Jamen sådärja.

Någonstans i Shanghai.

Nu får vi kanske ändå äntligen liksom behålla litet. :)

Rörligt.

Jag hoppades att någon skulle lägga ut det här på YouTube.com. :) Så - varsågoda!

Höstlov.

Lägger ut de här så länge. Orkar inte mer ikväll, efter en heldag på Arcus. Jag fick dock sälja prylar långt över förväntan, så jag får lov att tillstå att det var värt mödan.

Trick or treat! ;)

Rätt många år fler än fem.

Litet fyrverkerier så här på din dag - grattis pappa!

Stad i ljus.

I måndags överraskade G och jag oss själva med att dra ut med barnen på utflykt. Vi ville se Luleå i nytt ljus. :)

Vi har det ruggigt mörkt och fuktigt här nu och ikväll har det regnat ordentligt, så den här ljussättningen är ju jätterolig. De som känner mig, förstår exakt hur irriterad och frustrerad jag blev, när kamerabatterierna behagade ta slut väldigt tidigt under turen runt alla ljus. *morra*

I länken ovan finns alla belysta objekt beskrivna. I Hermelinsparken till exempel, satt ett par väldigt suggestiva ljusskapelser i varsina träd. De glödande varmgula inbjudande formerna här nedan finns intill muséet och de inbjöd till lek. :) Parkeringshuset ovan är det bakom Shopping.

Oslagbart läckrast var ljusshowen som spelas upp på hela muséets framsida. Den är riktigt läcker! Ljusspelet ackompanjeras av ljud och hjärnan åker villigt med. :)

Det var jättekul att åka ut med barnen så där. Vi gör så gott som aldrig något utanför hemmet på vardagkvällarna av naturliga skäl - barnen måste i säng. Men det upplysta Luleå var för frestande för att missas. :)

Uh-oh.

Så här såg Rubens sprillernya Newtons vagga ut någon dag efter han fått den av morfar.

Sådan tur att barndomskamraten kom förbi. :D

Vi med.

Vi har också startat. :) Kvällen innan Ruben fyllde år plockade vi fram det mesta av det lilla vi har att pynta med till Halloween. Det nya spindelnätet med tillhörande spindlar är nog mest populärt. :)

Jag har berört det förr och jag känner det tydligare än någonsin - hösten är min absoluta favoritårstid. :)

"-Den skall bli din."

Ruben sade det till mig igår, då jag höll i en teckning som han påbörjat på dagis. Vi gick tillsammans mot bilen, där Norah redan väntade. Teckningen som sådan var inget märkvärdig, utan en kopierad bild som Ruben börjat färglägga.

Det som gjorde mig hänförd och jättestolt och full av glad kärlek var det som stod på baksidan.

"-Jag ljudade och skrev själv" kommenterade Ruben mina berömmande utrop. Och så ljudade han och då förstod jag att han blandat ihop hur "å" och "ä" ser ut, för när han ljudade så började mitt namn med ljudet "ä".

Det behövs inte mycket för att få ett mammahjärta att rusa! Så jättefina bokstäver, ljudade och så där fantastiskt stringent baklängesskrivna av vår lille helt nyblivne femåring. :) Helt otroligt så duktig han är!

Rubens dag.

Snyggaste storasyrran vid frukostbordet. :*

Ruben äter ju frukost på förskolan, men den här morgonen satt han med och åt ett smörgåsrån. :)

Födelsedagsbarnet. <3

Japp. Norah läser nu (om än litet långsamt). :)

Hallonpannacotta och singel malt whisky. :)

Hederliga Mums-Mums och i makronerna saltlakrits. :p

Inte fem år, men några till.

S@Brändön. :)

S, du har världens sämsta svägerska och svåger (för vi har inte lyckats få ned en present till dig), men vi älskar dig i alla fall. För att du älskar min syster och har bildat familj med henne. Och för att du är klok och snäll och den mest allmänbildade person jag stött på. :)

Vi saknar dig och er jättemycket, men senare idag tar vi och kopplar upp oss på skajpen, eller hur? :)

*krrrrrrramar* så länge. :) *puss*

Fem år.

