Helvetes myror.

Vårt lilla hus är invaderat av myror. Det har pågått några veckor nu, med en kulmen någon tid innan påsk. Då kom de i en strid ström uppe i huset; i hallen, mot sovrummet, mot barnens rum. Jag blev halvt galen och stod med dammsugaren och sög upp myra efter myra. Givetvis direkt på morgonen då barnen skulle ha frukost. Jag ville inte ha myrorna i våra rum, där vi lever och sover.
Vi ringde Anticimex och blev hänvisade till vårt försäkringsbolag som skickade ut myrfällor till oss, men det tog ju några dagar innan de kom. G hade åkt buss till jobbet (som han gör typ två gånger per år) och kunde inte hjälpa, så med hjälp av min far skaffade vi hastigt ett par andra varianter av myrfällor. Läget var ju akut!
Började med att sätta ut en sort och iakttog med tillfredsställelse hur små myrlik började ligga runt fällorna. Vi har haft myror förr om åren - men aldrig uppe i huset. De har alltid hållit sig nere i källaren, vid tvättstugedörren och har varit ganska harmlösa. Det brukar vara en kort period under våren då de livas upp, men annars lugnt. Årets invasion är utan motstycke. Jag har till och med hunnit fundera över om man kan stå ut med att bo kvar i huset. Känns som att det bara är en tidsfråga innan vi hittar dem i sängarna. Tur att de inte sprider farliga sjukdomar...

Det akuta läget lade sig och vi tyckte att de minskade något, de jämra myreländena. De har dock tyvärr aldrig försvunnit helt och en del dagar varit fler igen. Vi har börjat hitta dem uppe på köksbänken och de frekventerar vårt köks- och hallgolv. Förbannat.
Under tiden vi varit borta, har vi tittat till huset några gånger. En dag ställde G ut alla våra myrfällor, men antingen har de blivit mindre effektiva än de var tidigare år eller så är myrorna så överdjävligt många fler i år, för de traskar glatt omkring som tidigare.

Imorse fick Norah panik och började storgråta då hon plötsligt fann en myra någonstans på sig (jag hann aldrig se den på henne) när hon satt och åt frukost. Jag sade lugnande åt henne att det bara är att borsta bort myran om hon hittar en på sig och hon nöjde sig med det.
Fy farao.

Ont i halsen.

Jag har "offentliggjort" syrrans bloggar och min egen, till Bästisen. Hoppas du inte blir arg, syrran? :O]

Så det här får väl bli som en varning till Bästisen: jag har en ond klump i halsen. Det började hos er. Matar in Strepsils nu samt skall slå mig ned med en stor kopp te full med honung. Kanske kompletterar den med en bit av Lindts choklad Creation 70 % "Fig & Caramel". Låter inte det snudd på nyttigt? ;O)

Och för övrigt så är jag så gott som helt bra i ryggen. Jag känner bara jättelitet i nedre delen av ryggen ibland, mest som en irriterande trötthetskänsla. Men jag är mer försiktig när jag lyfter, försöker tänka mig för och lyfta rätt.

Hemma igen.

Känns litet konstigt. Vi har varit borta från hemmet i en och en halv vecka cirka. Vi har haft ett riktigt påsklov, G har varit ledig hela veckan utom fredag, då även jag arbetade. Mesta tiden har vi tillbringat på ön, hos barnens Farmor och Farfar. G och jag har fått en barnfri dag och någon enstaka sovmorgon.
Slutklämmen, från igår till idag, har vi spenderat hos bästisarna i Älvsbyn. G har installerat trådlöst nätverk hos dem, samt litet annat smått och gott. Vi har annars bara ätit, druckit te och pratat, som vanligt när vi "bor" hos dem. Bästisens två stora pojkar har på ett föredömligt sätt underhållit våra två små illbattingar.



Norah matar Bellman. En av de saker vi tog oss för att göra när vi var ute på ön.



Men nu är vi äntligen hemma; hemma är alltid hemma och hemma är alltid bäst (utom medan man avnjuter ett spännande resmål - då kan borta vara bäst ;O)).
Och jag vet hur skönt vi båda kommer att tycka att det är när vi lägger oss ikväll.

Jag gör som syrran.

