Jag. Blir. Galen.

Stötte på inlägget (från en blogg som är helt obekant för mig) här nedan via en av vännerna på FB. Ett i sin korthet otroligt viktigt inlägg, om ett ämne som kan göra mig surare och buttrare än nästan något annat

Att det finns flick- och pojkkläder är jag väldigt medveten om. Tro mig. Jag har kämpat till helt nyligt med att klä Norah i bekväma, täckande kläder som tillåter att hon leker och rör sig så som ett barn skall kunna göra.

Hennes första levnadsår blev hon också konsekvent kallad för pojke av alla som inte visste vem hon var. Sista året har jag börjat släppa på en del saker, som till exempel färgerna, så att Norah får ha rosa om hon vill. Annars har jag strävat efter klara signalfärger som gör alla glada!

Och Norah har såklart enstaka kjolar och klänningar och dessa kommer Ruben inte att få ärva. Enstaka blusar får han inte heller ärva. Av någon anledning skulle jag inte köpa en "pojkskjorta" till Norah heller.

Men jag kommer att fortsätta att köpa praktiska kläder till båda barnen och så mycket som det är möjligt skall Ruben kunna ärva Norah. Ett tag till i alla fall. Och jag vägrar att köpa korta, blottande plagg till Norah - jag vill att hon skall vara fri att definiera sig själv och inte tvärtom.

Den nya bloggen: Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm, hur mycket...: "Hade en väldigt intressant diskussion på Lindex: Jennie: Är det inte lite skumt att min son har 110 på era 'killkläder' men behöver 116 ell..."