Helg på ön.

Vi hade en jätteskön helg på ön. Farbror J var hemma och Ruben blev hans trogne följeslagare alla sina vakna timmar. Norah var lika förtjust hon och fort var det gjort så var farbror engagerad i sagoläsning och brottningsmatcher. :)

Då den första laken kom upp, ropade Ruben upphetsat att "-Det är en orm!". När den sista kom upp, ropade jag lika upphetsat att "-Den släpper!", fast det gjorde den ju inte. Men den var stor som en liten säl; farfar uppskattade vikten till 3-4 kg. Och vilka rommar den hade!

Vi gjorde en massa roligt ute. Farbror J och G grävde en snökoja till barnen. Vi vittjade nät både lördag och söndag och fick första dagen tre lakar och andra dagen två lakar och en gädda. Barnen åkte skidor, men bara litet och jag åkte skidor ena dagen och fick mig en rejäl genomkörare. Dagen innan var jag ute på promenad, som jag nämnt tidigare.

Vi hade himla kul också. :D

Vi åkte skoter, litet hit och litet dit. Det snöade något helt fantastiskt mycket på lördagen och på söndagen var det soligt. Vi åt och vi drack och lade oss i tid. Jag tror nog att vi laddade batterierna en aning.

---> Orkar inte stå här vid datorn längre nu. :) Dags för te och limpmacka (ja, ibland måste man få äta djupt onyttigt bröd också) med Port Salut på. Imorrn är jag ensam hemma - återkommer med fler bilder från helgen då. ;)

Hörbarhet nolla.

Idag hade G och jag en snabb mailväxling, där svaren kom och for blixtsnabbt. I sista mailet till G, frågade jag hur vi skulle hämta barnen idag.

Då kom det inga fler svar från G.

:D

Också en massa kommunikation där. I julas, en massa mys i den lilla soffan. :)

Bästa sortens vecka.

Igårkväll kollade Ruben av den kommande veckan.

-Mamma? Vilken dag kommer imorgon?

Jag svarade förstås måndag. Ruben räknade sedan upp dag efter dag, i rätt ordning. Jag bekräftade efter varje dag, att han hade rätt. Efter söndag sade han sedan:

-Lördag. Söndag. Lördag. Söndag. Lördag. Söndag.

Ja, ni fattar. Den bästa tänkbara veckan. Tänk att han redan klurat ut det. :)

Ruben och så gäddan, som ligger i vår frys nu. :)

Stänk.

När det har bildats en hinna överst i flaskan med impregnering, för att den stått i tvättstugan längre än ett år och du skall ta bort den, ta hål på den, röra ned den i själva vätskan - håll då flaska och redskap på armlängds avstånd, så att du inte får allting på dig, när hinnan lossnar. X)

Till slut så.

Ja, den här fick jag också tag i igår. Äntligen. X) Och till halva reapriset. :)

Lyckokast.

Fick äntligen en avslappnad eftermiddag på stan i fredags. Hade några bestämda mål, varav gamla hederliga Duka var ett av dem. Duka heter idag Önska och butikerna i Luleå och Skellefteå har tydligen gått i konkurs och de säljer ut allt i butiken.

Jag följer inte med och visste inte att de inlett utförsäljningen just igår.Jag stegade längst in i butiken och spanade in servisen Swedish Grace av Rörstrand. Jag har suktat efter den servisen i rätt många år nu. Vi har ju två serviser som det är - Gröna Anna, också Rörstrand och en bokklubbsservis. Båda har vit botten och Gröna Anna har förstås grön dekor och den andra har blå.
Allt i butik säljs med 30 % rabatt. En kort konsult med G och ett stridsbeslut senare köpte jag så så gott som alla delar som fanns kvar av den vita varianten, färgen kallas Snö - så lämpligt. :) Bara matservis; flat- och djup tallrik, assietter och ett uppläggningsfat.

