På senhösten när det blev kallt, tog jag fram barnens vinterhandskar från förra säsongen. Fina vantar från Hestra, med ullfoder. Rubens försvann på skolan första dagen han hade dem. Igår hade jag förmånen att äntligen få söka igenom den enorma upphittatlådan som finns utanför barnens matsal. Det fanns många, många par vantar där, men inte Rubens.
Norah har kvar sina från ifjol. Båda barnen har också tumhandskar från Gneis, som tyvärr inte riktigt motsvarar mina förväntningar då de helt enkelt blir dyngblöta om det är det minsta blött i snön. Men det är dessa Ruben fått hålla till godo med. Och är det bara nog med kallgrader, så blir de ju inte blöta.
Nu har de gått sönder. Jag tog ett beslut och köpte ett par "billiga" handskar från Åhlens, som Ruben hann ha i några dagar innan vi lyckades slarva bort den ena. Där är jag tyvärr inblandad själv, vilket är mycket illa. Det var hos mamma i Överkalix och vi klev in och ut ur bilen och vandrade in och ut ur några hus och vips vad det var, så hade vi bara den ena handsken kvar.
I veckan köpte jag ett annat par "billiga" handskar på ICA. De ser koola ut och Ruben blev jätteglad för lurvet vid handleden, men efter en dag på skolan ser de ut som på bilden ovan. Precis allt mönster är bortnött i handflatan och om man granskar eländet, så anar man svagheter i materialet också.
De åker raka spåret tillbaka till ICA, för så himla billiga var de inte (119 kr). Måste ju köpa ett par till vantar till stackars ungen denna vinter, men några rejäla får han inte förrän kanske då han fyllt nitton. Typ.
Kvalitet lönar sig, men bara så länge plaggen finns i ens ägo, så att de kan användas.
Vi behöver en snygg pappersförvaring i köket. Vi har husets återvinning i tvättstugan, men under dagen kan man inte springa dit ned med varenda liten papperslapp som alstras i hemmet.
Den här gillar jag bäst. Den är luftig, tar inte plats "för ögat", men är inte praktisk när man då väl skall ha ned pappersåtervinningen i källaren. Den finns bland annat på den här sidan.
Det samlas ändå glas och kartong på ett hörn på bänken mot muren i köket och jag känner att det är funkis för mig nästan hela tiden. Jag är rätt disciplinerad och tar med mig det som står på det där hörnet flera gånger om dagen. Ibland fungerar det inte alls och det samlas raskt litet för mycket där. Metall och plast har vi fungerande och dold mellanlagring av i köket.
Den här fann jag för länge sedan och gillade bäst då. Nu näst bäst. Och den är grymt praktisk när man skall ta ned pappersåtervinningen, eftersom man bara tar den i handtaget och bär iväg med. Den finns hos Creatables, som gör nya saker av gamla eller överblivna saker. Sålunda är den här gjord av teknisk filt, spillbitar från inomhustennisbanor.
G har en annan inställning och skottar rätt vad det är ned allt i en plastpåse som sedan blir stående någonstans, liksom på väg mot ytterdörren. G vill ta ut påsen och lägga den på släpet, för att han sedan någon gång skall ta med den till återvinningscentralen. Jag tycker förstås att vi skall sortera här hemma och varje vecka ta med de små fraktionerna till återvinningsstationen som finns i kvarteret. Den passerar vi utan minsta besvär dagligen.
Den här är bara en av många liknande. Både fin och praktisk, men en pjäs som "tar plats" på alla vis. Denna finns hos Länna möbler.
G stretar emot allt vad återvinning heter, eller han återvinner det han ids. Jag fungerar inte så - för mig är det antingen eller. Jag har svårt att återvinna bara ibland. Jag vill återvinna. När man ser hur otroligt litet det blir kvar i brännbara fraktionen, känns det suveränt att återvinna. Återvinningen är en riktig surdeg i vårt hem och jag tror aldrig vi kommer att ha samma syn på det, G och jag. I PMS-tider skall vi inte komma ihop oss om återvinningen, G och jag. Det skall vi inte. ;)
Jag surfade raskt ihop några snygga förvaringar och de ligger alla nära varandra i pris. Det är strängt taget bara att slå till på någon av dem.
