Vill ha.

Sist vi var till Bästisen, tittade hon och jag i några skyltfönster. Det var en söndag, så ingenting var öppet.

Det finns en jättemysig heminredningsbutik som heter "Handplockat" (en riktig goding, syrran! :O)) och i ett av deras skyltfönster såg jag en radio.

Den är helt fantastiskt rätt i all sin retroprakt! Och det visar sig att den är en riktig klassiker. "Roberts" radio heter den och den får flytta in i mitt kök när som helst. :O)

9/11.

Imorgon är det åtta år sedan de två amerikanska passagerarflygplanen flögs in i World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York.
Ifjol vid den här tiden var det ännu två dryga månader till G och jag skulle flyga dit, till mina drömmars stad, till världens stad - New York City.

Örnens bakhasor, monoliterna med alla soldaters namn och långt, långt därborta - Frihetsgudinnan.

Den är helt oförklarlig, den här starka attraktionen som den staden har på mig! :O) Jag har nämnt tror jag, att jag då och då i livet funderat över vem jag varit, om jag hade växt upp och levt i en storstad, ingen särskild definierad.
Jag hade ju varit jag såklart.
Men hur.
Annorlunda?
:O)

G sade för en tid sedan då vi pratade litet om New York, jag minns inte sammanhanget: "-Ska vi fara och bo där ett år?". Han slog an en sträng och jag kände en omotiverat stor längtan efter att göra just det. :O) Tidigare har jag sagt, mer på allvar än på skoj, att vi skall bo en del av vintern i Thailand när vi blivit pensionärer. Strunt i det - nu kände jag bara att jag ville dit, till New York! Jag vill att vi flyttar dit samma dag vi checkar ut från jobbet!

Jag kan livligt se G och mig flanera på gatorna, dricka kaffe på bokhandeln, utforska nya delar av stan, äta, dricka, skratta, leva! Gå på musikaler, shower, se när de tänder den stora granen vid advent och sedan åka skridskor på isen nedanför. Se på folk (något av det bästa som finns!), gå på bio - ansvariga b a r a för oss själva... (barnen, ja, de pluggarforskarkarriärar sig någonstans på klotet eller/och odlar fina familjer) :O)

Alltså, det måste bara hända! Jag klarar mig inte utan stan! ;O) :O)

Imorgon, för åtta år sedan, satt jag på bussen på väg hem från arbetet på förlossningen när jag hörde att flygplan kraschat i skyskraporna i New York. Klockan var omkring 16-tiden och det hade just hänt. Det lät ofattbart och jag messade min älskade syster som då bodde i Sydney och jag tänkte, hon kanske sover men hon måste höra.Resten av den dagen tillbringade G och jag framför tv:n. Det var ofattbart och overkligt. När G och jag i november ifjol tog oss en promenad (av alla) från vårt hotell, med sikte på Ground Zero, stötte vi på en brandstation som hedrade de kollegor som förlorade sina liv i räddningsarbetet den dagen.

Om tvillingtornen varit kvar, hade de speglats i fasaden bakom mig.

Vi kom fram till Ground Zero och det var uppenbart att det saknades höga byggnader, det fanns mer luft och himmel just där. Det var en solig dag och en stund gick det bara att vara tyst. Det kändes speciellt att vara där, att tänka på det som hände, på hur mycket hemskt som hände så många den dagen. Omkring 3000 människor dog och långt fler än 6000 skadades. Oräkneliga anhöriga förlorade en älskad.

Vi gick vidare mot Battery Park och fann "The Sphere" (avbildad före och efter längre ned på sidan som dyker upp). Vi sökte egentligen den mäktiga örnen, ett minnesmärke över de soldater som försvann i Atlanten under andra världskriget. "The Sphere" stod ursprungligen vid tvillingtornen som en fredssymbol - men stod nu här, i skick som efter attackerna.

Konsekvens.

Vid denna tid i livet, av allt ensamsovande, är det bara att dra på sig nattlinnet om man inte skall frysa ihjäl på natten.

Aktuellt nattlinne syns på bilden ovan, från Norahs 3-årsdag. Bästisen gav ett sådant nattlinne till Norah och ett till sig själv. Så jag var tvungen att köpa ett jag med. :O) Nattlinnet kommer ur PO.P's ekologiska kollektion.
Vi minns ett i sanning minnesvärt ögonblick, då vi alla tre nattlinnesbärare surrade omkring i Bästisens kök en morgon efter en kväll. Bästisens sambo släntrade nyvaknad in i köket och vi såg hur han hajade till inför synen.
Av de fina nattlinnena alltså! ;O) :O)

Dags igen.