Vi fick inte fullt av någon del, som mest elva tror jag det var. Men det går ju bra att komplettera efterhand. Servisen har en enkel dekor av stiliserade veteax och är väldigt enkel och vacker. Tycker förstås jag! :)

G menar att "en in, två ut", så det blir till att sälja av den ena servisen. :)

Möte.

Var ute på powerpromenad i eftermiddags på ön. Det hade snöat hur mycket som helst på några timmar, men någon hade kört förbi så det fanns spår att gå i. Jag slog in på Skagsvägen, där fler hade kört och det blev något lättare att gå.

Jag hade lurar på och poppade Ville Virtanen - SÅ perfekt att gå till! - och tack vare detta hörde jag inte så bra. Därför vände jag mig regelbundet om för att se så att inte plogen kom bakom mig. Jag gick så att svetten lackade och det inledningevis pep i luftrören. Den vanliga euforin kom över mig, som alltid då jag motionerar och känner att kroppen fungerar och musklerna arbetar. :)

Efter cirka tjugo minuter vände jag och började promenera hemåt. En stund senare kom en bil mot mig. En "amerikanare", en sådan stor herrgårdsvagn med infällt trä längs bilens sidor. Ju närmare den kom, desto saktare körde den. Jag tänkte förstås att den som körde ville veta något och steg fram till bilen då den till slut stannade vid mig.Bilen var ju inte ny och hade inga dörrhissar. Allt gick fort och jag antog fortfarande att han ville mig något. Jag öppnade dörren på passagerarsidan och stack in huvudet. Det luktade varm, gammal bil därinne och en man i min ålder satt bakom ratten.

Han skyndade sig att litet fumligt förklara att han bara undrade om allt var okay, så att jag inte hade kört av vägen någonstans. En kluven känsla hade kommit över mig samtidigt och jag svarade snabbt, med ett leende, att allt var bra och att jag bara var ute och promenerade.

Jag stängde bildörren och han körde vidare. Flera gånger efteråt vände jag mig om och tittade, så att bilen inte plötsligt skulle vara bakom mig.

Ser jag för mycket på film? Har jag för livlig fantasi? Är det tyvärr en realitet i samhället idag, att en våldsam person kan korsa ens väg precis när som helst?

Det här var ju nu inte en våldsam person som jag mötte. Men det var det som kom över mig där på skogsbilvägen - tänk om det är någon som vill illa, som råkade korsa just min väg den här eftermiddagen?

Konstigt går det att tänka en eftermiddag i skogen, då det precis börjar skymma. Tilläggas kan att jag även funderade över lämpliga strategier om en björn skulle stiga ut på vägen. X)

Nu blir'e åka av.

Kulört sladd.

Har sedan vi satte upp den i somras, funderat förstrött på att få tag i tygklädd kabel till vår stora maskros i vardagsrummet. Vi ville inte göra ett till hål i trätaket, utan drog kabel från befintligt hål och till lampan. Sladden hänger nu i en liten båge där emellan.Istället för att försöka "trolla bort" kabeln (helt omöjligt), så vill vi göra något av den istället. Jag har sett kulörta sladdar på befintliga armaturer på lampaffären, men inte vetat om det gått att få tag i en stump utan armatur. Observera att det alltså skall vara tygklädd sladd, så där litet retro och hur snyggt som helst. :)

Lärde mig helt nyligt av en medlem av den uppväxande generationen (Oskar), att det finns något som heter sleeve. Okay, liksom ärmar av tyg som man drar över sin töntiga vita plastsladd. Ett stort steg närmare mål. :) Finns i många koola färger.

Så, i en trevlig inredningstidning, gick jag verkligen i mål, då jag fann NUD Collection. Så många färger, så härligt!Vill vi fästa sladden mot taket? Tror inte det. Men likafullt måste jag ha den här accessoaren! Det finns mer än en sladd jag kan tänka mig att fästa med det här läckra arrangemanget. :) Bilden har jag lånat från den här bloggen, som hade en egen, mycket snyggare bild än Designtorget som säljer den.Och kolla här - också på Designtorget. Så najs!