Drömbordet. Litet förvaring, både dold och för display och en liten skiva att ställa tekopparna och ett ljus på om kvällarna. :) Soffbordet kommer från Norrgavel.
Som vanligt när man surfar hittar man annat också. Sålunda hittade jag ett drömbord att ha till drömsoffan. Jag blir matt bara jag tänker på att välja soffa. Det finns så många. Många är mycket snygga och tygvalen är förstås oändliga, liksom val av armstöd, fyllningar, dynor och ben. Tyvärr är nästan inga soffor sköna att sitta i rätt upp och ned, mest troligt för att jag är en kort person. Meen å andra sidan - hur ofta sitter man rätt upp och ned i soffan? Oftast kryper man väl upp i den, eller halvligger. :)
Precis som med kaffemaskinen som vi nog aldrig kommer att köpa, för vi vågar aldrig ta beslutet om vilken, för vi är så rädda att inte få den bästa (för oss), så kommer vi nog aldrig att komma till skott med soffa heller. Men be mig välja en diskbänksblandare eller en toastol, så vet jag direkt vad jag vill ha, när jag ser det. :D Men det är väl för att man vet att de fungerar, så man kan koncentrera sig enbart på design. 8)
Soffan här till höger tittade vi på redan innan vi köpte den vi har nu. Det är IKEA's Karlstad och den går att bygga ihop på rätt många olika sätt. Med kromunderrede är den helt okay.
Nu är Ruben hemma och vi har ätit lunch för en stund sedan. Med hjälp av halvfabrikat ser jag nu till att vi får ett riktigt smarrigt eftermiddagsfika!
Testar att fylla croissanterna med nöt-crème och har vissa förväntningar på resultatet. Och nu rackarns blir'e kaffe till. ;)
Beting, begär eller beroende - det är frågan när min hjärna vill ha kaffe men min mage inte riktigt vill och jag överväger att ändå ge mig på kaffe. X)
Så var det ju det där med lördagsgodis. Hjärnan vill, magen säger inte riktigt detsamma.
Kanske har med de amerikanska frukostpannkakorna att göra. Rejäla matplättar till middag igår, amerikanska med någon saknad ingrediens till frukost idag, kanske blev en något enahanda start på matintaget efter magsjukan. Norah är i fin form och åt godkänt av pannkakorna. :)
Ruben är på helgens första kalas redan, ett alternativt pyjamaskalas med (minsann!) våfflor och plättar till frukost, lek, bus och fika hos allra bästaste bästisen från förskoletiden. Solen stiger mot en blekt klarblå vinterhimmel - det är otroligt vackert och lockande att gå ut, men ingen utom G är riktigt i form att göra det.
Så jag diskar och tvättar istället. Skall försöka ge mig på en dusch också.
Hade litet svårt att sova inatt. Retas litet och skyller på att det var för att vi lagt oss så tidigt. Fast mest var det nog feber, rejäl huvudvärk och allmän värk i kroppen som störde. När jag legat och lyssnat på G's fantastiska snarkningar en lång stund (övervägde där i min sömnlöshet att spela in olåten, så att G själv skulle få höra, men orkade helt enkelt inte), bestämde jag mig till slut för att gå upp och ta en värktablett.
I dörren mötte jag Ruben som kom på sin vanliga tur. Jag bäddade ned honom igen och gick på toa. Då kom Norah och mådde illa. Hon ville inte kräkas, utan nöjde sig med att kissa. Hon kände sig varm, men var feberfri. Vi ställde en stor bunke i fotänden på hennes säng om hon skulle behöva kräkas.
Värktabletten gjorde susen och jag somnade nog, för när Norah sedan började kräkas vid 04-tiden, sov jag på riktigt. Ändå var det jag som kastade mig upp ur sängen och galopperade till stackars Norah. Jag, med en av magsjuka härjad lekamen. G, som hittills hållit sig frisk, snarkade vidare.