Så trött och ledsen nu över hur jobbigt det är med Rubens trots. Jag känner mig fullständigt otillräcklig och som den genom tiderna mest misslyckade föräldern.

Varenda dag har vi konflikter, flera varje timme. Så fort jag initierar en ändring för Ruben, svarar han med att storgråta, högt, tjura ihop, säga "-dumma, dumma" eller i värsta fall slåss. Norah kommer ofta och säger att Ruben slår henne, vilket jag aldrig hinner se. Det är stört omöjligt att få veta vem av dem som talar sanning. Jag utgår från att Norah talar sanning och försöker få Ruben att berätta om han verkligen slagit henne och så förstå att han gjort fel. Och så pressar jag Norah litet på vad hennes del i konflikten bestod i och så känner jag mig som en urdålig förälder."-Nu ska vi borsta tänderna.". Gråt.
"-Nu ska vi ta av pyjamasen.". Gråt.
"-Nu ska vi ta på kläderna." Gråt.
"-Nu ska vi äta." Dumma, dumma.
"-Nu ska vi tvätta händerna." Gråt.

Ja, ni fattar.

Jag är apigt tjurig jag med. Och undrar ständigt om jag gör rätt. :O/ Ibland blir jag galen och skriker åt dem. Fy så hemskt... :O(

Borta är vår lilla smällkaramell till pojke. Han som är så söt att det sjunger i hjärtat och jag funderar hur just han kunnat landa i vår familj. :O) Ruben är egentligen lika glad som vanligt, han har verkligen utvecklats motoriskt i sommar, pratar oavbrutet, funderar och läser "Vi Bilägare" med stort intresse (guh... *rulla-med-ögonen* ;O) :O)) men så har de här helt galet stora konflikterna tillkommit. Det började i våras, men har eskalerat på sensommaren.

Språngmarsch på Skvalpen.

Senvåren och sommaren sprinklade Ruben kärleksfullt "-jag älskar dig mamma" över mig hur ofta som helst. Jag fick höra det jättemånga gånger varje dag. Det kändes jättegott, men självklart oroade jag mig litet också... XO) Nu säger Ruben faktiskt inte alls de orden till mig.
När jag hämtar dem från förskolan, kommer han springande, jätteglad och kastar sig upp i min famn och ger mig en lång och hård kram. "-Jag har längtat efter dig mamma" säger han alltid då. Det känns också jätteskönt, men nu börjar jag sakna jag-älskar-dig-mamma. :O)

Ruben sover fortfarande aldrig en hel natt. Han har fortfarande en orolig sovperiod mellan cirka 23-tiden till 02-tiden. Däremellan kan han vakna en till två, tre gånger för att oftast endast få täcket omstoppat.

Jag anar nog att allt är normalt. En normal treårstrots. Men jag är ensam. Och trött. Och ledsen. Det finns ingen patient som kan bjuda på något så komplicerat som den här dansen som jag och barnen dansar. XO)

Nu m å s t e jag duscha. Orkade inte igårkväll. Och redan då var jag egentligen tvungen att duscha. XO)

Och sedan skall jag titta i "Trotsboken" igen. 8O)

Malte.

Ikväll var det dags igen. Malte blev min häst och vi fick nog det bästa passet han och jag haft tillsammans. :O) Malte är en fjording som kan bli litet stark och springig (så konstigt det såg ut i text?) när det blir jobbigt.

Vi började jobba i alla fall, jag kände på honom under framridningen. Vi skulle ha galopparbete idag, igen. På långsidorna lägga två 10-metersvolter och samtidigt kolla av hästarna och göra de åtgärder som behövdes för att de och övningen skulle gå bra. Efter detta nedsutten trav och så en skrittpaus. Snabbt på't igen, nu en övning med förvänd galopp. Hej och hå!
Fatta galopp längs långsidan, hörnpassering, vända halvt igenom och nu är man i förvänd galopp. Hästen skall fortfarande vara ställd i galoppsidan, vilket blir utåt i förvänd galopp. Är ni med? ;O) En "snäll" (=flack) hörnpassering efter långsidan och så bryta av till trav mitt på kortsidan. Ny galopp på nästa långsida, då i den andra galoppen.

