Kul på Leos!

Sovdon.

Jag har länge sagt att Ruben skulle behöva sova i en påse, hopknuten under hakan - så att vi, hans stackars föräldrar, skulle slippa stiga upp för att breda om honom en till flera gånger per natt... XO) Nu har jag i alla fall hittat påsen.

För ganska länge sedan köpte jag den här tishan till Ruben, på samma ställe som Norahs klänning. Den matchar kanske ganska bra klänningen? På sitt sätt.

Retail therapy.

Sommarens finklänning är inköpt! Väntade som vanligt hemskt länge med att slå till, så jag höll på att bli utan. Och den matchande skjortan som Ruben kunde ha haft, ja den var slut i hans storlek... :O/

---> Bilden lånad från Polarn O. Pyret.

Ruben har dock fått nya "foppisar" och en ny cykelhjälm. Vi for en liten tur barnen och jag igår och när vi for hem hade Norah också fått en giraff, Ruben en krokodil och jag en...

Försök.

Tänkte jag skulle prova blogga från mobilen, mest för att jag vill att ni skall få se hur G har det! Bilden kom vid sen lunchtid idag, direkt från Kebne.

Så det kan gå.

Herregud - varning utfärdas härmed. När man är i rustartagen - som vi är - skall man akta sig för att öppna heminrednings- och villatidningar. När senaste "Vi i villa" kom, läste jag den ganska omgående. Ett inslag kastade omkull mig (ja, ja... ;O)), men G var ju som vanligt i Tokholm, så jag besinnade mig något. Sög på idén, lade tidningen åt sidan och tänkte att jag skulle visa den åt G när han kom hem.

Någon dag senare kom han ju hem och så småningom visade jag honom dörren. Den som på bara några sekunder fick mig att dumpa den fantastiska dörr jag suktat efter så länge och som våra snickare räknat på åt oss.

Ja, för att inte dra ut på den här historian mer än nödvändigt - G, han köpte idén. Han tvekade knappt märkbart, snickaren vidtalades och nu blir det dörren ovan som kommer att pryda vår entré. Fast i vitt och med rätt siffra på. Och klarglas i siffrorna (som alltså är dörrens "fönster"). Det är Polardörren som gör den och det känns ju extremt rätt - lokalproducerat i Piteå.

Tänk om jag inte öppnat tidningen? 8O) Vad mer har jag inte sett - vad mer vet jag ännu inte om att jag behöver? ;O)

Nope. Nej. Never.

Varför i helsicke skulle jag vilja ha rosa arbetskläder på mig - bara för att jag är kvinna? Va?Och så detta - igen - varför skulle jag attraheras av ett r o s a strykjärn? Bara för att jag är kvinna?
Jättebra med arbetskläder skräddade för den kvinnliga kroppen, gubevars. Det behövs, utan tvekan. Men rosa? Och sedan stå och stryka, med sitt rosa lilla strykjärn - gaaahh... Det är SÅ okay att små flickor, pojkar, tjejer och grabbar gillar rosa, hänger sig åt rosa, insuper det rosa - jag har köpt det nu!

Men vad är det för märklig trend som marknadsför rosa till vuxna kvinnor? Vad tror man att man appellerar då, hos en vuxen människa? Äh, jag behöver nog gå och sova nu. ;O) Men jag lovar - ni kommer aldrig att komma på mig med ett rosa strykjärn i näven! :OD

Fyra och en halv timme.

Så mycket tid hade jag att sova i natt (jag vet, jag vet, jag VEEEEEET att jag måste lägga mig tidigare).

På den stunden gick jag tillbaka med Ruben till hans säng tre gånger och med Norah en gång (hon kom och sade att hon kissat i sin säng, så medan hon kissade på toa klättrade jag upp till hennes säng under taket, men tack-och-lov hade tösen bara drömt, för det var helt torrt i hennes säng).

Bosse Rappnes svävande/flytande/leviterande/hängande bädd - den skulle jag kunna sova länge och drömlöst på... :O) Avbildad på mässan "Rum & Trädgård" som syrran och jag besökte för några helger sedan.

Idag har jag känt mig liksom domnad och hjärnan har helt klart inte fungerat som den skall. Men fatta att det i mitt huvud liksom har landat på att det knappt är någon idé att gå och sova - jag får ju ändå inte soooooooooova??? :O(

En apa och en zebra - som ser på barn-tv?! ;O) Masker och färger tillhandahållna av mormor! :O*

Och tro inte att inte G går upp när han är hemma (som han var i natt). Men särskilt Ruben kan vara hur traumatisk som helst och protestera mot att det inte är jag som kommer. Och det är nästan ännu jobbigare än att kliva upp och lösa allt utan trauma. Och eftersom jag sover så litet nu, orkar jag inte med att vara "ståndaktig" på natten och hålla på några regler. Nästan. Just nu.