Norah hade delvis missat bunken och det var bara att ta flickebarnet från sängen då hon kräkts färdigt. Hon fick skölja händer och mun och sedan krypa ned i vår säng, med bunken intill. Norah hade kräkts bara litet utanför, men det hade hamnat på både täcke, påslakan, madrass och överkast. Jag orkade bara ta ut täcket och överkastet och lägga det i hallen, så att Ruben skulle slippa ligga och andas in kräkångorna. Ruben sov lugnt genom allt detta trots att han just varit upp och vandrat.
G steg upp och tog Ruben till skolan medan Norah och jag låg kvar. Inte länge dock, Norah var efter omständigheterna pigg och pratsjuk. Hon har inte kräkts något mer än denna enda gång, men har haft feber idag. Inte så hög och hon har varit vaken hela dagen, om än litet slak i omgångar. Under dagen har hon stått sig på ett litet glas juice, ett likadant glas med litet fil i och ett glas vatten. Det märktes att hon var hungrig, då hon kommenterade all mat som syntes i barnprogrammen hon såg. :) En hyfsad stund lade vi oss tillsammans i soffan, inbäddade i kuddar och filtar (ingen av oss har varit ur våra pyjamasar idag! :)) och kollade tv. I alla fall Norah - jag slumrade. :)
Jag har varit feberfri idag, men trött och helt hungerbefriad. Jag åt en babyportion med fil och flingor mitt på dagen och kollade på en man som pratar med hundar och på äkta hemmafruar i Washington D.C. medan Norah spelade en stund. G hämtade hem Ruben och for sedan och handlade. Ruben skall på kalas båda dagarna denna helg och båda pojkarna får biopresentkort. Den ene har önskat det och den andre brukar ge det. Faktiskt en alldeles ypperlig present!
Delar "Down to Earth" av Peter Gabriel, som har en speciell plats i mitt hjärta. Han har ett alldeles eget sound och ett stort engagemang och sjunger här en låt ur soundtracket till "Wall-E".
Till middag gjorde G plättar enligt Barndomskamratens recept, med riven morot och havregryn i. Matiga, med tuggmotstånd orkade jag en och en halv, Norah knappt en.
Det är ju fredagkväll och popcorn är ett relativt harmlöst snacks, varför vi gjorde en laddning. Vi åt allihopa av det, till en gammal favorit som vi börjat se på redan innan maten. Wall-E. Den är så bra!
Barnen sover gott nu, Norah i rena sängkläder. Hon ville ha bunken i sängen då hon var orolig att hon skulle kräkas igen, vilket jag förklarade att hon inte kommer att göra, men självklart fick hon ha bunken. G har fått lov att installera om HTPC:n ikväll, för från och med igår har den i princip vägrat att spela upp någon enda slags fil vilket i längden blir värdelöst.
V ä r d e l ö s är också skittelefonen jag fått låna av Telia medan min bästis är på reperation. Den drar batteri som fanken, den har svårt att ansluta till vårt wifi och värst av allt är väl att den bara ibland verkar ha kontakt med operatören, så att den faktiskt går att använda för att kommunicera med omvärlden med. Å prutt.
Imorse mådde jag verkligen konstigt från det att jag steg upp. Jag kände mig uppblåst till tusen, vilket är helt avvikande i förhållande till var jag är i menscykeln. Jag mådde inte illa, men jag mådde inte bra heller.
Sena var vi, men kom iväg nästan utan hysteri i vanlig tid. Familjen dumpade mig först och på jobbet har jag gjort det jag skall. Till fikat kände jag dock att jag inte ville ha något (m y c k e t avvikande), utan nöjde mig med ett glas vatten. När jag sedan hade första patienten, var jag tvungen att andas litet koncentrerat ett par gånger under samtalet för att liksom rama in mig själv och jag började misstänka att det här inte skulle bli så bra.
Gick till chefen och förvarnade om att jag kanske skulle komma att vara tvungen att gå hem. Nästa patient var sen, men kom till slut och till henne sade jag som det var, att jag inte skulle hinna göra det vi skulle ha gjort och att jag dessutom mådde apa.
Gårdagens middag lockade mig inte alls (de som känner mig vet min historia med kokta ärtor och morötter), men var överraskande god. Idag blir jag akut illamående bara av att se på bilden.
