Till minne.

I eftermiddags fick vår Muja lämna oss, för gott. Hon hade fått tillbaka sin juvercancer och vi hade redan bestämt att vi inte skulle låta operera henne mer än den första gången.

Muja var ganska exakt fjorton och ett halvt år och har levt ett gott liv hos och med oss. Hon fick en kull (-95) ungar som bestod av två flickor, Asta och Alma. Asta flyttade till Sundsvall och Alma stannade hos oss. Båda tjejerna har tyvärr lämnat jordelivet redan för några år sedan.

Alma fick två kullar; först (-97) en med två ungar. Förlossningen var svår, gick trögt, hon krystade länge. Jag var ännu inte barnmorska, inte ens sjuksköterska om jag minns rätt och jag hade telefonkontakt med veterinären, för det här var ju förstås mitt i natten. Den första ungen var väldigt tagen när den kom och jag kunde inget om återupplivning, så tyvärr lämnade den oss några minuter efter sin födelse. Andra ungen var Balder och jag minns inte längre hur pigg han var när han föddes, men överlevde gjorde han och flyttade till en familj här i Luleå. Balder har tyvärr också åkt upp till katthimlen.

Almas andra kull (-99) blev tre ungar stor och förlossningen utvecklade sig lika trögt som första gången. Den här gången propsade jag på hjälp och mitt i natten (jajjamen :O)) tog vi en krystande Alma i den förberedda lådan och for till veterinären. Där blev det kejsarsnitt och tre ungar som G och jag fick stå och gnugga för att stimulera deras andning och cirkulation. Alma fick komma till dem och var förstås ganska groggy första timmarna. Minns inte längre hur det gick till - nyopererad (i buken) kattmamma, lyckas föda upp sina ungar och vara utan tratt och ändå låta stygnen vara ifred? ;O)

De tre ungarna var Calle, Cajsa och Clara. Clara, som var liten och spenslig, flyttade till Barndomskamraten här i Luleå. Clara blev hastigt sjuk och lämnade sin familj för bara någon vecka sedan. Calle, som var en underbar typ, flyttade så långt bort det gick, till Malmö. Han trivdes inte där (klok kisse ;O)), utan flyttade sedan med hjälp av oss till Sundsvall, till samma matte som haft Asta. Jag har inte talat med henne på jättelänge, så jag vet inte hur det är nu med Calle. Måste ringa!
Cajsa bor i högönsklig välmåga hos min far i en by utanför stan. :O)

Men nu är det slut på katter, slut på våra abessinier. Bästisen och jag startade som ett projekt för att hålla kontakten även utanför jobbet (lyckat projekt eftersom familjerna 15 år senare sover över hos varandra och semestrar ihop! ;O)) en liten kattuppfödning med just Muja; i stamtavlan pampigt S* Lövstaviks Mutemueija.

Citerar Barndomskamratens tröstande ord idag: "Tänker att det finns en katthimmel där de ligger i en solstrimma och drömmer..."

Självklart hörde jag Muja här hemma ikväll. Hon sade nog bara hej då.

Hej då, bästakissen!