Nattamat.

Jag var riktigt hungrig en kväll tidigare i veckan. G överraskade mig med litet kvällsmat! Vi brukar aldrig äta mat så där sent, men nu blev det så. Han tog i alla fall rostbiff och stekte upp den med rödlök, lade det tillsammans med ost i en tortilla, vek den dubbel och stekte på den en liten stund till.

Upp på assietter med fräscha veggies inklusive lime - klockers!

Och det var så baskat gott, att jag gjorde om det till middag till mig och barnen idag.

Ny kärlek III.

En sådan här borde alla människor äga, i alla fall vi som bor där det är tio grader och svalare en stor del av året. Just det här exemplaret äger jag, en otroligt vackert olivgrön skapelse från Luleåföretaget Gneis.

Det är alltså en så kallad duntröja. En lätt, lätt jacka fylld av dun. Den är en ren njutning och känns riktigt lyxig att dra på sig. :) Varm är den förstås också. G, han fick sin förra julen. :)

Stilla morgon.

Norah och jag äter frukost, G har just lämnat oss för ett par dagar i Stockholm.

Ruben ligger och läser.

På bordet den fina ljuslyktan jag investerade i på Älvsbybutiken Handplockats Luleåfilial. Den är så skön i sitt uttryck - väldigt mattgrå metall, perforerad liksom av de raraste korsstygn. Genialiskt och jag fattade precis hur vackert ljuset skulle lysa genom mönstret. :)

Mitt hår.

Jag tror tammetusan att all råtta har lämnat mitt hår, till förmån för rent grått. Hmmm...

Jag har alltid så förnumstigt uttalat att jag tycker att grått hår är snyggt. Många moderna, snajsiga kvinns har snyggt klippt, grått hår. Men nu är jag där själv. Jag resonerar med mig själv en hel del och nu är det dags att börja fundera på vad för något kul som går att göra av ett grånande hår.

Jag har glatt färgat håret i flera år nu, i ungefär lika hög grad för att maskera det råttfärgade som för att det är så roligt att variera sig. :)

Nu senast blev det som bekant väldigt mörkt brunt och utväxten som marscherar fram ur benan nu är inte till att leka med. Djisus vad den ser grå ut!? Kanske är det kontrasten? ;D

Till veckan är det tack-och-lov dags igen, på tisdag har jag en dejt med frissan. Det blir både klipp och färg, så vi får väl se hur det ser ut efter det då. :D

På bilden ovan Emmy Lou Harris, galet snygg i grått. Läs gärna här! ;)

Gästblogga sig litet.

Ser att Bästisen inte uppdaterat bloggen något. Utan att fråga om lov, återger jag här ett par sms som anlänt. Bara så ni skall få en vision av hur hon har det.

Sålunda - enligt Bästisen:

Har just ätit middag, tonfisksallad, apelsinslush & bananpannkaka t efterrätt. Proppmätt! Har inte bränt mig! (än). Har legat & läst i skuggan av ett fiolbladfikusträd. Härligt!

Nog för att Bästisen kan nästan allt om växtlighet, men det där trädet - det måste hon väl ändå ha hittat på namnet på? ;)

Så en något annorlunda version av samma sms, som Bästisen skickat till Fantomen (som sedan vidarebefordrat det till mig):

Har just ätit middag, avslutat med bananpannkaka! Har besökt orkideodling & fjärilsuppfödning idag. 36 grader i skuggan!

Säkert är det ingen sol - ni hör ju - "har inte bränt mig", "36 grader i skuggan". Och jag, jag är inte bitter. ;D

Vi har inga digitala bilder från Thailand, så jag har lånat bilden från denna blogg.

