Bävar på ett konstigt sätt.

I helgen började G och jag att se det s i s t a avsnittet av "ER". Sista säsongen gick i våras och jag spelade in det mesta. Sista veckorna har jag börjat se. Serien har gått i 15 år och jag har sett en förfärlig massa avsnitt. :O)Många i sjukvården älskar serien. Av förståeliga skäl. Den är mycket realistisk. Medan jag pluggade, slukade jag den. Jag tycker förstås om att man fått följa karaktärerna i deras yrkes- och privatliv förutom all den action som försigkommit.

Någon gång per säsong har det varit ett avsnitt där man suttit med andan i halsen och hjärtat på utsidan, tårarna har trillat och sedan har jag varit helt slut då episoden slutar i ett svalt, stilla sovrum där en eller två av hjältarna kommer till ro.
Eller så de episoder där personal från akuten av olika anledningar hamnat i olyckshändelser utomhus, under besvärliga förhållanden och med oftast bristande resurser.

Inte något var fel med att under några säsonger få njuta av George Clooney varje vecka. ;O)

Några huvudpersoner har fått dö (andra har flyttat) och de dödsfallen har framkallat kontrollerade (eerrhh...) tårfloder. ;O)

Det är förstås världens bästa serie och nu har jag bara detta sista avsnitt kvar att se. Det är långt, om jag minns rätt mer än 100 minuter. Jag har melon färdiguppskuren sedan barnens kvällsmat. Litet tjockyoghurt till, kanske litet honung på det (prexis det som barnen fick!). En kopp te. Ska jag se? Göra slut? Jag är i n t e bra på avslut.

Tröstar mig med att jag kommer att se om det med G någon gång. Han har sett en del "ER" han också, men knappast på eget initiativ. ;O)

Bedömer det som troligt att jag blir hemma med lilltjejen imorgon också. Hon behöver en dag till hemma, så vi får se om hon blir bättre innan hon går tillbaka till förskolan. Ruben, ta-i-trä, håller sig helt frisk. Och G, han är i Stockholm.

---> Endast för "ER" nerds - en bildserie från Time.com. ;O)

Fin lampa.

Den vill jag också ha. Herregud. Den reas nu på Elkedjan i alla fall.

Lovedinner. Jag har faktiskt suktat efter den här lampan i några år. Fattar ni hur jobbigt det är att vara jag? ;O) :O)

Hur orka med sig själv?

Alltså. Hur skall jag orka med mig själv? Alltid när jag vill något, så vill jag det nu. Det skall helst ha hänt igår. Jag blir ivrig och kan knappt tänka på något annat än det projekt som för tillfället surfat upp till ytan. Jag minns att jag skrattade förvånat för några år sedan, när farbror (min) Lennart sade att "-Är man en (mitt gamla efternamn), så vill man att det skall ha hänt igår." Han menade alltså att detta mitt tunga problem skulle vara ett släktdrag. ;O) Då känns det ju faktiskt litet lättare att bära. :O)

Den här stolen säljs på Svenska Hem. Den kräver ju att provsittas, men vore den inte perfekt till...

Jag vill ha nya fönster. Jag vill ha nytt kök, inklusive allt. Jag vill ha ett arbetsrum. Jag vill ha ett snyggt, funkis gästrum. Jag vill ha en svinsnygg, lättstädad tvättstuga (så mycket tid tillbringar jag där... XO)).

... det här matbordet från IKEA? :O)

Ska jag fortsätta? Plattor på hela infarten, lika de vi har framför bron. Garderob i farstun. Små uppryckningar i barnens rum. Nya golv i kök, vardagsrum, barnens... äh - i alla rum utom toan. Vi slänger in en ny (begagnad, självklart) bil också. Vardagsrummet skall också ha nya väggbeklädnader och jag har äventyrliga planer för öppenspisen. :O)

Kylskåp från Smeg i 50-talsstil. Litet bredare, litet amerikanskt... ;O) :O)

Ni fattar? Inte finns det pengar till allt det här. Men vad värre är - det finns inte tid... *aaarrgh* Jag menar - om vi hade haft de ekonomiska medlen för att klara allt detta, så vore det i bästa fall klart lagom till vi skall sälja huset och flytta ut på ön... XO)

Och hur kommer det sig att jag står här och skriver mitt på blanka eftermiddagen? Norah är förkyld. Det blev hon igår, vilket också sammanföll med sista dagen på hennes antibiotikakur. *suck*

Ivory.