Så började telefontiden och mitt i ett samtal var jag så slutligen tvungen att be patienten vänta och så knalla iväg till närmaste inte så ljudliga toa och kräkas. Jag hann inte få undan mitt loginkort utan kräktes litet på det och på klänningen också. Ja, ja, jag gick tillbaka till telefonen och pratade färdigt i alla fall. Jag skyllde min frånvaro på att en kollega hade behövt min assistans. Heh...
Jag klarade av resten av telefontiden, underrättade kollegorna om mitt tillstånd, bokade om eftermiddagens patient och sjukanmälde mig. Medan jag sedan bytte om, var jag tvungen att knalla iväg och kräkas igen.
Som lök på laxen denna min och G's tjugotreårsdag som ett par, så packade min kära telefon ihop inatt. Den var svart, svartare än svart. Efter batteri- och SIM-kortsuttag och isättning så startade telefonen, men bara fram till Samsungloggan. Längre gick det inte. Så G styrde in till stan på lunchen och lämpade in min telefon (som jag fick i julklapp 2011...) till Telia. Istället har jag fått låna en Sony Ericsson Xperia.
Tack vare detta att G var ute och körde, så kunde han ganska enkelt styra om och hämta upp mig, nykräkts och kallsvettig. Jag fryser nu, men har inte feber. Jag sippar små, små munnar av avslagen Pepsi (det är litet för tidigt, men jag var tvungen att få bort kräkssmaken ur munnen) och skall så fort jag publicerat detta, krypa i säng och sova.
Släcka innan midnatt hann vi inte, men väl i säng. G läser, jag sitter och skriver.
Plockar sakta och litet i taget bort julen. Så ikväll fick köksbordet en något mindre julig framtoning. Små julrester finns kvar och det är helt okay, men till helgen försöker vi plocka bort. Känns bra för en gångs skull. Det brukar vara motigt att plocka bort, mest för att det är jobbigt att stuva pumlor och allt sådant. Men att ha fått så pass bra ordning i förrådet gör att det känns lättare ändå.
En läcker teckning av Norah, med än mer snits än vanligt. <3
Ruben gick hem med en kompis idag och åt middag där. Jag promenerade senare och hämtade honom, på en gata som jag i princip aldrig gått på förut. Vi fick en mysig liten promenad hem, då Ruben som vanligt luftade sin oro för mörkret, men också delgav mig sina tankar om människors julbelysningar. Han hann bestiga några snöhögar också.
Norah läste sina tjugo minuter ikväll, högläsning med mig, medan G gjorde middagen. Resten av kvällen har Norah koncentrerat läst en redig hög med "nya" Bamsetidningar som utrangerats på mitt jobb. Till barnens förtjusning. :)
Norah håller på att bli så stor. Hon fick nyligt ett par jättekoola jeans och ser plötsligt mycket större (äldre) ut bara av det. Hon blev jättefin i håret efter besöket hos frisören och nu får vi väl se till att hon får prova låta håret växa på allvar.
Någon gång per dag, ibland mer än en, får jag en innerlig kärleksförklaring viskad i mitt öra.
"-Mamma. Jag älskar dig super-super-super-mycket." Det känns helt underbart att få de betygelserna uttalade till sig. Jag låter dem fästa sig i mitt hjärta och sparar dem där för alltid.
Skall bara hänga en liten tvättmaskin nu, så slår vi oss ned med säsongsfinalen av den nagelbitarspännande och oförutsägbara serien "Homeland". Skall vi hinna släcka före midnatt ikväll? ;)
Nej. Nej. Nej. Det är alldeles för sent. Alldeles för sent med tanke på att väckaren ringer om bara drygt fem timmar. Alldeles för sent med tanke på att jag skall fungera medan jag är vaken.
Norah rider själv. Jag tittar på. Bra för oss båda! :)
Inbillar mig dock att jag upplever en liten svängning i tänket. Hade en stark ambition inför slutet av lovet, att komma i säng i tid. Det fungerar inte alls så länge till att nattsudda på det här sättet nämligen. Särskilt som vi fortfarande har bitvis väldigt stökiga nätter. Norah skall upp och kissa, Ruben vandrar till vår säng.