Den uppmärksamma noterar att möblemanget inte är vårt, utan syrrans. Japp, vi testade positivt hos dem och de har testat positivt hos oss (tror det var med David). :)

 

För fem år sedan hade vi ganska nyligt kommit in på förlossningen i Sunderbyn. G och jag skulle igen få vara med om det otroliga äventyret att få barn. Vår son skulle födas. <3

Ruben kom och sedan dess har han spritt solsken omkring sig. Låt vara att han frekvent surar till, men det varar aldrig länge. Idag fyller han fem år. Helt o t r o l i g t! Så stor kille vi har!

Som för att markera dagen, ljudade och skrev Ruben helt själv namnen på de fyra kamraterna han fått bjuda till sitt kalas kommande söndag. Alltså, den killen... Han liftar på Norah och suger tydligen i sig, för vi har inte ljudat och tränat något så där särdeles mycket med honom, knappt alls egentligen. Men han är ju intresserad och hakar på Norah i hennes övningar.

På ett havsbad i slutet av juni, på bilsemester på väg till moster och onkel och kusinerna. :)

 

Ruben är en fantastisk liten person. <3 Han är mjuk och känslig och väldigt finurlig. Han pratar, pratar och pratar och uttalar sig mycket om saker han skall göra och köpa då han blir stor. Han funderar mycket på olika saker. Han visar läcker talang med penna i hand! Ruben är väldigt mammig och vill aldrig bli lämnad ens en meter bakom. Han har världens vackraste ögon. Han tål inte att jäktas på - då blir det oftast fel på humöret. ;)

Vi anammar från och med nu en tradition som vännerna på Hertsön körde med förr, så Ruben har fått bestämma middagsmaten idag. På menyn står följaktligen köttbullar och makaroner. Och så litet grönsaker. :) Jag skulle nästan våga sätta en slant på att vi den fjortonde december får lov att äta plättar. ;D Men det är en senare fråga. Ikväll blir det också tårta och mormor har redan kommit. Morfar kommer också, medan farmor och farfar kommer på lördag.

Vi älskar vår pojke och världen är rikare för att han finns.

*älskar-älskar-älskar*

Annorlunda eftermiddag.

Idag bestämde jag mig för att ta barnen på utflykt. En slags utflykt som de och jag njuter av storligen. :) En slags utflykt som G litet snobbigt kan fnysa över och definitivt skulle vantrivas på. ;)

 Brändöskär i september.

Sålunda svepte jag upp kidsen i vettig tid efter jobbet och så drog vi. Storheden var målet och vi började med att gå in på Eurosko. Jag måste verkligen rekommendera den specifika butiken, för maken till kundvänlig och tillmötesgående butik är det länge sedan jag stött på.

Så utan kvitto fick jag byta fjolårets Slusher vinterstövel som jag köpt hos henne tidigare (eftersom årets, som Norah fick, aldrig kom hem i svart) samt likaledes utan kvitto (alltså - jag brukar inte slarva bort kvitton. Och nu två. Va?) byta storlek på ett par tofflor jag köpt till mig själv. Den serviceinriktade människan messade vänligt nog tidigare idag om att hon fått in de där svarta Slushisarna, annars hade jag såklart inte haft koll på det. :)

Norah provade finskor och mystofflor (nu är det slut med mockasiner åt henne) och både hon och jag föll för ett par varmröda skinntofflor (verkligen jättefina - skinn rakt igenom inklusive lurvet). Jag skickade barnen mot utgången och så sufflerade jag åt henne jag handlat av att lägga undan ett par så att jag kan köpa dem imorgon. Jag tror att de får ligga i något av paketen i adventskalendern. :)


Mycket nöjd lämnade jag skodonen i bilen och så knatade vi till Max och åt gott där. Båda barnen åt ovanligt fokuserat och bra, tallrikarna tömdes helt och fort för att vara Norah och Ruben.

