Blåsigt.

Det blir ett par sådana promenader till och från jobbet idag.

Översyn.

Jag flexade ut idag till lunch och efter en gröttallrik hemma, spatserade jag iväg mot stan med ljudboken i öronen. Jag inledde med cellprov och allmänt kort resonemang kring sakernas tillstånd i mina reproduktiva organ. Jag som ivrigt väntar på att få sluta menstruera, gladdes åt att gynekologen tyckte att det såg ut att vara låg aktivitet på mina äggstockar. Jag såg inga ägg alls tyckte jag, men har ju inte gynekologens tränade öga när det kommer till att granska en ultraljudsbild.

Från gynekologen promenerade jag till Stadsvikens hälsocentral och mammografin. Där fick jag behagen tillplattade enligt konstens alla regler. Det gör inte ont, men jag upplever ett s e r i ö s t tryck och jag vågade faktiskt inte titta ned och se exakt hur utplattade de var. Efter detta promenerade jag från Stadsviken till stan igen.

Jag hade bestämt mig för att promenera, för motionens skull.

Vädret var (är) pisstråkigt, men det regnade i alla fall inte medan jag gick. Totalt rakade jag ihop 7,25 km, vilket jag kan meddela känns mina fötter nu.

Nu återstår bara väntan och en en viss nervositet, till provsvaren dyker upp inom ett par veckor.

För tredje kvällen nu, har det blåst upp och blåser ordentligt. Det är envist plusgrader och all den rekorddjupa snön sjunker nu sakta ihop i smutsigt, rinnande elände och ute ser det nu i slutet av februari ut som det brukar i april.

Rekommenderas!

Vi hakade på en serie på SVT Barnkanalen för några veckor sedan. Den heter "Museet" och i varje program tävlar två lag med tre barn i varje mot varandra om att bli de bästa nattvakterna på museet. Barnen verkar vara i 9-12 års ålder ungefär och man håller till på olika museer varje gång.

Det är ju helt jättekul! Barnen som tävlar är superfokuserade och lever sig in i händelserna på museet. Saker kommer litet till liv ibland, till Norahs, Rubens och de deltagande barnens ljudliga fascination. :-) Jag tycker det är jättehärligt att våra barn fortfarande är barn nog för att kunna hänge sig så, även fast jag är ganska säker på att de rätt så väl vet att det inte är på riktigt. :-D

I programmet brukar det vara två, tre tävlingar under kvällen och så får barnen sova lagvis på något spännande ställe ("-Under mammuten!"). Frukosten levereras fantasifullt och så brukar det vara en avslutande tävling på morgonen innan museet öppnar för dagen.

Grundomgångarna har varit och i förra veckan möttes de första två lagen som gått till "semi" för en utslagsrunda. I förra veckan var de i alla fall på Naturhistoriska och jag rekommenderar verkligen att ni kollar på SVT Play, syrran! Programmen är omkring 45 minuter långa och ni kommer ju att känna igen er hela tiden. :-) Anders Lundin gör som vanligt ett fint jobb som vänlig och godmodig programledare.

Ett annat program som det talats en del om de senaste dagarna, är "Wild Kids". G och jag har sett den serien för många år sedan och jag minns att även det programmet var så bra. Även här är det två lag med ganska många barn i som tävlar mot varandra och en grej som var så bra, var att ingen blev utröstad/bortplockad ur det förlorande laget varje vecka, utan det vinnande laget fick en ny lagmedlem istället (jag vet ju inte om det är så fortfarande).

Vinsten är fantastiskt nog en resa till Afrika! Vi har aldrig sett den serien med barnen annat än fragment av något avsnitt, men nu har jag verkligen fått lust att göra det också. Programmet vann alltså tv-världens finaste pris i fredags - en Emmy!

Förnyelse.

Upptäckte vid det senaste apoteksbesöket, att Försvarets hudsalva plötsligt har kommit ut i en massa nya varianter. Jag behövde ny fotsalva, så det fick bli den jag provade.


Blir ju spännande att se hur den funkar.

Radar levererar.

