Linne.

Bröllopsdag nummer nio är linne.

Gå, gå...

Bygg...

... bygg...

... byggelibygg...

... bygg.

... och gå.

Jag hade planer som vi endast pratat mycket löst om och igårkväll blev det klart att det inte längre går att äta frukost på Hemmagastronomin, som vi gjort en eller två andra bröllopsdagar. Då tänkte jag att vi skulle ta en hotellfrukost istället (G och jag hade tagit ledigt idag), men sölade så pass att det blev försent. De tre hotell vi kollade upp, slutade servera frukost kl.09:30.

Så hade jag tänkt att vi skulle ta Axi på långpromenad längs isbanan, men det blev inte heller. Istället tog vi henne på en gruvligt lång promenad runt Bredviken och Kronan. På Kronan byggs det så otroligt mycket, att vi inte tog oss fram utan fick lov att vända. Vet inte hur länge vi var ute, men skulle tro att det rörde sig om minst två timmar. Axi var väldigt nöjd sedan.

När vi kom hem, hade båda barnen kommit hem från skolan. Vi klädde på oss "stads"-kläder och åkte in till stan för fika och ärenden. Vi fick oss smaskigt fika på Börje Olssons och klarade sedan av ärendena.

Medan vi väntade på maten, så... ;-D

Innan vi lämnade stan, köpte vi med oss thaimat hem, vilket är många år sedan vi gjorde sist. Det var väldigt gott och avnjöts framför tv:n med med brasa och bra, bra film. Nu har vi tagit en paus och Norah har monterat en Smartphone VR Headset för 29 pix från Clas Ohlson. Får vi se bara om fånen hennes kör 3D/VR.

Mums!

Tvärstopp.

Idag har Luleå Ridklubb varit tvungna att dra i handbromsen med full verkan.

En längre tid har ridskolan bokstavligt talat haltat fram med ett oroväckande antal halta och lytta hästar. Man har knogat och köpt nya hästar, med varierande framgång. Det är svårt att lyckas med hästköp! Och framför allt som min ridinstruktör (tillika ridskolechef) berättat, så tar det cirka två år att få en ny häst ridskolemässig (give or take, beroende på dess bakgrund).

För att spara på hästarna tidigarelades ikväll teoripasset som skulle ha kommit senare på terminen. Vi fick träna på att tömköra och longera häst. Mycket nyttigt och rätt spännande skall jag säga! :-D

Det är levande, stora djur som skall tåla mycket slitage och som tyvärr ofta blir halta eller skadar sig. Den sista tiden har fler hästar gått på vila av en eller annan orsak som ovan och vi vuxna ryttare har fått börja rida på de största ponnysarna. Och de stora ponnyryttarna har fått börja rida de mindre ponnysarna. Och så är man i den snabbt nedåtgående spiralen... :-/

Så för att rädda verksamheten, som är helt beroende av hästmaterialet (duh), så pausar man nu ridlektionerna på storhäst. I sju veckors tid, vilket jag antar är till att börja med. Ponnyryttarna fortsätter opåverkade.

Chefen ber oss att inte kräva tillbaka det vi betalt för dessa lektioner, även om vi har vår fulla rätt att göra det. Om vi gör det, skulle det snabbt kunna innebära att droppen rinner över och att ridskolan faktiskt går omkull.

Man kommer att erbjuda miniverksamheter, till exempel sitsträning för tre ryttare (finns i nuläget cirka 3-5 hästar att rida på) som man får anmäla sig till och betala extra för.

Jag känner mig väldigt lojal med ridskolan efter att ha ridit där sedan 1992 med korta avbrott för två graviditeter och några småbarnsår. Jag kommer inte initialt att kräva tillbaka några pengar, men sträcks tiden utan lektioner ut, får jag ju fundera ett varv till.

Som kompensation för det här ytterst tråkiga, bokade jag, Barndomskamraten och hennes kollega (vi rider tillsammans alla tre) ikväll en ridresa till Skottland. Yay! Och om litet drygt två månader börjar westernridningen om igen!

Halvvägs.

200 candy till min buddy, Magikarp. Kan inte fatta att jag inte tidigare insåg att det var just den pokémonsen jag borde ha till promenadkompis eftersom den skall ha så feruktansvärt många candy innan den går att evolva. :-)

Förändringar.

16 januari kom inbjudan till föräldramöte idag. Det stod om omorganisation i årskurs fyra, klassindelning, lokaler, bemanning och det kändes allvarligt. G var på mötet ikväll, medan jag tog Ruben på judo.

Så. Ekonomin styr. Fem klasser skall bli fyra och givetvis är det Rubens klass som splittras. De har delat klassen i fyra små kluttar och försökt sätta ihop barn som är mycket med varandra, så Ruben har bland andra två av de kompisar han gillar mest i sin grupp.

G höll mig uppdaterad via WhatsApp och mitt hjärta sjönk vartefter. Tidsplanen är oerhört tajt. Imorgon får klassen information av fröken. På fredag skall de träffa sin nya klass. På måndag om en vecka börjar Ruben  sin nya klass. Och på tisdag i nästa vecka är det föräldramöte i de nya klasserna.

G berättade medan Ruben åt kvällsmat. Ruben föll i snyftande gråt initialt. Klart han inte vill byta klass! Och varför måste just hans klass splittras? Sådana tankar hade Ruben såklart. En stund satt Ruben och jag sida vid sida med lika tårfyllda ögon.

Jag var tvungen att skärpa mig. Det kommer ju att gå bra. Vi måste intala oss det. Jag hoppas det, _så_ innerligt. Någonstans stod det att det skall bli täta uppföljningar.

En god sak som kommer ur det här, är att jag kommer att få slippa Rubens nuvarande fröken. Det är en historia som inte skall redogöras på internet, men det känns som en lättnad faktiskt.

Söndagsfika.

Vi blev bortbjudna på fika idag, till farmor. Det var riktigt trevligt. :-)

För mycket.

Från ett möte till nästa hinner en kollega få besked om elakartad bröstcancer.

Från ett mail till nästa hinner en annan kollega få besked om bröstcancer.

Nä... Nej! Jag vill inte. :'-/ Känns tungt och ledsamt när jag tänker på de här två kvinnorna. På hur livet så hastigt hakar upp sig och byter riktning. På deras familjer.

Nä.

Lördag.

De här isarna vi har..!

Ruben åkte skridskor för första gången i år.

Hundspann och isbrytare. Bara i Luleå.

Tack vare att skridskorna är justerbara i storlek, kunde Norah vränga ned sina fossingar i dem och åka på hemvägen. Hon är just nu utan skridskor, så det blir att skaffa ett par justerbara till henne med. Hon och jag har för övrigt lika stora fötter nu.

Hundarna pustar pliktskyldigt, ivriga att komma iväg igen. De sprang oavbrutet fram och tillbaka mellan kajen och Gråsjälören med människor som ville ut och fika. Det hördes många språk ute på isen och det kryllade av hundar.

Vet inte vem av dem som var mest salig.

Lycklig Ruben fick äntligen bädda ned sig i sina Pikachu-sängkläder! Tack igen mormor och morfar för den julklappen!