Men.

Idag är jag ledig för att jag jobbade förra helgen. Jag jobbade med att tala i telefon två pass på fyra timmar vardera, trots hosta och ökande heshet. Jag hade ordentlig huvudvärk på lördagkvällen, då jag arbetat till tio och ett nytt telefoni- och rådgivningssystem installerats och jag hade debuterat på det.

I Norrbotten har vi nu också som sista län i Sverige sjukvårdsrådgivningen, 1177. Det innebär ett delvis nytt arbete i telefonen. Rådgivningen är densamma förstås, men med den skillnaden att vi nu får samtal från hela länet.

Norah skottade en tunnel...

Den stora grejen då blir att klura ut vilken som är deras närmaste vårdcentral, eller sjukhus och rutinerna på det stället - får patienten bara dyka upp, skall vi ringa innan, skall en tid bokas och så vidare.

Nytt är också att vi tar emot alla akutmottagningars samtal för att göra en bedömning även där. Många människor ringer nämligen till akuten, istället för sin "närakut", i Luleå disriktsläkarjouren i Landstingshuset.

Jag tror i alla fall att jag överansträngde mina krassliga stämband den där helgen och att det är därför de fortfarande inte är helt friska. Jag är fortfarande hes, men klart bättre.

... som Ruben...

Så idag var planen att barnen och jag skulle ratta bilen upp till mamma och Harry för att mysa litet. Barnen är också lediga idag. Men då väckte mig en gråtande Ruben med förtvivlade rop från sin säng vid halv sex imorse.

Han sade att han hade ont i magen och sedan utbröt visst tumult. Jag minns inte riktigt vad mer han sade, medan jag lyfte honom ur sängen och mot toa, men på vägen började han att kräkas i alla fall. Det kom litet på hallgolvet och sedan hittade vi toan.

... sedan rev. :)

Efteråt kröp vi i säng igen, Ruben hos mig. Norah sov ostört. En timme senare var det dags igen. Jag hörde honom sucka djupt några gånger och så lät han litet desperat igen. Vi skyndade oss till toa medan jag sade åt honom att han inte fick kräkas i sängen. Stackars liten gosse. :*

I säng igen efteråt och sedan var det Norah som kom till oss ungefär en timme senare. Hon sov en stund med oss hon också, men steg upp sedan. Strax efter halv nio kräktes så Ruben igen, men sedan har det varit lugnt. Jag kände mig som ett frågetecken kring varifrån det här dykt upp. Jag ringde i alla fall förskolan, för att de skulle få veta att Ruben var sjuk. Då fick jag veta, att det redan var fyra magsjuka barn på avdelningen.

Jammendåså. Då fattar jag. G har lämnat och hämtat nästan hela veckan, så om han inte uppfattat eller om förskolan missat att berätta det vet jag ej, men därför visste i alla fall inte jag.
Han har inte velat äta något, men jag bjöd honom just på fyra, försiktiga klunkar vatten. Båda barnen sitter i soffan nu och kollar på kortfilmerna om Bärgarn, som Ruben fick av morfar i födelsedagspresent.

Jag skall snickra ihop en lunch åt oss och sedan skall vi fundera om vi vågar åka upp ändå. Med god handhygien och egen handduk till Ruben, så borde det gå. Värre kan det dock vara för mig själv, då Ruben och jag hade ett försvarligt pusskalas vid läggdags igår. :) Så mysigt, men så potentiellt smittsamt så här i backspegeln... :|