Radar knatade resolut ut det första han gjorde då vi kom ut på fredag kväll. Igår låg den första musen framför bron. Idag den andra. :-D


Sixten har varit ut frivilligt åtminstone en gång, en liten stund. Så har G föst ut honom mot hans vilja flera gånger, vilket resulterar i en högljutt jamande Sixten utanför dörren, till han får komma in med alldeles borstig svans. :-D

En bra början.

Jag gick ut på långpromenad idag efter te och macka. Jag var litet ivrig, för jag skulle prova att lyssna på en bok medan jag gick. Jag kollade in kategorier på Storytel och bestämde mig ganska omgående för en biografi. Det fick bli "En blomma i Afrikas öken" som jag var sugen på att läsa då den kom ut. Den kom tydligen ut 1999 på svenska och då blev jag färdig sjuksköterska. Sedan dess har jag blivit barnmorska och träffar nu då och då de här kvinnorna från Somalia.

Aldrig har det gått så fort att gå till Skagsudden! Sedan var det så mycket action längs vägen också, vilket inte direkt fick promenden att gå saktare (i hjärnan - alltså, så mycket distraktion). Det är mycket renar ute i skärgården just nu och så även här på ön. Så när jag plötsligt hörde en koskälla blev jag inte förvånad.

Litet förvånad blev jag dock, när en liten skara på fem renar kom galopperande i full fart runt en kurva. Jag vet ju inte vad de sprang ifrån, eller till. Kanske dags att lämna ön? :-)

Så här ser det ut överallt i vinter. Den myckna snön som sedan i blidan blivit jättetung, har tyngt ned träden till marken.

Blir roliga formationer också.

Ruben passade på att beställa småplättar till lunch av farmor. Norah var ju på Moas och Linneas kalas idag och sov hos Moa från igår. G hämtade Norah efter kalaset och nu ligger hon och snusar i våningssängen med Ruben här på ön.

Uppmaning.

Jag såg när jag började använda WhatsApp att den skulle vara gratis ett år (om jag minns rätt). Jag har funderat ibland över att jag aldrig blivit tvungen att betala något, för nu har jag använt appen betydligt längre än så.

Så såg jag någonting blänka förbi för några veckor sedan, om att nu var min tid strax ute. Jag orkar ju inte längre oroa mig för sådant som inte är viktigt, så jag funderade inte mer på det.

Så mötte mig den här bilden i förrgår när jag skulle titta in på appen.

Men oj då.

Jag får väl lov att ta mig en funderare då. ;-)

Glad.

Lyckades stuva om litet i min dag idag, sparade några oskrivna rader till imorrn och så flexade jag ut och drog till stan med mamma.

Vi fick gjort flera viktiga ärenden. Mamma fick hämta sin ring, som numera ståtar med en ny pärla på glänsande, nyputsat guld. Mamma investerade också i ett par ultralätta Skechers med innersula i ett Tempurliknande material. Blir mumma att knalla i dem i London!

Av rostfritt stål, som inte oxiderar.

Jag hämtade mitt fina halsband som G gav mig på bröllopsdagen och fick justerat ett örhänge som inte gick att stänga. Jag lämnade också in mina bedrövligt ledsna silverhalsband, som oxiderat till oigenkännlighet. Ser fram emot att få tillbaka dem i glänsande skick.

Något lurt med prissättningen på Skoogs?

Mitt viktigaste ärende var dock att göra ett försök att hämta min Fossil-väska som jag köpte i New York 2011. 2012 hade jag sönder den då Bästisen och jag vandrade i hettan på Floriaden i Holland. Jag överlastade väskan med systemkamera, vattenflaskan, broschyrer, solskydd, plånbok och med mera. Och vips så hade handtagen i väskans ena ände dragit sönder skinnet.

Provkörde Storytel till och från tankstället. Det var ju kul!

Väskan har länge hängt oanvänd efter detta. På försommaren ifjol lämnade jag till slut in den för lagning hos skomakaren. Väskan skulle vara klar till G's födelsedag.

Tiden gick. Det var så mycket. Jag glömde väskan. Förträngde den? Tiden gick. Plötsligt hade det gått mycket tid. Typ långt in på hösten. Jag sökte fram inlämningskvittot. Där stod att de bara ansvarade för grejorna i tre månader eller något sådant. Sucka. Våndas. Jag tappade inlämningskvittot. Sucka.

