söndag 3 augusti 2008

Irritation. Och sorg.

Tror vi har haft sönder vår kamra. Mest är det jag, tror faktiskt det till 100 % är jag. XO)

Jag har lyckats tappa den 3-4 gånger i marken, de flesta gångerna på asfalt och från oroväckande höjd. Vi har märkt de senaste veckorna att kameran har haft fel fokus och först ondgjorde vi oss och tänkte att det var något allmänt fel på den. Manuella fokuset har inte heller fungerat. Det har hörts när optiken åker ut och in vid zoomning att det kärvat rent mekaniskt.

Häromdagen tappade jag den igen, kanske femte gången dårå och nu fick sig optiken definitivt en "kyss" som G skulle ha kunnat uttrycka det. Nu syns det för ögat att det blivit krokigt och nu kan kamran inte producera en skarp bild överhuvudtaget.

Jag tycker jättemycket om kamran, den har åtta megapixels och jag är svårt beroende av den vikbara skärmen som möjliggör fotograferande som är svårt med en integrerad skärm. Kan till exempel se motivet fast jag sträcker armarna över huvudet eller kan fotografera blyga objektiv utan att de riktigt vet om att de blir avbildade, eftersom det inte är uppenbart att kamran tittar på dem. ;O)

Fram till det senaste fallet, funderade jag på att testa garantin (så irriterande ny är den), men nu är det ju tyvärr helt uppenbart att vi varit oförsiktiga med den.

Så nu blir det att testa drulleförsäkringen istället. Det tror jag dock kommer att gå bra! Blir att se sig om efter en ny kamra nu. Tror det blir för länge att vänta till New York-trippen, kan nog inte undvara kamra så länge.

2 kommentarer:

en annan sa...

Jamen oh, så länge kan man bara inte vara utan kamra... :-)

Morskan sa...

Nej, nej, nej, det går bara inte! Herregud, missa flera månader av barn och nu också en busig kattunge. Himmel! *rullar-med-ögonen*