Jag hade lyckats glömma de där erbarmeliga pannkakorna som vi också åt i Thailand. De är ju fasicken värda halva resan! De är så fantastiskt underbart goda - mmm... *slurp* Det är egentligen fel att kalla dem pannkakor, det leder tankarna fel. En liten degklutt bearbetas ut till en kvadrat och steks så snabbt i gult smör på en het, kupad stekhäll. Den är tunn som en plätta och på med fyllningen man valt. Pannkakan viks ihop som ett kuvert och steks en stund på varje sida, skärs sedan i några lagoma bitar, på en papperstallrik, i med en tandpetare som bestick och så njuuuta... *dubbelslurp*

Fyllningen är allt ifrån ljuvlig, färsk frukt till litet matigare varianter. Kokosmjölk kunde man också välja till frukten. *yum* Det här receptet låter helt rätt! De är litet sega, långa i konsistensen och sältan från smöret sitter som hand i handske med sötman från frukten.

Utrustning.

Det är nu hög tid för uteaktiviteter som skridsko- och skidåkning. Tidigare har mest bob och madrass nyttjats. :)

Båda barnen har haft ärvda skridskor, såklart från "storebröderna" i Älvsbyn. Norahs var i år helt klart på smärtgränsen storleksmässigt och hon har klagat en del på att de är små och hotat med att hon inte skall åka på dem. :) Sötnosen!

Vi var och tittade på skridskor förförra helgen och Norah spanade såklart in "flickskridskorna". De fanns dock inte i hennes storlek, men skulle komma in. Inget fanns i Rubens storlek heller och apropå inlägget innan, så skulle jag vid det här laget i hans liv inte köpa de tjejigaste skridskorna till honom.

Ruben kunde ha sina "gamla" och har gladeligen åkt på dem, men de har en riktig promenad till isbanan och han har faktiskt konstaterat att det var jobbigt att gå så långt med skridskorna på fötterna. Sötnosen! Till honom hittade vi i alla fall skridskor i helgen och han har invigt dem idag. Han anser nu att han kan åka mycket fortare än tidigare, samt snurra runt och inte faller han något heller! :)

Idag fick vi så tag i Norahs skridskor och rejäla skydd till båda. Det fiffiga med de här skridskorna, är att de är justerbara i storlek. Vi hoppas att Norah kommer att kunna ha sina även nästa säsong och jag känner mig rätt så bombsäker på att Ruben kommer att kunna ha sina.

Skidor är en annan femma. Ruben har skidor och stavar som det står Frans på och skor som vi köpte till Norah på Röda Korset för två säsonger sedan och som nu blivit för små. Norah har skidor och stavar från Älvsbyn även hon, men skolan ville inte ha kabelbindning, så idag har investerats i nya bindningar och så tvärköpte vi ett par pjäxor åt henne på Blocket, från en familj i Svartöstan. Underbart!

Ombonade hjälmar köpte vi också för två veckor sedan, hjälmar som funkar till skridskor, lek, pulkaåkning. Så nu känner vi oss tillfälligt i fas.

Saknas helt gör dock slalompryttlar, faktiskt till hela familjen. Och det lockar ju utan tvekan en aning. :) Vare sig mamman eller pappan har heller skridskor - eller vi har, men ingen av oss tänker ta på dem på våra fötter någonsin igen. Blir helt klart sugen att köpa liknande de som barnen fått. :) Vilket jag faktiskt inte hade övervägt en enda gång, om jag inte hade haft barn. :)

Jag. Blir. Galen.

Stötte på inlägget (från en blogg som är helt obekant för mig) här nedan via en av vännerna på FB. Ett i sin korthet otroligt viktigt inlägg, om ett ämne som kan göra mig surare och buttrare än nästan något annat

Att det finns flick- och pojkkläder är jag väldigt medveten om. Tro mig. Jag har kämpat till helt nyligt med att klä Norah i bekväma, täckande kläder som tillåter att hon leker och rör sig så som ett barn skall kunna göra.

Hennes första levnadsår blev hon också konsekvent kallad för pojke av alla som inte visste vem hon var. Sista året har jag börjat släppa på en del saker, som till exempel färgerna, så att Norah får ha rosa om hon vill. Annars har jag strävat efter klara signalfärger som gör alla glada!

Och Norah har såklart enstaka kjolar och klänningar och dessa kommer Ruben inte att få ärva. Enstaka blusar får han inte heller ärva. Av någon anledning skulle jag inte köpa en "pojkskjorta" till Norah heller.

Men jag kommer att fortsätta att köpa praktiska kläder till båda barnen och så mycket som det är möjligt skall Ruben kunna ärva Norah. Ett tag till i alla fall. Och jag vägrar att köpa korta, blottande plagg till Norah - jag vill att hon skall vara fri att definiera sig själv och inte tvärtom.

Den nya bloggen: Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm, hur mycket...: "Hade en väldigt intressant diskussion på Lindex: Jennie: Är det inte lite skumt att min son har 110 på era 'killkläder' men behöver 116 ell..."

Julgransplundring.

I söndags klädde jag av 2010 års gran. Det var ju dags och vi var absolut tvungna, då snickarna skulle komma på måndag och byta vårt kökstak (en helt annan historia).Jag gillade årets gran, så som jag alltid gör. Vi lånade en korg av en vän (det var helt fel säsong för lövkorgar då jag letade innan jul) och ploppade ned granen i den och det var ett riktigt lyft. Granen blev nästan dubbelt så snygg av det. :) Nya julgransmattan med små lampor som jag fyndade på IKEA efter förra julen, höjde intrycket ytterligare.

Bästisen uttryckte för några år sedan, att jag bara hade en pumla av varje i granen och det hade inte slagit mig innan dess att det var så. Men visst, hon har rätt. Nuförtiden köper jag aldrig två likadana pumlor. I år blev det en skir, eterisk pumla för egen del och till barnen en superkitshig mörkrosa dekorerad katt till Norah och en stilig, vit isbjörn till Ruben.

Dubbel-wow!

Vi hade ju våra bästa småkusiner på besök kring jul och nyår. :* Vi hade hängt oömma pumlor längst ned och alla barn var väldigt skötsamma kring granen. Tobias gjorde precis det som Norah och Ruben sysslade med ifjol - han möblerade om bland pumlorna, ganska ofta och väldigt rart. :) Det var två pumlor som Tobias vurmade alldeles särskilt för, två små "discokulor". De där två hamnade till slut längst ut på samma gren och där fick de förbli.

Tänk - nästa jul vi firar ihop med småkusinerna är de fem och tre-och-ett-halvt år, Norah har just fyllt åtta och Ruben dryga sex år! Tanken svindlar! :)

Nu är alla pumlor nedpackade för i år, alla lampor och allt glitter. Nytt kökstak har vi fått, det gick på en och samma dag. Snickarna har städat efter sig, men det är såklart skräpigare än vanligt i alla fall. Tror jag skall kontakta en städfirma alldeles snart. :)

Jahapp.

Jag kan se på mina kvitton att jag gjorde några fynd i slutet av januari på rean ifjol. Efter två korta räder på stan kan jag konstatera att i år är det kört.

Jag var in på Mosaik idag, lätt dreglande över tanken på att handla av deras fina grejor till 70 % rabatt. Fanns inte ett spår kvar av rean. Bara vårnytt. Köpte som hämnd en jättefin, tunn, nästan litet gles ullmössa i petrolblått och med det rätta hänget och ett par limefärgade strumbyxor att roa mig och kollegorna med på jobbet. :)

Finns nästan inget kvar på Doffi. Likadant på H&M. KappAhl såg ut att ha en del, med det kanske mest är för att de har så trångt. Åhléns har jag inte kollat.

Tåget har gått. Så här sent i januari göres inga seriösa fynd. :(

Jag skall göra två till korta ryck på stan (här gäller det att slå sig lös - not...), på fredag och på lördag (inte hela dagar, bara några timmar i stöten), så att jag känner att jag gjort vad jag kan på reafronten. ;D

Men först ett inlägg.

:)

Bästisen lämnade kalla nord i söndags och anlände den varma syden igår. I tre veckor vistas hon där - spretar med tårna i sanden, kollar på fiskar, fotar minneskorten fulla, läser, äter, sover långa nätter, badar, bränner sig i solen och blir pepparkaksbrun.Stället är Koh Lanta, Thailand och jag, jag är inte bitter. :D

Bästisen, på en annan ö.

Följ henne här (vågar inte sia om frekvensen på nya inlägg i det här skedet).

När katten är borta...

Ok. G är i Stockholm, barnen har knoppat in. Jag är gaaaalet trött och slut, men förbaskat skrivsugen. Så många tankar, så många bilder - var skall jag börja? :)

För att inte strula så mycket med mig själv och min tid, måste jag börja med att duscha. Inte göra det halv elva som det brukar bli, när G är borta och inte styr upp mig. Men innan duschen en kort sittning i soffan med kvällens nyheter, medan barnen somnar tungt.

Att lära om sig.

Från första januari har jag och kollegorna på mödra- och barnavården lagt om våra telefontider litet. Alla år jag har arbetat, har vi haft telefontid varje dag mellan klockan åtta och nio.

Därför blev jag djupt förvånad och lätt irriterad när telefonen ringde klockan elva idag, där jag satt och arbetade i godan ro.

:D

Alltså.

Var det någon på hela den här planeten som trodde att SAS skulle få iväg G's plan i tid ikväll? Nä. Jag förstod väl det.

Nu är det så här igen.

En av de allra, allra vackraste sångerna jag vet. Enkla textrader och det enkla är ibland det bästa. Jag hör den här sången flera gånger i veckan, i bilen och nu kan jag texten. Alison Krauss stämma smeker min själ och nästan varje gång jag lyssnar på sången, springer tårar fram i mina ögon.

Varsågoda.

Uppdaterad läslista.

En ut (bakar ändå inte, men önskar att jag gjorde).

Och en in. Och milda makaroner, så lämplig den bloggen verkar vara! :) Hittade den via FB, syrran. ;)

Tomt.

Tyst och stilla sedan husets invånarantal plötsligt halverats. G och jag vet inte riktigt vad vi skall göra av oss själva och skramlar litet vilset omkring i huset.

Norah kom just upp och kissade, tidigare än vanligt och i Tobias hörna i barnens rum ligger bara en massa mjukisar igen. Jättekonstigt.

Vi har hittat en säl i taklampan i vardagsrummet och detta var inlägg nummer sexhundra i denna min blogg. :)

Att skiljas åt.

I några få minuter till är min syster kvar i hemstaden. Under så pass stort tumult som det kan bli när en familj på fyra skall klä sig i en liten farstu och särskilt en av medlemmarna protesterar på olika sätt mot att måsta åka, lämnade oss slutligen min syster med man och barn för fyrtio minuter sedan.

David, på typiskt vis med ett finger i vardera näsborren. Så likt Ruben liksom. ;D

Tobias ville inte åka, David var på små barns vis lyckligt närvarande och oanande, syrran och S var så som man är när man packat en halv dag och försökt få plats med allt och komma ihåg allt. Norah kved litet frustrerat och frågade när vi skall åka till moster och onkel. :*

G är märkligt krasslig, hostar måttligt men har feber varje natt (han borde nog gå till doktorn). Jag och Ruben är helt friska! Det är länge sedan jag känt mig frisk. Norah är nära på frisk, hon är litet hostig och snuvig efter en förkylning som liksom sladdade in under julhelgen. Antagligen den som lilla mamma också åkt på. Kanske även svärföräldrarna.

Jag avrundar här och skall försöka återkomma med inlägg med helgerna i bilder.