De har världens tjorvigaste öppettider. Inga vanliga, då jag är i stan. Hopplöst. Glömde litet till. Surade över att jag låtit den fina väskan förkomma bara så där. Nu idag hade jag ju plötsligt möjlighet att åka förbi. Vi åkte dit först av allt, men då var det stängt för lunch 13-14. Suck. De hade dock öppet till klockan fem, så vi sade att vi skulle avsluta med att åka förbi där.

Ruben fick gå in till judon själv - jag släppte av honom utanför. G har gjort så några gånger då det varit tajt om tid (ibland kan man få leta länge efter parkeringsplats där). Jag åkte så raka spåret och tankade och när jag kom tillbaka till Ruben, så hade han vikt ihop och ställt upp sina kläder och skor så här prydligt. <3

Jag var ganska modstulen då jag igen vankade mot butiken. Blev desto gladare då jag såg min väska ligga där på hyllan. Så länge den legat där! Jag hasplade ur mig mitt problem, som visade sig ej vara ett problem. Jag kände ju igen väskan, menade kvinnan bakom disken. Duh! Skomakaren hade inte satt något pris på lagningen, så kvinnan jag pratade med knallade iväg med väskan till honom och frågade. Jag hörde att hon sade att det var lääänge sedan han gjort reparationen, trettonde juni och jag hörde också hans utrop "-Trettonde juni?!". Ha ha ha...

Kari visar fallteknik. Ruben är hindret till vänster.

Jag betalade glatt i alla fall det de ville ha och gick lättad tillbaka till mamma som väntade i bilen. Äntligen har jag fått den där surdegen ur världen!

Ruben har varit på judo ikväll och G har kommit hem hel och hållen från Korea.

Allt är gott och väl.

Dags för ny.

Sökte en stund innan jag lyckades hitta inlägget där jag skrev om min fina dunkappa som jag nu pensionerar. I inlägget skriver jag att jag köpte jackan ifjol, förmodligen under hösten -09. Nu börjar jackan ha en del smådefekter - en tryckknapp har släppt, det har nötts små, små hål vid ärmsluten. Sedan flera år, har jag ett hål efter en eldsflaga vid någon majbrasa, som jag därefter dolt med lagningsmaterial i matchande färg.

Jag har älskat jackan, lika mycket som dess föregångare. Eller kanske litet mera. Den är så brun och fin! Och så varm och go. Och snygg har jag förstås tyckt att den varit. Förra säsongen använde jag den bara litet. Inte så mycket för de där små skavankerna, utan mest för det mera akuta problemet - jackan har krympt. :-D

I år har jag tolererat korvskinnskänslan bättre, men haft en tanke ändå på att jag skulle köpa ny jacka på årets rea. Så kring jul var jag och provade jackor på en butik här i stan. Jag har provat på många butiker, men här fann jag flera som jag gillade litet. Ingen var ju dock som min kappa. ;-)

Så kom då rean och eftersom jag är så sällan in till stan numera, hann det bli halva reapriset också. Kom mig till slut dit och tammerackarn, hängde det inte ett exemplar kvar av den jackan jag gillat bäst. Jag provade den igen och en till. Gillade faktiskt den andra också, men den hade ett par ordentliga nackdelar kontra den första - den var mer än dubbelt så dyr och så hade den den där märkliga litet sammetsaktiga ytan, som jag alltid föreställer mig skall bli både dammig, skräpig och blöt.

Glad i hågen köpte jag i alla fall mitt förstahandsval och jag är så himla nöjd med jackan. Det är inte dun, så den är inte lika varm. Men den fungerar jättebra, jag känner mig fin i den och jag kan numera stänga jackan utan att hålla andan. :-D

Ljudböcker.

Draktränaren!

Igen sist av alla på den här planeten - eller nä, men bland de sista - har jag så tecknat oss för ett abonnemang på Storytel och tänkte att vi skulle testa ljudbok.

Telia bjöd lämpligt nog på tre gratismånader, så jag har hoppat på det. Tanken är att vi skall ha underhållning i bilen då vi kör till och från Levi om ett par veckor.