Så, visst, vi kom i säng tidigare än under lovet på söndag kväll. Men alldeles för sent. Senare än det är nu. Igår lade vi oss tidigare. Men somnade inte förrän senare. Igår sade G att vi skulle lägga oss klockan tio ikväll. Jag kontrade med elva. Och nu sitter jag här och skriver och kommer väl inte att somna förrän senare. Gaahhh... X]
Norah fick ett skönt bubbelbad helt allena efter ridningen, då hennes badkompis sussade i soffan med hög feber och tom mage.
Badkompisen.
Igår fick vi post. <3 Senare fikade vi. Tack bästa ni!
Måste prioritera om. Göra om. Kvällsrutinen. Måste vika tid på riktigt för skrivet. Inte sätta igång med det då jag skall lägga mig. Så nu slutar jag - skall bara lägga ut några bilder från de senaste dagarna. :)
Norah ville bli hämtad tidigt idag, då Ruben var hemma från skolan. Tar alltid länge att gå hem, då färden går över alla snöhögar. :)
Imorse vid sextiden började Ruben kräkas. Både han och jag tänkte att det hade med lördagsgodiset att göra. Ruben kräks lätt och hinner till toan i tid - jätteduktig kille.
Tyvärr har han fortsatt att kräkas, ett par omgångar till. Precis nu är han vid gott mod och spelar i soffan, helt rätt fortfarande i pyjamas. Vi skall prova låta honom smaka ett smörgåsrån nu och se hur det går. Förövrigt har han fått smutta på vatten och ProViva.
Norah börjar om med ridningen idag och efter ett långt uppehåll skall äntligen jag följa med henne igen. :)
Vilken trevlig lördagkväll vi haft ikväll! Helt otippat.
På förmiddagen var jag med barnen och vi pysslade inspirerat. Sedan kom mamma och vi fick oss en ultrasnabb runda på stan sent i eftermiddags, då vi hann in på en av de två garnaffärer som finns i stan där mamma skulle kolla efter ett särskilt garn. Vi var in på videobutiken och hyrde kvällens barnfilm. Vi hann också besöka de två spelbutiker som finns i stan för att kolla av marknaden för begagnade spelkonsoler.
Norahs ärvda Nintendo DS har nämligen gått sönder. Efter ett antal speltimmar producerade av vår bästa Frans, har alltså Norah spelat på det. Helt nyligt gick ett av gångjärnen sönder och en halvhjärtad hoptejpning av spelet skedde. Så gick det andra gångjärnet sönder och strax därefter elektroniken, så nu får man nog anse att spelet nått sin livslängd.
En stillsam, trulig debatt har därmed vidtagit här hemma. Jag tycker det är självklart att Norah skall få en ny konsol. G tycker inte att det behöver ersättas. Han tycker vi kan skaffa ett Wii/XBOX/PS3 istället (as if... *rullar-med-ögonen* - precis som med kaffemaskinen - vi kommer aldrig att kunna bestämma oss för vilken vi skall ha! X)). Jag är helt bestämd på att Norah behöver ett nytt Nintendo DS och tror nog att det kommer att bli så. Marknadsundersökningen idag tydde i alla fall på att begagnade konsoler i Luleå kostar lika mycket som nya på webben och då är ju valet inte svårt.
G skickade mig till Clas Ohlson och där köpte jag det han skulle ha, men också ett nytt verktyg till att locka mitt och Norahs hår (ja, givetvis vem som helsts hår, bara det är nog långt). Sedär så kul! Mamman till en av flickorna i Norahs klass hade köpt och använt den i sin flickas hår till Lucia och det var så, så fina lockar! Så hade Tuva varit till frissan häromdagen och valt lockar som avslutande styling och hon var lika fin! Det avgjorde saken. :) Eller det som egentligen avgjorde saken, var att Barndomskamraten påpekade att hon inte köpt någon hårstylingprodukt de senaste tio åren eller så, vilket jag också kan påstå utan att ljuga. Plattjärnet fick jag nämligen av min bästa syrra och det närmar sig säkert tio år det också. ;)
Mamma och jag skildes åt sedan, men vi ses igen imorrn! G duschade efter att ha rivit ut verkstaden och spacklat upp den igen, medan jag lagade mat. Efter maten och litet stök, slog vi oss så ned med barnen och knäppte igång filmen jag hyrt - "Madagascar 3". Och vilken överraskning! Vilken glad film! Den bästa av de tre, vilket är mycket ovanligt. :) Filmen erbjöd en fest utav nåde, i färger och musik och glädje!