Min syster är min enda och dessutom min lilla. I mångt och mycket är hon ändå ledaren. Jag stöder mig på henne, litar på hennes omdöme. Hon gjorde nyss om sin blog - inspirerad testar jag med en ny. Får se om jag gillar den här!

Födelsedag.

Min fyrtioandra. Respektingivande. "Är vi vuxna nu?" brukar G och jag skoja och säga; senast när vi glada höll på att ta oss ut ur huset i förra veckan för att gå med Norah till dagis. G svarar alltid "nä" med ett leende...

Fick redan för ett par dagar sedan ett paket i posten, som jag misstänkte var från syrran. Öppnade det imorse och hon har som vanligt träffat rätt! Ett litet kit med reseprylar, som jag absolut skulle kunna sukta över men inte köpa. Ett etui till pass, biljetter, kort, ett enkomt etui i glada färger till själva passet, en matchande bagage-tag och så ett litet finurligt fodral till de riktigt små prylarna; småpengar, smycken eller liknande. Tack syrran, The S och Tobias!

Av svärmor fick jag ett ramat, tovat litet hjärta, hantverkat av en lokal tjej. Ett jätterart litet konstverk som skall upp på väggen någonstans. Vi börjar ha en del konst som skall upp på väggarna nu och framförallt har vi en del konst som behöver ramas. Roligt!

Målarn "om-ni-vill-sätta-fula-tapeter-får-ni-göra-det-själva" har precis varit förbi och granskat vår farstu samt lämnat litet input på saker och tings utförande. Som vi ofta säger om farstun - det kommer att bli SÅ fint!

Annars är det ingen som grattat mig ännu. G har haft några chanser, men missat dem (han är väl ursäktad - han träffar investerare i huvudstaden idag och for hemifrån 0455). Pappa har inte ringt, inte mamma heller. Men de tror förstås att jag är på jobbet som jag brukar på fredagar. Ingen av dem vet nämligen att jag igår drog på mig mitt livs första

RYGGSKOTT! Aaarrghh! Som jag ångrar att jag lyfte Norah just där och då. Äh, jag ångrar det inte på riktigt; jag kan ju inte göra det ogjort och det hade säkert hänt förr eller senare i alla fall.
Jag hade haft känningar från ryggen i ett par dagar när jag så lyfte Norah igår morse. Jag kände hur det som "sprakade" över hela korsryggen och sedan gjorde det rejält ont och kändes akut svagt i ryggslutet. Ingen utstrålning, utan bara lokalt över hela korsryggen. Fick ändå litet panik, G skulle på jobbet och skulle köra Norah till dagis på vägen (Ruben var så förkyld att jag inte ville ta ut honom), men hur skulle jag klara Ruben?

Myrstegade mig omkring i huset, omsorgsfull teknik för att ta sig ned på golvet. Svettigt. Konsulterade vårdcentralen som ordinerade rörelse och smärtlindring men inte lyfta (det var ju bara att glömma). Lämpligt nog, som ett tecken i tiden, sade sköterskan i telefon att "sådant här kommer ju med åldern". Jo, jo. Varskodde min egen vårdcentral som fick hugga tag i att boka om alla mina patienter som jag skulle ha haft idag. Bad svärföräldrarna komma upp tidigare, för att hjälpa mig att hämta Norah från dagis (hade tagit mig en halv evighet att ta mig dit). Vi hade redan bett dem komma och vara barnvakter idag, eftersom G skulle vara borta så jag har haft ovärderlig hjälp av dem.
Efter ett par timmar lade sig den akuta fasen och smärtorna kändes inte lika svåra. Satte värme över nedre delen av ryggen. Pratade med Hällo, diplomerad massör på gatan, om tips på naprapater/sjukgymnaster/kiropraktorer eftersom jag visste att hon haft kontakt med dylika. Fick tre namn på en ur varje yrkeskategori, med varma rekommendationer, men så fick jag också erbjudande om massage, vilket jag förstås tackade och tog emot av. Så på eftermiddagen, när Norah kommit hem och Ruben sov, så gick jag till Hällo och fick massage.
Hällo är en besjälad massör som investerar av sig själv i sin massage och det var jätteontskönt att få behandlingen. Hon kunde inte med säkerhet utesluta att skelettet är inblandat eller bara mjukdelar, men tillstyrkte att hennes behandling i alla fall inte kunde förvärra tillståndet. Jag hade fortfarande ont när jag gick från henne, men kände mig skönt bearbetad.
Vid middagstid tog jag smärtlindring och det tog nog sina modiga två timmar innan jag hade full effekt av den, men sedan blev det riktigt bra. Då kände jag mig mest bara obehagligt stel i ryggen. Har inte tagit någon smärtlindring ännu idag, vilket förstås känns, men jag är litet rädd att maskera smärtorna för mycket så att jag gör något överilat med ryggen.