Från Luleå är det cirka 4,5 timmars körning, så vi kommer att hinna lyssna en del. :-D

Framåt.

Ikväll är det Ruben och jag igen. På judon. Norah är hemma med mormor och arbetar med sin släktforskning.

Vi hade toktur när vi skulle åka! Först såg det mörkt ut, då man skrapade gatan och lade igen infarterna med tjocka, stora isflak. Vi skruvade upp tempot, för nu var jag ju tvungen att skotta.

De har mycket roliga övningar under den långa uppvärmningen. Jag fattar att de har flera syften - barnen skall bli varma, de skall lära sig lyssna, de skall lära sig att ta i varandra, koordination. Här hade de fått lägga ut sina bälten på golvet och sprang alla från kortsidan och skulle snabbast rulla ihop sitt bälte till en kanelbulle som Kari sade. Ruben längst till höger.

Så kom följetraktorn och då jag ställde mig i öppningen och såg glad men behövande ut, kom den vänlige föraren och öppnade åt oss.

Så jag slapp skotta och vi kom oss iväg behagligt och utan stress.

"-Hajime!" Börja brottas! Ruben längst bort, ihop med en annan pojke.

Ruben går framåt i judon, där den oslagbart största och viktigaste framgången är att han inte längre gruvar sig för att åka hit.

Kari visar. Som alltid vansinnigt roligt att se när experten visar. Här ett höftkast, det första kastet de fått prova på. Ruben tredje från höger.

Ruben och G tar sig någon spontanbrottning då och då, Ruben repeterar rörelser och pratar om judon. Så himla bra.

Bröllopsdag.

Förra året hade vi varit tillsammans i tjugofyra år, eller, uttryckt på ett annat sätt, halva våra liv. Nu har vi passerat tjugofem år tillsammans och idag har vi varit gifta i hela sju år! ;-)

Vi firar stillsamt efter en vanlig arbetsdag med te och Aladdins jubileumslåda från ifjol. På fredag firar vi litet mera, med en ledig dag tillsammans. Programmet för dagen är inte helt spikat, men förslaget jag lagt fram är extremt likt det vi gjorde ifjol. :-)

Ny vecka.

Vi har fått till en bra rutin för våra vardagskvällar då barnen har aktiviteter.

Om bara G är hemma, så åker han med Ruben på judon måndag och onsdag kväll. Jag åker med Norah till ridningen på tisdagar. För mig har det blivit så att jag försöker planera in mina egna händelser på torsdagarna. *

När Norah duschat, bad hon att få titta på en film på YouTube där en tjej tecknar Harry Potters porträtt. Hon ville prova att teckna likadant. Så hon satt där koncentrerat i omkring en halvtimme - spelade, pausade - för att hinna rita ungefär så som hon på tv:n gjorde. Norah blev själv väldigt nöjd - med all rätt!

Det känns litet lyxigt på något baklänges vis. Vi är ju två och när det går att dela på saker och ting, går det ju lättare. Så Norah och jag får två "tjejkvällar" som vi säger, då vi brukar kolla på läxan, plocka undan, chilla, eller som idag - Norah duschade och jag förberedde middagen. G och Ruben får motsvarande "killkväll" på tisdagarna. Imorgon en extralång en, då det är dags för cafétjänstgöring för Norah, mig, Barndomskamraten och Tuva igen. :-)

Vi hade inte allt som behövdes till middagen idag och G får alltid åka tidigt från jobbet för att handla och så, så jag föreslog idag att vi skulle kasta om måltiderna och köra kvällsmaten först. Så innan judon mumsade barnen glatt i sig fil, flingor och en macka.

Medan Ruben och G var borta, preppade jag pizzan, så när G kom hem med det han handlat, var det bara att garnera pizzan med skinka och så in i ugnen med den. G och jag åt ju aldrig någon kvällsmat tidigare, så åtminstone jag var nog rätt hungrig då vi åt middagen. Pizzan smakade så gott!

* Sista veckan i februari, skall jag ge mig på att gå till tandläkaren onsdag morgon och på torsdag eftermiddag skall jag hinna med både gynhälsokontroll och mammografi. Häpp!

En till friluftsdag.