Ännu mera nöjd packade jag in oss i bilen och rullade en kort bit och svängde så in framför Toys'R'Us.

Å, så kul vi hade där! :) Jag hade tre mål med besöket. Jag ville själv kolla in Halloweenutbudet och vi fick med oss en rolig mobil och läskigt spindelnät på det temat. Vi skulle ha inbjudningskort till Rubens kalas och det blev sådana med Blixten McQueen på. De här två orsakerna till besöket deklarerade jag tydligt för barnen innan vi gick in. Jag sade också att de fick kolla på alla leksaker, men att vi inte skulle köpa några.

På väg ut ur hamnen i lördags.

Det gick jättebra! Norah kved i omgångar att "snälla, snälla, snälla mamma, kan jag få...", men det var ändå milt. Jag lät barnen gå själva, med order att hålla reda på mig. Det här förhållningssättet underlättades av att det var litet folk i butiken. Själv vandrade jag fram och tillbaka mellan barnen och tittade på allt de ville visa. :) Och där fick jag tillfälle att syssla med tredje målet med resan - jag ville se vad barnen suktade efter mest. Så nu har jag några till idéer till julklapparna. :)

---> Update: Glömde att nämna att det här var inlägg nummer åttahundra. Kul, tycker jag. :)

Till vår älskade Tobias.

Jag önskar att vårt paket sett ut så här, men det gör det inte. :) Nu är det i alla fall på väg och skall enligt tjejen bakom disken dyka upp hos dig imorgon. På lördag får du öppna det, för då fyller du hela FYRA år!

Grattis i förskott från oss i Luleå! Vi saknar dig jättemycket och moster lovar att vi skall ses på riktigt litet senare i höst, men på lördag - då ses vi på "skajpen" som Ruben brukar säga.

*kramar-och-pussar* från moster, morbror och kusinerna!

When it rains, it pours.

Jag har varit färdig barnmorska i tio år, eller snart elva faktiskt. Det har aldrig hänt mig, men jag har väntat ett tag nu på att det skall hända.

Så hände det nyligen. Och en gång till.

Nu räcker det.

Redan slut.

Det är bara två och ett halvt år sedan jag började rida med Star Stable i Boden. Det var i april 2009 och från den dagen var jag förlorad. Förlorad, förälskad, salig.

Allt föll på plats. Ridningen fick mening, eller i rättvisans namn, mer mening. Ridningen har alltid haft stor betydelse för mig, framförallt för min själ. Det är samarbetet med det här vackra, känsliga djuret som är grejen.

Allt i det här arrangemanget var så perfekt. Det lilla stallet, westernmusiken som stillsamt förstärkte atmosfären, saloonen (=fikarummet) där vi efter lektionerna sippade på kaffe eller saft och återupplevde det vi just varit med om på lektionen. :)

Dressyrskogar, dressyr på ängar, barrel race, roll back, arbete med kor från hästryggen - någon sade i min nuvarande grupp, att det här är tillämpad ridning, vilket självklart är sant. Många moment så roliga, att jag inte kunde hålla mig från att skrika högt! :)

Och hästarna. Så välridna, så lydiga, så känsliga. Lika olika varandra som alla andra individer och bjudande oss ryttare olika utmaningar.

Seldonen. Som jag älskar dem. Märkligt, jag vet, men likafullt. Sadeln, galet tung, men så skön att sitta i. Aldrig ont i rumpan efter de här passen! ;) Så praktiska detaljer - knoppen att fästa upp stigbygeln runt medan man justerar stiglädret, samma knopp att fästa stigbygeln på andra sidan runt så att lädret inte skall vara i vägen när man skall baxa upp den tunga sadeln på hästryggen. Man hakar upp sadelgjorden också runt knoppen när man sadlar och sedan när sadeln skall av, finns världens mest fiffiga spänne som man fäster upp sadelgjorden i, för att den inte skall ramla till golvet då sadeln hänger oanvänd. Så praktiskt, så vackert - så tillämpat. :)

Så hängde ett anslag i stallet då vi kom dit för några veckor sedan. Där deklarerade våra två instruktörer att de lägger ned sin fina verksamhet. Arbetsbördan är för stor i förhållande till intäkterna. Ridskoleverksamheten har tydligen i princip gått runt, medan spontanritterna och helgkurserna blivit för få. De stod också inför att behöva investera i fyra nya hästar, vilket kostar rejält med slantar.

