måndag 17 mars 2014

Helvete.

Hade ikväll ett förfärligt avslut på en för övrigt rätt okej dag.

Norah hade gått hem från skolan, ätit mellis och som en champion gjort hela skrivläxan klar. Hon hade läst och tränat glosor. Norah är så otroligt duktig! Vi får äntligen igen litet för de år vi hittills suttit med henne så gott som dagligen med läxan. Nu vet Norah hur upplägget ser ut och klarar av att administrera det själv. Helt fantastiskt. <3
Norah på amerikanska restaurangen häromsistens.
Göran drog på ett möte i middagstid och kom hem strax före åtta. Jag drar mig omkring på litet knappt fem timmars sömn och är inte i mitt bästa skick. Jag serverade färdig mat (pappas chili, som var grymt god!) och därefter skulle Norah räkna igenom några multiplikationer. Fröken Ulla kör tabellförhör varje tisdag och förra veckan hade vi helt missat det (tänk att varje lov kastar mig helt ur spår, så att jag halvt glömmer hur vi brukar göra i vanliga fall...). Vi brukar repetera litet inför förhören, så att Norah skall ha tabellerna färska uppe bakom pannbenet.

Så nu hade vi tänkt göra om och göra rätt. Norah satte sig, men jag hörde att det inte klaffade. Jag satt samtidigt i vardagsrummet och gjorde läxa med Ruben. Norah stönade och stånkade och klagade. Så var hon tyst en stund, innan klagolåten drog igång igen.

Jag orkar inte försöka återge förloppet, men Norah körde ned sig i botten och lät sig bli stillsamt hysterisk över att hon var så dum och över att hon inte förstod varför hon inte bara kunde sitta och göra talen.
Mormor provsmakar Norahs fantastiskt goda citronpaj!
När jag nu skriver det, kan jag se litet på det från utsidan. Mitt inne i det, var jag färdig att ge upp. Jag är inte den bästa pedagogen och jag kommer aldrig att medvetet låta barnen sabotera för sig själva. Jag försöker lirka, resonera, leda, peppa. Slutar tyvärr ibland med att jag blir väldigt hård och förklarar att det är bara att göra det här som skall göras.

Ikväll sade jag till slut att jag skulle sätta mig med Norah och så skulle hon räkna igenom en klunga tal. Det gick ju givetvis hur bra som helst. Då hade hon fått lugna sig litet och ätit kvällsmat och kunde fokusera.

Fröken Ulla har sagt att vi måste ta det litet koolt med Norah, för att hon är en riktig "skoltjej" och för att hon ställer höga krav på sig själv. Det där ringer alltid i bakhuvudet på mig i situationer då vi pressar Norah en aning. Jag vet ju dock att det till slut lossnar för henne och då fungerar allt.
Radar spanar in skinkan på Norahs macka.
Ulla skärpte tabellförhören ett tag efter jul och barnen skall kunna räkna igenom 100 tal på 16 minuter. Norah klarar det galant, men inte förra veckan då vi bommat att repetera och inte ikväll när inte huvudet var på plats. Hemma kör vi inte 100 tal, utan 25 på fyra minuter. Och Norahs problem är egentligen inte själva huvudräkningen - hon kan tabellerna bättre än jag - utan att hon har haft lätt för att bli sittande över ett tal som hon inte kan. Ulla och vi peppar henne att lämna det och sedan gå tillbaka till det, när hon gjort de andra talen klara. På så vis både hinner hon och har alla rätt.

Jag kände mig som den sämsta föräldern efter detta. Vi lyckades styra om skutan Norah och jag och när hon skulle somna var hon lugn och avslappnad. Jag lyckades läsa litet för dem också, men det är verkligen svårt att lyckas uppbåda energin och lusten till läsning med inlevelse, när man själv är på botten.

Stressen river stillsamt i bröstet på mig ännu. Jag skall gå och sätta mig i badet och fundera över tillvaron nu. Norah och jag kom överens om att hon skall göra en lyckad tabellgenomgång imorgon innan frukost och imorgon är faktiskt en ny dag.

5 kommentarer:

teapot sa...

Åh men lägg av va! Det gick ju jättebra, du, ni klarade det ju. Tillsammans. <3

Däremot - om jag hittar en bra terapeut kring det här med att sova på natten lovar jag höra av mig om hur det funkar! <3

Sömnbrist gör ju att ALLT känns mycket mycket värre. Även om det inte är så himla illa egentligen.

Mamma sa...

Hon är ju så duktig även Ruben få se vad det blir. Den som lever får se.
Tänk att jag fick så duktiga barn som nästan är analfabet. Kramar på er.

Mamma sa...

Hon är ju så duktig även Ruben få se vad det blir. Den som lever får se.
Tänk att jag fick så duktiga barn som nästan är analfabet. Kramar på er.

teapot sa...

ANALFABET! Det var det värsta jag hört mamma! Fy på dig!

VEM var det som tålmodigt tragglade "ab-so-lut" med mig (och hundra andra ord) till stavningen till slut satt?! Jag kan fortfarande höra din röst närhelst jag skall skriva det ordet!

*kramar*

Unknown sa...

Du verkar ju vara inne på rätt spår där, Elisabeth, när du tänker på sömn och vila. Vid problemlösning är det ju helt rätt att släppa det som krånglar och ta det en gång till, ta problemet från ett annat håll
Att det gick bra för Norah förvånar mig inte, speciellt efter matpausen, då blocket i hjärnan släppt, krama henne, bägge två förresten och själv också. Gå därefter och lägg dig, natti!