För andra gången (av tre) den här terminen, red jag igårkväll en liten ponnyfux vid namn Ivory. Som vanligt med ponny, så ser och känns han liten, men ridningen är inte liten någonstans. :O) Han har kort steg förstås och litet snabbt, så det första man får göra är att rida en långsam lättridning för att få honom att bibehålla energin men med ett längre steg.

När vi så börjar arbeta, så går det riktigt bra. Vi hade en hyfsat avancerad övning igår, med först helt vanlig skänkelvikning både på långsida och diagonal i arbetstrav, men sedan skänkelvikning i galopp längs långsidan. I galopp rakt fram är hästen ställd inåt. Den känslan skall bibehållas då man sedan ställer om hästen, knuffar in dess rumpa och så diagonalar längs långsidan. Detta skall vara väldigt lösgörande för hästen - den får verkligen se till att hålla galoppen "felställd" så att säga. Övningen är ganska lösgörande för ryttarens hjärna också vill jag mena! ;O)

Ivory busar stillsamt genom att öka tempot i galoppövningar. Då börjar man som ryttare att antingen hänga i tyglarna eller bryta av för att försöka få ordning på tillvaron. Och då slipper Ivory att arbeta. Det här är ett vanligt trick som både hästar och ponnyer kan ta till för att slippa jobba. Så långt har jag kommit i min ridning efter alla dessa år, att jag nu vet (även om jag behövde påminnas en aning! ;O)) att man måste få hästen att arbeta i alla fall och därmed få den att skärpa sig och sluta springa.

Jag var svettig och hyfsat nöjd efter passet. Idag är jag ledbruten på vanligt sätt. Roligt att få rida igen!

---> Ny instruktör, Frida Granström. Läs här också.

Hur ska vi göra? ;O)

Det regnar idag. Vi har just ätit vår första "hotellfrukost". Inspirerade av G's kusin och hans familj, som dukar upp hotellfrukost på helgerna, ställdes allting fram på bordet idag. Sådär som vi bara gör när vi har gäster. ;O) :O)G och jag funderar nu på de här två alternativen: badhuset eller film i soffan? Bada? Kolla film?! Bada? Kolla film?! Filmen vi funderar på är "Star Wars". Här är vi inspirerade av Barndomskamraten som ogenerat låtit Tuva kolla på Harry Potter-filmer sedan länge tillbaka ;O). Vi har under sommaren sett de två första Harry Potter-filmerna med barnen, på svenska. Inte helt roligt, men kul ändå med barnen som inte verkar lida men av det!
Vi satt ju med dem och ibland kom det frågor, men nästan inget var obehagligt. I alla fall inte sådant som jag tyckte var obehagligt när jag såg dem. Så dementorer och varulvar bara blinkades bort, men det kraftfulla schackspelet i första filmen, det var litet läskigt. :O)
Norah blev svårt betagen av Vingfåle och grät en skvätt när hon skulle gå och sova och efter en stunds resonerande insåg att det nog inte finns några Vingfålar. Det var samma en annan kväll, Norah grät verkligen bittra tårar när det uppdagades att det nog inte finns några dinosaurier.
Heller.
Så vitt vi vet. :O)

Kännar jag oss rätt, så sitter vi snart i filmsoffan. Vi brukar aldrig slå på tv:n den här tiden på dygnet, så varför inte en dag som denna? :O)

Hopp.

