)

I bakgrunden bränsletanken och raketerna som lyfte rymdfärjorna till väders.

Gruset som utgör det översta lagret på den väg som byggts för at kunna rulla rymdraketerna till sina avfyrningsplatser är mycket noga utvalt. Dels för att det är bärigt, men viktigast av allt - det bildar inte gnistor om stenarna gnuggas/skaver mot varandra.

Avfyrningsramp 39.

Inne i den här byggnaden monteras raketerna ihop innan de förs till sin avfyrningsramp. För proportionerna - flaggan på väggen är 21 våningar hög. Och man kan köra en buss på en av ränderna. Fattar det inte själv fast jag såg det. En del saker vi åkte förbi, var så stora att de kändes som något ur Star Wars.

De riktiga kontrollpanelerna som användes vid raketuppskjutningarna på 60-talet. Kändes mäktigt att se. De hade gjort en snygg presentation, med dialog och nedräkning från en av uppskjutningarna. På skärmarna skeenden och på kontrollpanelerna ljus och ljud.

"Styrhytten" i... hmm. Återkommer om det.

Till Florida!