Och sist då, rubriken. Ja, jag har tyvärr varit extremt retlig sista dagarna, av och till ledsen och funderat vad det berott på. Jag har tänkt att jag kanske stressar över att vi börjar arbeta igen på måndag och att hela vardagsappparaten rullar igång igen med full kraft. Jag har känt mig rätt skör och valde bort att åka till mamma de sista lediga dagarna. Hur bra det än varit, var det så mycket bättre att stanna hemma denna gång. Jag har fått en del gjort och känner en viss energi. Och visst, förklaringen kom idag då jag fick mens, säkert fyra, fem dagar för tidigt. Det är alltså PMS-h..vetet som ridit mig och nu klivit av! Nu känner jag mig lätt och riktigt uppåt och så snart jag publicerat inlägget, så vevar vi igång en bra film och känner lugnet, G och jag.
Tandborste. Hårborste. Rena trosor, ett ombyte kläder. De två viktigaste sovmjukisarna. Ett par leksaker med sina pyttesmå tillbehör. Den egna kudden. Utekläder. Se där en glad och förväntansfull Norah och hennes packning för den första övernattningen hos en kompis. :) <3 Norah sover alltså över hos Tuva inatt! Tjejerna fortsätter traditionen deras mammor inledde för så svindlande många år sedan. :)
Vårt lilla hjärta. Herregud så vi saknar henne! Vi har inget hört från henne eller Barndomskamraten, vilket givetvis är av godo. Tuva sov hos oss en gång i somras, vilket var fullständigt komplikationsfritt. Jag vet att flickorna har haft det kul ikväll, de försvann i samma ögonblick som vi kom dit och började leka direkt. Innan jag åkte därifrån efter en trevlig fikastund, kramades och pussades Norah och jag och sade godnatt liksom i förskott och Norah bad mig hälsa godnatt till Ruben och pappa. Norah sade ordentligt och på eget initiativ hej då till Ruben innan vi for, med att krama honom. De kramas mycket sällan, men skrattar ihop varenda dag!
Självvald posé - knasunge! - hos frisören, innan klippning.
Norah har fyllt åtta år och har helt nyligt tappat sin åttonde tand. Hon vill ha långt hår med lång lugg. På väg till Tuva sade hon att hon vill prova att åka slalom (jag tog upp ämnet och får skylla mig själv). Så fort vi är på en sport- eller leksaksbutik skall Norah prova att stå på skateboards - intressant.
Klockan är mycket nu, det är de sista flämtande dagarna av jullovet. Ruben fick en helkväll han med. Medan jag skjutsade Norah och for och handlade, röjde G ut verkstaden. Den är nu utblåst och skall genomgå samma slags transformation som matkällaren och förrådet har gjort. Det kommer att bli så fint därinne, att vi kan ha det som pysselrum också (kom jag just att tänka på). :)
Mamma leker med kameran. :)
Medan G röjde, fick Ruben spela sitt älskade Mario. :) När jag kom hem åt vi och sedan dukade vi upp med Coca Cola i glasflaska, ostkrokar och "Cars 2". Då Ruben lagt sig, vevade vi igång "Flight" med Mr Denzel Washington, vilket var en tungt bra film om en briljant men katastrofal pilot. Ruben avkrävde oss ett löfte om att få sova med oss och ville att vi skulle hämta honom då vi lade oss, vilket är nu. Så jag får nog lov att hämta guldklimpen.
Snöhögar erbjuder en fullständigt oemotståndlig lockelse! :)
Vi får se när vi får se Norah igen, men senare idag blir det i alla fall. Ruben har planerat att leka med Elias, detaljerna klarnar då vi kommit till liv och skakat igång dagen. G och jag skall mest troligt fortsätta att kava fram genom allt som behöver röjas här hemma.
Så här ser det tydligen ut när vi åker pulka bakom skotern! X) Det känns så där också, kan jag meddela. :D
.jpg)