I fem år har de bedrivit sin verksamhet, men nu är det slut. De tar tillbaka sina respektive hästar till sina egna gårdar och säljer de hästar de köpt gemensamt.

Kvar blir en vilsen skara ryttare, som alla kommer att sakna det här. Jag pendlar mellan frustration och desperation. Jag känner mig ibland som ett litet barn, som blir fråntagen sin favoritsysselsättning. Jag skulle vilja lägga mig på golvet och skrika och gapa att de bara inte får sluta! Jag hoppas vettlöst att de plötsligt skall ändra sig och fortsätta... Och varför, varför VARFÖR började jag inte rida med dem tidigare? Jag visste inte att de fanns!! Jag undrar om Boden hade kunnat marknadsföra det här helt unika i Norrbotten?

Två lektioner har vi kvar. Två tillfällen som jag skall försöka inpränta i min kropp och själ, så att jag kan plocka fram dem då jag behöver. Det är så jobbigt att det upphör, att jag inte orkat berätta det åt någon annan än G. Det är inte vanligt att något upphör så här. Oftast väljer man själv att sluta. Jag vill inte sluta. Jag hade tänkt rida western resten av mitt liv. Hur skall jag nu göra? Jag har kanske aldrig tidigare så tydligt känt att det nu är dags för en egen häst. En lagom stor, westernskolad häst. Till detta händer, måste jag nu gå tillbaka till engelsk skolridning.

För sluta rida - nä, det kan jag inte göra. :)

Annorlunda kvällsrutin.

Ikväll är vi ensamma hemma, barnen och jag. G är i Göteborg och träffar farbror Peter i skrivande stund. Barnen sover gott och jag generar mig inte för att ikväll ta ledigt och hänga vid datorn. :)

Efter en helt okay kväll, bestämde vi att vi skulle titta på dels en Michael Jackson-video och dels på Gunde när han klarar av en av cellerna i Fångarna på fortet, istället för att läsa saga. Inte ofta, men ibland gör vi så. :D

Det slutade med att vi såg tre av Mr Jacksons videos och Gunde i två celler.

Det är så läckert! Norah gillar verkligen Michael Jacksons musik och sade medan vi tittade, att det är synd att han är död och hon kommenterade att slutet på videon jag delar här var fint. Hon förstår och kommenterade till Ruben som ville se honom på riktigt, att det kommer vi aldrig att få göra.

Vår Norah börjar vara så stor! Jag fick fundera litet medan vi tittade, vilken av hans låtar jag ville visa dem och så dök den här upp. Låten har ett bra budskap, den är jättebra och den var banbrytande då den kom, härlig, glad, underbar med människorna som glider i varandra på slutet. :)

Och Gunde då? Ja, honom älskar vi! Även där är Norah på banan och har gjort sig en bild av honom som snäll, vilket jag underblåste. Jag tror Gunde är jättesnäll och en jäkel till tävlingsmänniska. :) Ibland har jag mer än lovligt svårt att fatta hur jag skall dela saker i bloggen, så klippet med Gunde kommer som en länk.

På plats.

