Barn är roliga.

Ikväll efter tandborstningen, stod jag bakom Norah och assisterade henne medan händer och ansikte tvagades. Norah grejade på som vanligt och plötsligt sade hon något om "-Vad är det där som sticker ut?" med en lustig röst och en busig min. Hon böjde sig in mot blandaren och jag förstod att hon speglade sig i den.
Hon kvittrade på om det där som stack ut så jag var till slut tvungen att böja mig ned och titta. Det var näsan som stack ut. Och efter en bedrövlig dag, då barnen och jag varit på kollisionskurs mer eller mindre hela tiden (återkommer till det om jag orkar) så började jag skratta då. :) Det var väldigt befriande att få skratta litet åt Norahs tokigheter. :*

Så borstade jag en stund senare Rubens tänder. Han tog evigheter på sig för att komma till badrummet och såg litet finurlig ut när han kom. Jag var rätt arg och han var väldigt snäll. Han blidkade mig och visade så på att han hade en ficklampa i pyjamasbyxans ben. Den kunde vara bra att ha tyckte Ruben.
Så böjde han sig under stillsamt resonerande och limmade hur enkelt som helst pyjamasbenet med mockasinen, så att ficklampan inte skulle kunna ramla ut. Han, som kvider, gråter, klagar, kan inte limma byxbenen med tjocksockarna när vi skall ut.

Knasbollarna! :) :*
*älskar*

---> Norah hade bett om ansiktsmålning i flera dagar - G verkställde!