Norah gick gladeligen till Fredrik förskollärare när Farmor lämnade henne där imorse, så det känns så skönt! Ruben är ett sorgligare kapitel dock. Han har besvärlig snuva med nästäppa och sover URUSELT. Han vaknade 0645 imorse och har varit grinig hela morgonen, så 0915 lade jag honom igen och han sover ännu. Min och G's nattsömn skall vi överhuvudtaget inte tala om.

Nu skall jag se om jag hinner påskpynta litet innan Ruben vaknar!

OBS! Lånat bilden från Johan Wanloos blog! Den illustrerar perfekt ett ryggskott! ;O)

Frukost.

Kampen har börjat. Jag vet redan att vi inte kommer att köra 100%-igt - de dagar Norah skall på dagis kan vi inte låta henne gå utan frukost. Men imorse fick hon äta själv och det blev bara ett fåtal tuggor. Vi får se hur lunchen går.

En riktigt dålig dag.

Känns som att jag gjort ett dåligt jobb som förälder idag. Varit snäsig och otålig med mina två fina ungar. Norah har varit pigg, men litet tät i näsan. Hon äter så gott som ingenting utan att bli matad, vilket håller på att knäcka mig helt och hållet. Efter middagen idag deklarerade jag åt Norah att nu släpper jag taget, nu matar jag inte henne något mera (annat än då det är något som är svårt att äta förstås). Om hon inte äter, så får hon vara utan. Hon åt själv halva sin beställda macka och koppen choklad till kvällsmat. Jag orkar inte tjata, hota, muta, motivera och jag fattar att allt det där också sabbar hela hennes matupplevelse. Det sabbar definitivt min matupplevelse. Norah känner ju hur arg jag blir och det kan inte vara roligt att äta under de här betingelserna.
BVC bedyrar att Norah verkligen får i sig det hon behöver, om det så bara är en tugga. Jag fixar inte det. Men jag kanske måste? BVC sade också att det är helt ok att mata henne - det är ingen som fortfarande matas när de flyttar hemifrån. Tids nog kommer hon att inte vilja bli matad.

Jag har varit ensam hela dagen. G är på (välförtjänt!) chilifest med sina kollegor hemma hos en av gubbarna. Ikväll skulle en representant från Axeco komma och titta på vår fina matta "Daisy" som har ett färgfel. Har gruvat mig för hur det skulle lösa sig, men representanten lovade oss en ny matta utan att tveka en sekund. Tillverkaren har antagligen använt ett annat garn med fel nyans, vilket känns logiskt med tanke på hur det ser ut. Så det löste sig prima!Men åter till barnen. Ruben fick en ordentlig febertopp när vi just skulle till att äta middag. Han blev väldigt dåsig och blankögd och så började det rinna snuva. Han hade varit litet ledsen innan och nu var han varm. Redigt. Han åt i alla fall och efter maten så gav jag honom en supp Alvedon, som han tyvärr bajsade ut till stora delar en halvtimme senare. Han hann nog få litet effekt av den, för han klarade resten av kvällen hjälpligt. Ruben var dock så slut när jag dunsade ned honom i säng (stressad inför mattgubbens ankomst), att han somnade utan saga, utan klagomål. Norah fick en, nej två, raska sagor och jag höll precis på att natta henne då Axeco knackade på. Vältajmat.

Men efteråt kände jag att jag bara ville gå in till Norah och Ruben, hålla dem i evigheters evighet och be dem om ursäkt och förlåtelse för hela den här dagen. :O/

Måste göra bättre imorgon.