Ruben har klarat dagen helt ok. Det rann klar snuva litet stillsamt både imorse och i eftermiddags. Vid läggdags var näsan torr. Han har såvitt jag vet varit feberfri. Jag hoppas att det stannar vid detta! :O)

Barnsång.

Det har känts trögt från dag ett att sjunga med barnen. Jag kan en del melodier, men mycket litet text. En sångbok hjälper förstås, men kan jag inte melodin är det kört.

I sommar lossnade det litet. Syrran spelade en samlings-CD som jag nu sätter igång var och varannan kväll när barnen äter kvällsmat. Vi sjunger en del, ibland så livat att maten glöms bort. :O)

Min personliga favorit just nu, är "En kulen natt":

En kulen natt, natt, natt (håll om dig själv)
min båt jag styrde (styr en stor ratt)
på havets vågade, vågade våg (gör vågor med båda händerna)
så skummet yrde (slå uppåt med händerna)
och vart jag sågade, sågade såg (speja)
på havets vågade, vågade våg (gör vågor)
där ner i djupet-e-pet-e-pet-e-pet (peka nedåt)
en fisk jag såg (mät upp en jättefisk)
och det var DUUUU! (peka på en kamrat)

Spotify: spotify:track:0spuHQuH6mg4ncC6YdYVZQ :O)

En kväll tidigare i veckan sade Norah: "-Jag skulle vilja lyssna på den hos moster istället." Lillgumman.

Kärleksförklaring.

Varav hjärtat är fullt,
därom talar munnen.

Make. Älskade. Älskare. Bäste vän. Livskamrat. Motvikt. Centrum. Tyngdpunkt. Ankare. Diskussionspartner. Mottagare. Givare. Den jag alltid längtar till. Den jag alltid helst vill vara nära. Far till mina barn. Om det vore fysiskt möjligt skulle jag aldrig vilja vara skild från honom. Han är den jag kan dela de svåraste tankarna med. Han är den jag delat de svåraste tankarna med. Och de lätta.

Jag fick en så tydlig bild en dag när jag var ute och promenerade och den fyllde mig av lycka. Bilden av G och mig tillsammans, varje dag, sida vid sida i livet. Och jag tänkte att det måste vara gott att känna det så.

Jag älskar dig vännen.

G gav mig stenen när vi var på Klippan vid Brändöskär.

Höst? Knappast!

Meteorologiskt är det höst när dygnsmedeltemperaturen understiger 10 grader. Imorse var det helt underbart milt i luften, fanns inte det minsta höstnyp där. :O) Jag hade klätt mig rätt och njöt av den osannolika känslan som av morgonen till en bra sommardag... :O)

Det var 19 grader varmt igår eftermiddag när jag pep in till stan och gjorde en Bästis (köpte alla som fanns kvar av en tjusig tidskriftssamlare som fanns på Åhléns. De rear ut serien och den är förutom snygg, rejäl och passar perfekt i vår gröna Billy). ;O)

I skrivande stund är det 17 grader ute och stor del av kommande vecka utlovas 17-18 grader dagtid. Kalassommaren avrundas varmt och fint in i hösten. :O)

En varm kväll på Brändöskär... :O)

Pandemi.

Smaka på det ordet. Ordet på tapeten kan man säga utan att överdriva. Och någonting som verkligen börjar torna upp sig framför oss på arbetet.

Barnmorskor arbetar väldigt självständigt, både på vårdcentral och på sjukhus. Jag har knappt orkat intressera mig för den nya influensan mer än det jag snappat upp via olika media. Dåligt av mig, jag vet. Men hallå - det har varit sommar. :O)Men nu börjar riktlinjerna skissas på för applicering ute på vårdcentralerna. Vi har en pandemi - influensan är spridd i världens alla länder. Alla erbjuds gratis vaccinering. Vårdpersonal hör till dem som skall vaccineras i första vågen, tillsammans med dem som alltid rekommenderas att vaccineras mot "vanliga" influensan som kommer rullande varje senhöst.På arbetet har ledningen bland annat i uppdrag att lägga upp en strategi där man kalkylerar med 15-30 % sjukfrånvaro bland personalen. Jag undrar hur de skall lyckas? Det finns ju knappt vikarier i vanliga fall och den här vintern drabbas de ju av influensan de också. Vi har fått veta att eventuell beviljad ledighet kan komma att dras in med kort varsel. Jag har umgåtts med tankar på att hälsa på hos syrran på förvintern, men idag släppte jag dem. Jag ställer nu mitt hopp till att syrran skall ta sina små parvlar och komma till oss istället. :O)

All legitimerad personal skall vaccinera befolkningen. Man diskuterar att anlita "annan" personal som skall administrera registrering i Svevac (där registreras numera alla slags vaccinationer). I vårt upptagningsområde finns det drygt 6500 människor. Alla som väljer att vaccinera sig skall ha två injektioner var, med några veckors intervall.

Larsgrund. Och det b l e v åska senare den kvällen!

Vi pratar löst om att verksamheten kommer att bedrivas ungefär som under sommaren, det vill säga vi kommer att utföra endast det nödvändiga. I mitt fall innebär det att jag kommer att fortsätta att ta hand om våra gravida, medan preventivmedelspatienter får stå tillbaka. All övrig tid kommer att gå till att vaccinera människor.

Jag har funderat de sista dagarna och bestämt mig för att jag skall vaccinera mig. Jag har aldrig tidigare övervägt att vaccinera mig mot influensa. Men nu är det en ny influensa och vi har små barn hemma som jag inte vill skall bli sjuka.

Bara därför har det börjat rinna klar snuva ur Rubens näsa från och med idag. :O(

Läs mer här: Information om nya influensan. (NLL)

Och här: Nya influensan. (Krisinformation.se)

Och printa ut den här och häng upp: Den nya influensan. (Affisch)

---> Bilderna är en försmak från Skvalpen. Jag återkommer med ett inlägg därifrån inom kort! :O)

Varning härmed utfärdad.

Köp ALDRIG Willys eget hushållspapper av "torky"-typ (alltså sådant papper som man drar ut underifrån, ur en hållare). Det är urdåligt. Det är omöjligt att riva av och när man försöker riva av det, remsas det upp, strimlas och skräpar ned och innan man fått sin pappersbit är man halvt galen. I alla fall är jag det. XO) Torkar gör det väl hyfsat, men det är mjukt, tunt och sladdrigt och ohanterligt. Gå förbi med bestämda steg.

I helgen var det surströmming på ön, hembygdsföreningen stod värd. En alltigenom trevlig tillställning, där vädret skötte sig exemplariskt. Det hade försökt klarna upp en bra stund och lagom till vi satte oss, sken solen och värmde gott. :O) Barnen var hemma med farfar och Smilla var med oss. Hon var tvungen att sätta en fjantig 11-månaders schäferhanne på plats och fick ordentlig support av mig... Jag sade till slut argt åt den stackars unghunden, när jag egentligen var jätteirriterad på hans ägare som inte hade vett att ta hand om honom. *morr*

Norah var till doktorn i fredags och hon fick diagnos halsfluss. Tio dagar skall hon äta Kåvepenin. Norah tar medicinen med glans och körteln har redan gått ned ordentligt. Hon är helt pigg och fick gå till förskolan idag. G lämnade oss imorse för Stockholm, som vanligt numera. Och imorgon kommer mor och Harry hem igen. :O)

Efterrätten. Mmm... :O)

Hemma.

Vi blev hemma idag, Norah och jag. Turligt nog hade jag bara tre patienter bokade och de raringarna är alla ombokade till imorrn. Då jag hade tänkt vara ledig med G och barnen... *suck*

Norah är piggare efter en natts sömn, men inte helpigg. Hon känns litet varm och eftersom hon var varm även i natt, så hade jag bestämt mig redan igårkväll att hon skulle få vara hemma. Ruben åkte i morfars firmabil till förskolan - supernöjd satt han fastspänd i framsätet och vinkade när de for. :O)

Norahs körtel i käkvinkeln på höger sida är galet stor. Hon säger att spottet inte koms ned i halsen när hon skall svälja. Måste kika henne i halsen när hon vaknat. Norah har fortfarande inga andra förkylningssymtom. Sedan förra veckans feber har hon låtit diskret "grötig" när hon pratar, som att det är litet tjockt bak i svalget. Halsfluss?Efter en långpromenad då Norah höll i Smilla hela vägen utom den allra sista snutten (Norahs och Smillas tempo sammanfaller perfekt! ;O)), gick jag ett varv bland mina krukor och rensade bort överblommat fnas. Solen sken faktiskt och jag hämtade kamran och dokumenterade litet. :O)

Arrangemanget vid bron fick en helt oplanerad men rätt lyckad asiatisk känsla, mycket tack vare de fina ljuslyktorna i gjutjärn som jag fick av mor för ett par år sedan. De passar perfekt till kissen jag hade sedan tidigare. :O)

Resa.

Mamma och Harry har förmodligen påbörjat nedstigningen mot Arlanda nu. Barnen och jag körde dem till flyget tidigare ikväll. Hur länge sedan Harry varit i Stockholm, det vågar jag inte ens spekulera i. :O) Men jag vet att det är drygt ett år sedan mor var ned till sin yngsta dotter och jag vet att hon längtat! :O)

De satt i solen och väntade på mig när jag kom från jobbet. Vi tog Smillavovven och traskade upp till förskolan och hämtade överlyckliga barn. :O)
Norah är inte alls i form. Hon var supertrött och rätt gnällig direkt vi kom hem. Det gick litet i vågor och tack-och-lov hade jag snabb mat redo att servera. Hon kändes litet varm, men det gjorde hon igår också och när jag kollade då, visade termometern 37 grader. Detta bedömde jag som feberfritt eftersom det var läggdags (vet tyvärr inte vad som är hennes normaltemp).

Ikväll hade hon dock 38,8 graders feber. :O( Norah klagade dessutom spontant på att det gjorde ont när hon böjde sig ned medan vi stillsamt städade deras rum. Hon visade runt hela midjan och så visade hon på ena vristen också, att den gjorde ont. Haft en vag känsla sedan vi kom hem att hon kissat mycket, men jag tror att hon också druckit mycket.

Norah hade ju feber, ont i halsen och svällda körtlar i onsdags när de kom hem från dagis. Hon var hemma resten av veckan, Ruben också. Han har inte blivit sjuk. Än. Ta i trä. Norah fick vare sig hosta eller snuva i förra veckan. Ikväll klagade hon på att det rann snuva, men jag lade aldrig märke till någon. Jag aktar mig för att ställa ledande frågor och Norah har inte klagat på att det gör ont när hon kissar.

Så vad? Influensa A(H1N1)? UVI? Stanna hemma från förskola och därmed arbete imorgon? Norah skall ju egentligen vara hemma imorgon - det är den naturliga följden på feber ikväll. Men det är så diffust. Får se hur natten går och hur hon ter sig imorgonbitti, inklusive en temp. Norah har inte varit riktigt sig själv de senaste två morgnarna heller, sett i backspegeln.

---> Medan jag sökte informationen jag ville ha till länken ovan, läste jag ju förstås om den nya influensan. Erkänner utan omsvep att jag inte läst på tidigare, utan bara förstrött tagit in det som passerat öronen. Känns ju litet idiotiskt nu, att ha farit runt med Norah och framförallt låtit henne vara på förskolan - t ä n k om hon har influensa? :O( Och nu är mormor hos barnens små kusiner i Stockholm. Skrutt också. Å, jag HOPPAS att Norah bara är förkyld.

Uri.

En pojke från Kirgizistan (Älvsbyborna säger Kirgistan, men när jag googlar så kommer stavningen upp som jag använt mig av först) har vi förmånen att få träffa då och då när han är i Älvsbyn. Han bor vanligtvis med sin familj i Bishkek (huvudstaden) och heter Urmat.

Ifjol var han med på bilsemestern (min förklädda orsak för att ta mig till Star Wars-utställningen som var förra sommaren i Ö-vik. ;O)) och i år följde han förstås med och körde minimotorcykel och så till B-skär.

Bjuder på några bilder med Uri!

Våra outtröttliga, stora och jättesnälla pojkar, som alltid tar hand om och underhåller våra småskruttar (ibland skriker dock Bästisen åt dem att göra det! ;O)). Det är så uppskattat av mig och G (ja, att de avlastar oss alltså)! :O)

Sista kvällen på B-skär tog veckan ut sin rätt. Uri och Frasse hade badat, simmat och bastat timvis så gott som varje dag. Uri somnade och var faktiskt litet svårväckt när de skulle bryta upp och ro över viken hem till sin stuga den kvällen. :O)

B a d a t var ordet. :O)

En lång en.

Nu är Frasse längst av oss allihopa. XO) :O)

Ska man sitta så?

Eller så?

Stilstudie.
Det var i en envis jakt på Frasse som G vurpade över en däckshög som låg i en kurva.

En krasslig sommar.

Familjen har varit behäftad med diverse krämpor i sommar. Ett märkligt tema, jag erkänner, men så pass prominent att det förtjänar att nämnas.

Rubbe har varit värst. Ett par av hans första myggbett svällde upp kring hans vänstra vrist. Han kliade förstås och det blev infekterat. Hela förloppet i detalj är förlorat för mig, men lagom till vi skulle till lillkusinen i Stockholm i tre veckor, blossade infektionen upp så pass att jag kände att jag ville visa upp den åt någon mer än oss själva.

Vi skulle sköta infektionen själva bestämde jag och sköterskan - den var förstås bättre till morgonen vi kom till vårdcentralen. Väl i Stockholm drog och drog och drog jag på att ta honom till sjukvården igen. Herregud, man vet ju aldrig vad tokarna där nere hade gjort med honom. ;O) Läste på vårdguiden och bestämde att han hade antingen stafylokocker eller så streptokocker - eller varför inte båda. Vi tvättade med alsollösning varvat med klorhexidinsprit, för att respektive torka upp och döda alla läskiga bakterier.

G jagar Oskar. Sådant kan straffa sig. ;O)

Det var ett evigt hanterande av detta stora hudsår. Tvätta, tvätta en kvidande gosse flera gånger per dag. Linda luftigt till kvällen för att han inte skulle riva upp det om natten. Klart att en antibiotikakur skulle ha läkt ut det där snabbare, men, men... Nu tänker jag att Rubens immunförsvar i alla fall fick spotta upp sig de där veckorna och ta i med hårdhandskarna.

Som om det inte räckte, så fick Rubbe ett elakt nageltrång på stortån på samma fot som redan hade en infekterad fotled. Det tog säkert ett par veckor innan den tån närmade sig normal kulör igen. Flera gånger "opererade" vi och duktigt gick han med på att låta mig punktera varhärdarna som bildades vid nageln. Suck. Ruben brås på sin far, farfar och enligt uppgift farfars far, med särskilt breda stortånaglar, som gärna ställer till med nageltrång.

Jag älskar vår gudfamilj! Sådärja - nu är det sagt! :O)

Norah har varit frisk som en nötkärna hela sommaren. Hon har bara dragits med de vanliga småblessyrerna som barn drabbas av om sommaren. Skrubbade och skrubbade igen knän, myggbett och stickor.

Sista veckan i juli, när farbror Peter (eller skulle vi kalla honom brorsan, syrran? ;O)) var här, passade vi på att ge våra pojkar i Älvsbyn deras födelsedagspresent. G, Oskar, Frans, Uri, Bästisens sambo och Peter åkte minimotorcyklar. Bästisen, barnen och jag tittade på. Jag är säker på att förarna hade roligare än vi som såg på och några vurpor presterades. Peter gjorde en och G gjorde en. G stukade handleden och vi tror nu så här en månad senare, då G fortfarande har en svullen handled som det både värker i och kan hugga till i, att han sannolikt har en spricka någonstans som sakta läker helt okontrollerat nu. Ja ja.

