onsdag 8 juli 2009

Barnens saknad.

Norah, igår: "-Tobias är inte glad." "-Är Tobias inte glad?!" frågade jag lätt upprört, i tron att Norah menade att Tobias var en trist typ, typ arg. :O) "-Nä" sade Norah, "jag tror att han saknar oss." Jag hade fått ett litet mess av syrran som antydde precis detta, så jag bekräftade Norah i hennes fundering.
Min lilla tjej visar ett fint exempel på en viss position i soffan, som det har skämtats om så länge som jag funnits i min kärastes familj. Lillkusin tar efter. :O)

Båda barnen individuellt, har pratat om Tobias, uttryckt att de längtar efter honom.
Såklart. Herregud. Han är ju vår också. En glad, ivrig, stadig, orädd, duktig liten pojke. Norah, idag: "-Mamma, jag myser, som Tobias!" och så låg hon glad och njöt med stängda ögon och kinden djupt nedtryckt i den mjuka pälsen på hennes jättestora nalle, den som hon fick av mormor och Harry på sin andra julafton.

Nä, nu måste jag in i duschen. Måste sova litet i natt, som sagt, när jag har chansen att sova ostört och så att jag kan fokusera på shopping imorrn! :OP

Inga kommentarer: