Så ekade Norahs glada stämma för en stund sedan när hon redan var ute på gården och ytterdörren var på väg att slå igen. Hon var jätteglad! G har gått med henne till hennes nya liv. Imorse när vi alla låg kvar i vår säng, sade hon att vi inte får glömma henne på dagis. Tänk, vilka tankar som produceras i hennes huvud. Det är stort.
Den uppmärksamma konstaterade att Norah låg med oss imorse och det berodde på att Ruben fick ett frispel igårkväll. Strax före midnatt började Ruben kvida litet stillsamt. Vi bäddade om honom efter en stund. Han kved igen en stund senare. Vi bäddade om. Han kved igen. Bädda. Kvida. Bädda, stå kvar (vi försökte nämligen se "House" samtidigt).
Stå en bit ifrån, kvida. Hålla handen på den lilla kroppen, kvida. Storasyster som drogs högre och högre upp ur sin sömn. Trött, frusen, frustrerad och rätt sur mamma ber pappan att bädda upp vuxensängen för att kunna slinka ned dottern däri. Pappan studsar upp från datorn och verkställer önskemålet. Dottern bäddas skönt ned i duntäcket. Den kvidande sonen lämnas nu att kvida något längre pass och bäddas dessutom om av pappan, vilket genast har god effekt. Pojken återgick till att kvida en gång var femte minut istället för var trettionde sekund.
Ruben kved glesare och glesare och nu var klockan en god bit efter 0030. Vi avrundade efter en sista ombäddning och så kröp vi till sängs och sedan har vi faktiskt fått sova hela natten.
Ruben hade inte ont så vitt vi begrep, utan han var snarare litet arg och irriterad. Som vanligt blir jag jättefundersam över hur, vad och varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar