måndag 14 september 2009

Farruco.

I fredags dags för premiär för mig på Farruco. Ridklubben verkar ha något problem med sin hemsida, har inte kommit in på den på ett tag. Så jag sökte på webben efter en bild på honom och hittade lillehästen hos Bergahästen, varifrån jag antar att ridskolan köpt honom. Det visar sig att han är en "P.R.E", vilket betyder Pura Raza Española (lätt förvirrande - är han en andalusier?! Som tydligen inte är en ras, utan en häst född i Andalusien. Hmmm...). Koolt! :O)

I alla fall. Av Barndomskamraten fick jag ett lätt skadeglatt "-Då får du motion!" när hon hörde att jag blivit tilldelad honom och jag hade sett henne kämpa med honom ett svettigt pass för en tid sedan. :O) Så detta, parat med att jag var helt slut efter veckan, gjorde att jag inte hade så högt ställda förväntningar på hur passet skulle gå.

Vi gjorde en travövning där vi lade en 10-metersvolt i hörnet, diagonalt ur volten mot mitten av motstående långsida och där en ny 10-metersvolt. Diagonalt ur denna och ned mot nästa hörn, tillbaka till "första" långsidan alltså och så en tredje och sista 10-metersvolt där.

Första variant på övningen, innebar ökad trav på de korta raksträckorna mellan volterna. Sista varianten på övningen innebar galoppfattning på raksträckan efter första volten. Galopp runt mittenvolten och så avbrott till trav innan sista volten.

Allt travarbete skulle ske med upplagda stigbyglar och det var l ä n g e sedan jag red så. Det gick dock bra och ridningen gick bra! Farruco var jättefin att rida och jag fick intressant och mycket lärorik respons från honom, då jag red slarvigt.
Jag korrigerades från två håll - instruktören sade ideligen åt mig att "-Sänk händerna!" och på Farruco märktes det direkt när jag höjde händerna. Han abetade i fin form (alltså bara - det är så det går när man är svintrött och far och rider. Jag orkar inte och så går det bättre än någonsin!) och tuggade hörbart på bettet. Men så fort jag höjde mina händer, så kom han upp med huvudet och blev skumpig i gången. Jag tror aldrig jag känt så tydligt det där som man drömmer om som enkel ridskoleelev; jag kände när hans rygg kom upp och hans gång blev mjuk och sviktande och stark på samma gång... *yay*

Varför höja händerna? Dumt, dumt, men som sagt, det blev väldigt tydligt att jag gjorde det det här ridpasset. När jag inte riktigt orkar sitta i sadeln, utan börjar skumpa, så kommer händerna upp något. Så med Farrucos respons var det bara att skärpa sig, massor, slappna av och komma ned i sadeln. Wow! :O)

Litet sordin lade sig dock över mitt och Farrucos pass, då han hade det väldigt jobbigt med alla andra hästar. Vid vartenda möte - och det blir några, när det är nio ekipage i farten - åkte öronen ned. Långt ned. Han jagade inte någon, men mer än halvvägs genom lektionen svängde han bestämt ut med rumpan och smackade till en hästkompis med en bakhov. Det hände en gång till, något ännu mer bestämt. Det blev ju himla jobbigt, då jag ville försöka hålla honom och mig borta från de andra så mycket som möjligt och jag vet att alla andra bara vill hålla sig undan från ett sådant ekipage. :O/

Jag frågade ridläraren varför Farruco gör så och tydligen så är han litet bossig. Jag kunde inte riktigt fatta medan jag red om han var defensiv eller offensiv. Jag frågade vad man skall göra och han skall tydligen ha tillsägelse att det inte är okay att göra sådär. Jag fick aldrig tillfälle att fråga hur man talar honom till rätta i den där situationen, men det får väl bli om jag får rida honom igen.

Och så blir det att hålla sig undan honom själv, när vi rider nästa gång! ;O) På något vis, längtar jag i alla fall till fler pass på honom. :O)

1 kommentar:

en annan sa...

GU så kool lektion det där blev!! Härligt!! :-)