Helt okay övning och den gick överraskande bra direkt. Detta var i vänster varv och höger kändes inte alls lika bra, vilket förstås var en besvikelse! Jag var inte så bra som jag trodde. XO) Vi jobbade på och när vi sedan travade av hästarna, så kändes Malte i stort sett trevlig. Vi fick skritta ut ur ridhuset och ta ett varv runt parkeringen sedan, innan vi nattade kusarna.

Så bra!
---> Bilden är lånad från Luleå Ridklubbs hemsida!

Fem timmar.

G kommer hem ikväll.

Återkoppling.

Vi vare sig såg på film eller for och badade i lördags. Jag tappade humöret i något läge och det blev bara pannkaka av alltihopa. :O/ Inte helt kul var det. Till slut for vi på bilburen utflykt till COOP Forum, där vi skulle kolla på vinterskor till barnen. På väg dit gjorde vi två snabba stopp, då jag kutade in på både Blomsterlandet och Växtriket.

Norah och jag har haft två jätteroliga dagar hemma. Vi for och gjorde ärenden båda dagarna - ärenden innebar den här gången att mamman och tösen hängav sig åt att besöka och strosa omkring i roliga affärer och shoppa! :O) Norah har bara varit måttligt krasslig, så hon fick klä sig ordentligt och så tog vi det lugnt.
Vi inledde med att köpa nya kaffemuggar på COOP Extra. KF firar 110 år och jubilerar med att ge ut muggar, servetter, kökshandduk och ekologiskt, rättvisemärkt kaffe, allt dekorerat med "Fallande löv" av Stig Lindberg. Jag pensionerar våra gamla blodgivarmuggar och ersätter dem med de här glada muggarna. :O) En kökshandduk och servetter bidde det också.

COOP Forum slutar med alla skor och vuxenkläder, så de säljer ut allt det till halva priset. Det betydde att det inte fanns några nyheter och den vintersko som fanns var densamma som Norah hade i vintras och den var visserligen helt okay vad gällde värme, men inte vattentät någonstans, så den modellen var ju diskvalificerad.

Jag hade läst test innan och Ecco och Viking fick bäst i test på vinterkängor. Testet är inte nytt och inte heltäckande, men de båda märkena är välkända, så jag tänkte att så får det bli. Det betydde att Norahs vinterkängor i år (Viking) blev bedrövligt dyra, men vi får trösta oss med att vi kommer att försöka trycka ned Rubbes fötter i dem också så småningom.

Vi shoppade loss på Lagerhaus och fick oss en ny klocka till badrummet - essentiellt därinne, när man slåss med trilskande ungar som inte vill borsta tänderna och tiden bara rinner iväg. Vi fick oss också en hjärtformad skärbräda och fina förvaringslådor i mönstrad kartong.
Vi for till Wika Möbler för att provsitta den randiga köksstolen. Hör nu här: jag har inte varit till det möbelvaruhuset på flera år. Igår när Norah och jag kom dit var det stängt för inventering. Fatta. Vänligt nog hade de lagt ut sin nya katalog, som var en delorsak till att jag ville dit. Så den fick vi. :O)
---> Jag svängde förbi där idag och provsatt stolen, som inte passade mig då den var för hög. Trist. Jag provsatt ett gäng liknande stolar och Uno ovan och Molly nedan fick väl godkänt, gällande både komfort och pris. :O)
Så vi for till EM istället. Där var det öppet och vi lade beslag på deras nya katalog också. :O) De hade dessutom produkter i ett tyg från Mairo, ett tyg som jag spanat på i... just det - flera år. Så vips bara, så köpte jag en löpare till köksbordet. *gillar* :O)Norah åkte litet rutschkana och hoppade i Max hoppborg innan vi nöjda åkte hem.

Jag såg inte färdigt "ER" i måndags. Jag förmådde inte. ;O) Kanske när G kommer hem? :O)

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att Rubbes immunförsvar fått lov att spotta upp sig i sommar, då det kämpat med flera ordentliga infektioner. Kan inte låta bli att tro på den teorin litet. Ruben har varit helt frisk genom Norahs tempande, halsfluss och förkylning som drabbat henne under de första tre veckorna på förskolan. Det rann bara litet klar snuva för Ruben ett dygn i förra veckan. Det känns skönt att han klarat sig, för Ruben har hittills ofta blivit lättare och mer sjuk än Norah.

Barnens farmor och farfar kom igår och åker hem imorgon. De har hjälpt mig på alla sätt, främst så att jag ikväll kunde delta i en social tillställning på jobbet. Det var trevligt! :O) Och Norah var tillbaka på förskolan idag!