När Peter åkt hem, tog vi vårt pick och pack (och herregud vilket pack...) och åkte ut till Brändöskär. Den veckan i sig är ett sådant unikum, att den skall ha ett eget inlägg. Eller tio. Men därute åkte Ruben på sin tredje infektion denna sommar.

Återigen ett myggbett som han kliat och infekterat. Innan vi åkte ut, hade ytterörat varit dunkande rött och svullet (inte olikt hans stackars stortå tidigare). Nu vätskade det bara, men så blev han ömmare och ömmare i själva ytterörat och så började det störa hans nattsömn. Han vaknade och grät när han råkade lägga sig på örat. Märk väl att örat nu såg normalt ut, bortsett från att det vätskade från ett litet sår. Under andra natten på det här viset, fick vi lov att börja ge smärtlindring och på morgonen kravlade jag mig upp och bokade tid på vårdcentralen.

Norah fick spendera dagen med gudfamiljen, medan G, Rubbe och jag drog till stan. Sonen hade nu ett infekterat ytteröra och det var inte svårt alls att tacka ja till en antibiotikakur. Den avslutade Ruben för precis en vecka sedan.
En av dagarna på Brändöskär stukade så jag min vänstra stortå. Jag sparkade den så galet hårt rakt i tåns längsled i baksidan på en sten, som min högra fot samtidigt elegant gled nedför, att jag var rädd att tån gått sönder. Nu, så här några veckor senare, med en svullen, värkande och styv stortå, känner jag mig ganska säker på att även jag drog på mig en spricka någonstans vid den yttre leden på tån. Eller rent en fraktur.

Barnen tuffade in på en mjukstart på förskolan förra veckan och efter två korta dagar där, blev Norah sjuk. Så hon fick sig minsann hon också! ;O)

Måste.

Vill. G säger att jag måste göra ett inlägg. Göra? Skriva kanske man säger? Skriver.

Imorrn drar G till Stockholm igen och fortsätter att arbeta där. Fem veckor har han varit ledig. Jag åtta. Och jag har redan hunnit arbeta min första vecka.

I helgen har vi varit en snabbis ut på ön - ut igår, hem idag. Vi fick bättre väder än jag väntat mig igår och jag tog en bra promenad i shorts och linne med Smilla och en rusig liten pop-karamell i öronen - Agnes (Spotify: spotify:track:2n7YUvLdOz6Zn47Hs5HR0W Agnes CD "Dance Love Pop" erbjuder närapå hundraprocentigt perfekt power walk-musik. Jag blir hellycklig överallt av att gå till den musiken! :O)). :O) Smilla stannar hos oss en hel vecka, till kommande lördag.

Vi fick också träffa barnens faster och farbror, av vilka vi inte sett mycket av i sommar. Vi hoppas hinna se dem en snabbis även nästa helg. Som en liten bonus fick vi även en glimt av G's kusin med familj.

På hemvägen ikväll jagades vi av ett oväder som färdades snabbare än vi tror jag. Molnen närmade sig medan vi körde och medan vi lastade upp på kajen började det blåsa upp. Jag tog barnen och vovven och gick till bilen. För varje steg vi tog piskade vinden hårdare bakom oss. Till slut manade jag barnen att springa och när jag spände fast Norah så började det regna! Helt otroligt hur snabbt vädret svänger ibland.
När vi lastat bilen med grejorna blåste det vita gäss över hela fjärden och jag fick bara rörelseoskärpa på de stressade bilder jag försökte ta utan att blöta ned kamran. Nu skall jag stryka ett par skjortor åt G och sedan mojsa i soffan med honom en stund innan arbetsvintern börjar...

Vi ses till veckan!