Det blåste ordentligt då vi lade oss igårkväll, precis som utlovat. Och precis som utlovat, hade det mojnat till morgonen och temperaturen hade fallit till några minusgrader.

Det var pistat i backen, men tyvärr hade det frusit på eftersom det var plusgrader igår. Så det frasade inte sådär sammetsmanchesteraktigt, utan ljudet blev mera knastrande. Efter några åk hade folk förstås åkt stora delar av backen mycket mjukare och vi har haft en bra dag i backen.

Inte den minsta lilla liftkatastrof, inga farliga vurpor, glada barn och skinande sol.

Vi har inte fått sisådär himla mycket gjort hemma idag. Vi åkte slalom längre än jag trott vi skulle och en del av det jag velat/behövt göra idag, fick lov att strykas från agendan. Färdigställande av läxor var dock ett absolut måste.

Åtminstone Ruben och jag känner oss möra i kroppen efter dagens övningar, men jag tror annars att vi känner oss hyfsat färdiga inför en ny vecka.

Insåg idag att Måttsundsbacken ligger i djup skugga, åtminstone den här tiden på året.

Men vad gör det, när man möts av det här när man kommer uppåt i backen.

Det blåste ju trots allt idag och var väl omkring fem minus, så jag fotade i princip inget i backen. Kände mig ännu litet mer irriterad idag, då jag igen underskattat köldfaktorn och så småningom blev ganska nedkyld. Jag har varit frusen resten av dagen, till nu ikväll efter dusch.

Hemma.

Jag lobbade under veckan för en helg hemma. G ville gärna ut på ön. Jag kanske har blivit bekvämare med åren och tycker nu att det i princip omöjligt att tränga ned mig och barnen i pulkan, tillsammans med den jättestora kattburen.

Jag känner mig inte alls benägen att lämna de här två unga kattkillarna ensamma hemma över natten (vi har hittills gjort den en enda gång), så då måste de med. En till av oss måste börja åka på skotern (inga problems) - då ryms kattburen och människor bättre i pulkan. Hade det varit bilväg, hade ju läget varit ett helt annat.

Barnen blåste i stort sett tillbaka mot land. :-D

Nåväl. För att attrahera G till en helg hemma, var jag tvungen att fresta med ett aktivt upplägg för helgen. :-D Vi inledde soft med mysbrunch hela familjen framför tv:n med bra film - "The Horse Whisperer". Vi började se den igårkväll och till viss förvåning landade den rätt hos barnen med. Ruben ställde tusen frågor om varför hästen gjorde si eller så och vad som skulle hända sedan, men annars klockrent.

Sedan begav vi oss ut. Skridskobanan inne i stan hägrade, Norah blev jätteglad över det förslaget. Vi måste låta henne åka mera. Hon gillar det verkligen! Båda barnen var jätteduktiga - Ruben föll ideligen, ibland för att det var kul att falla tror jag. Det var den här vårvinterns första riktigt soliga dag och det kryllade förstås av människor! Alla varianter var där, allt från riktiga friskusar till låtsas. ;-)

De har rustat och förnyat lekplatsen intill Mat & Prat i Shopping. Kul!

Fyrtiofem minuter på isen i frisk vind (på väg mot styv kuling som viner runt huset nu), krävde fika inomhus sedan. Vi fick oss det i Shopping och var klara lagom till de stängde. Därefter knatade vi upp mot årets isdjur, där barnen fick några åk nedför bäverns rygg. Jag fotade inger där idag, då det hade mörknat och skulle ha blivit i strålkastarsken - dessutom var jag litet nedkyld efter dagen ute, med precis litet för litet kläder på mig.

På väg från bävern till bilen.

Hemma har G monterat högtalarna kring tv:n på väggen och fixat bort allt kablage in i kanaler som trollar bort eländet. Jättebra! Jag grejade med tvätt och middag och sedan har vi hängt tillsammans och kollat in melodifestivalen.

Väldigt lustigt. Jag tänkte tanken någon minut innan de sjöng den. :-D

Imorrn hägrar slalom direkt backen öppnar. Det är utlovat sol, vind som mojnat något och några minusgrader. Jag drömmer om nypistade, randiga backar som frasar när man åker över dem! Tandkrämsåk, som Bästisen brukar säga. :-)