För syns skull.

Gårdagens besök hos ortoptisten (inte alls till ögondoktorn) gick förstås hur bra som helst. Precis så bra som jag och G visste att det skulle gå, men som det var stört omöjligt att få Ruben att tro på. Visserligen skiftade Rubens sinnesstämning, så att han i bilen på väg till sjukhuset var lätt till sinnes och inte verkade särskilt gruversam längre och det är ju jättebra om han faktiskt till slut ändå kan foga sig i det som skall ske, istället för att kämpa emot in i det längsta.

"-Det där monstret med vingar" var Rubens kommentar till klistermärket längst upp till höger. :D  Det pupillvidgande läkemedlet gjorde att han såg dåligt på nära håll, men normalt på längre håll. Jag var tvungen att visa honom att det var en glad indian, upp-och-ned. :D

Ruben är ganska översynt, vilket i sig är normalt i hans ålder då ögat inte växt färdigt ännu. Han skelar inget och har ingen huvudvärk, men det finns en liten skillnad mellan ögonen och han kommer inte riktigt upp till full syn på sitt högra öga. Då har man tydligen en fönster som står öppet för att träna synen fram till cirka åtta års ålder och Rubens alternativ var kort och gott lapp och glasögon eller bara lapp.

Eftersom han inte skelar och inte har huvudvärk, så bestämde sig ortoptisten efter kort övervägande ihop med mig för enbart lapp. Fem dagar per vecka, 2-3 timmar per dag skall vänster öga lappas, så att höger öga får gymnastiseras. Om redan tre månader skall vi tillbaka för en första bedömning om behandlingens framgång. Och dess framgång hänger ju extremt mycket på mig och G.

Första lappen på. :)

Det är så himla koolt hur man undersöker synen på ett barn! Det uppenbara att titta på en tavla med bokstäver och så titta i en pärm med bokstäver på läsavstånd, det fattar man ju. Men jag har funderat hur det går till på allvar sedan, när man vill veta synskärpan som inför glasögon till exempel. Idag fick jag förstås veta. :)
Det går inte att testa ett barns syn så som man gör med vuxna. Jag trodde det mest hade med tålamod att göra - hur skulle ett (litet) barn orka med att sitta och välja "bättre? sämre?" i tio, femton minuter och resultatet skulle väl knappast vara tillförlitligt heller.
Men nä, det går inte att göra som vi vuxna gör, för att barns ögon ackommoderar så lätt att de ser med vilka glas som helst typ (om jag fattade ortoptisten rätt). Så istället slår man ut barnets ackommodationsförmåga totalt med belladonna och tittar med ett instrument in i barnets ögon och har ett svar på mindre än en minut för båda ögonen.

Uppvispad mjukglass.

Ruben köpte det här med lapp för ögat utan vidare. Det kändes förstås jättefiffigt att kunna normalisera det med att kusinvitamin Torbelorbe redan är en erfaren pirat! När Rubens pupiller hade börjat dra ihop sig och han tyckte att han såg någotsånär igen, ville han sätta på första lappen. Sagt och gjort. Först ville han ta av lappen efter bara några minuter, men sedan fick den sitta kvar. På slutet frågade han några gånger när det var dags att ta bort den, men allt som allt gick det ju jättebra. Dagens lapp är redan avklarad.

Igår testade vi för första gången Arlas mjukglass för hemmabruk. På bilden ovan hade jag vispat upp den tjockflytande mjukglassmeten och slängde sedan bunken i frysen. Litet drygt tre och en halv timme senare plockade jag ut bunken igen och då hade glassen fryst och blivit ganska fast längs kanterna, men var ganska så mjuk fortfarande i centrum. Allt skulle vispas igen och så kastade vi oss över det hela.

Alla strössel och såser åkte fram på bordet och vi skopade upp glassen i skålar. Tipset om att ställa skålarna kallt innan man skulle äta, hade varit bra att följa. Jag tror att det varit bra om glassen fått frysa längre än den stipulerade tiden, åtminstone den mängden glass (två förpackningar) jag vispat och i den skålen - formen på kärlet avgör ju litet hur pass genomfrusen glassmeten hinner bli.

Vi tog raskt det vi ville ha och sedan ställde jag in bunken i frysen igen. Jag kommer att ge den en till chans och vispa den på nytt inför nästa servering, men allt som allt känns det inte som en produkt jag kommer att köpa särskilt ofta. Mjukglass är ju inte riktigt min grej, utan jag vill ha massor med mojsiga grejor att tugga på när jag äter glass. Barnen gillar också kul- eller pinnglass bättre än mjukglass. Och skall jag äta mjukglass, måste den vara fast och god och inte i allt för upptinande skick. Och med smarriga strössel på!