Till förra julen skickade jag efter handgjorda tvålar från en tjej i USA (länk till sajten). Hon gör alla sina tvålar själv, för hand och de är ofta miljö- och veganvänliga (det sista inte viktigt för mig, men för många andra). Jätteläckert och tvålarna är underbara! Jag har förstås sparat litet på de här tvålarna, medan några gick som presenter. :)

Just den här tvålen är ju helt makalös! För ett gammalt Star Wars-fan går den utanpå det mesta. :) Den scenen då Han Solo blev infrusen i carbonite (översätts ej; påhittad legering i Star Wars) precis i slutet av den femte filmen om Star Wars - The Empire Strikes Back höll på att riktigt ta knäcken på mig. ;) Leia hade precis berättat att hon älskade honom, som jag förstås förstod långt före hon själv gjorde det och så frös skurkarna in honom för leverans till en annan jätteskurk. :) Året var 1980 och jag var blott fjorton år gammal - o, mitt hjärta överlevde nästan inte. :) Harrison Ford blev med alla sina filmhjältar en inte så hemlig kärlek, även om åren nu börjar ta ut sin rätt för både min kärlek och Mr Ford. ;)

Finurligt nog är just vår tvål "frusen" precis på Norahs födelsedag ifjol. :)

Och så här till hösten och så småningom Halloween, tyckte jag det passade bra att börja njuta av den. :)

 Min son, min lilla prinskorv, har sedan unga år ibland fyrat av litet sneda leenden som alltid får mig att tänka på Harrison. Litet lustigt bara det. ;)

Simultant.

Det här var årets sista hopp på studsmattan. :) Det var igår och jag råkade få en serie bilder på simultanhoppande barn. Om man studerar bilderna, ser man att Ruben håller ögonen på en liten röd bil som studsade med honom. Norah hade en också, men sysslade inte just då med samma övning som Ruben. :)

Efter detta och idag, har faktiskt jag demonterat studsmattan, med viss assistans av svärmor. Det tar ett bra tag att ta isär alla delar och paketera dem, men nu är det gjort. Den kommer fram till våren igen, jag lovar!

Medan jag roade mig med studsmattan, vinterställde G båten. G har lyft ut motorn och tagit lös och ut ur båten allt som har med den att göra. Planen är att köpa större motor, så att vi bättre skall ta oss fram i stor sjö. En del av detta kan falla på plats de närmaste veckorna och sedan blir det till att rusta upp båten till våren. :)

Upp.

Ned.

Studs.

Upp.

Väldigt mycket upp ibland. :)

Höst på bron.

Jag är helt enkelt jättenöjd. Sedan jag tog bilderna igår, har jag hunnit ta in de två, små asieninspirerade lyktorna och istället ställt ut den stora, svarta lyktan vi köpte på IKEA.

Alldeles snart, vilken dag som helst, skall den japanska lönnen flytta inomhus och ersättas av en ung, gles grantopp nedbäddad i mossa i en eldkorg. Jag njuter storligen av att komma hem till mig själv när det blir så här fint på bron. :)

Båtuppdrag.

Det är utlovat riktigt ruggigt väder närmaste halva dygnet åtminstone. SMHI har utfärdat en klass 2-varning för Bottenviken med vindstyrkor uppåt 24 sekundmeter inatt och vattenstånd omkring 120 cm över normalvattenstånd imorgonbitti, inkluderande ovanligt stora vågor.

Vi har farmor på besök och G och jag hade bestämt att vi skulle åka ned och titta till hamnen och båten. Så ringde kusin T och ville ha hjälp med att dra upp båten. Passade ju perfekt och jag hade förstås kamran med. :)

 UFO? ;)

 Det gick hur fint som helst att dra upp Afrodite.

Vinden friskade i medan vi var i hamnen.

Vår båt ligger kvar i plurret och vi tror och hoppas att den kommer att klara sig. Tanken var att vi skulle åka ut till ön imorgon och dra upp båten, men under rådande förutsättningar har vi ställt in det. Imorgon förmiddag landar farbror J och faster N och de hade också tänkt sig ut på ön för att göra vinter i sitt hus.

Nu får de vackert nanna hos oss. :) De får sova i barnens sängar och barnen med oss. Det blir värsta fredagsmyset med ovanligt trevligt sällskap och så hoppas vi att kanske kunna ta oss ut till ön på lördag istället.