Glad.

Lyckades stuva om litet i min dag idag, sparade några oskrivna rader till imorrn och så flexade jag ut och drog till stan med mamma.

Vi fick gjort flera viktiga ärenden. Mamma fick hämta sin ring, som numera ståtar med en ny pärla på glänsande, nyputsat guld. Mamma investerade också i ett par ultralätta Skechers med innersula i ett Tempurliknande material. Blir mumma att knalla i dem i London!

Av rostfritt stål, som inte oxiderar.

Jag hämtade mitt fina halsband som G gav mig på bröllopsdagen och fick justerat ett örhänge som inte gick att stänga. Jag lämnade också in mina bedrövligt ledsna silverhalsband, som oxiderat till oigenkännlighet. Ser fram emot att få tillbaka dem i glänsande skick.

Något lurt med prissättningen på Skoogs?

Mitt viktigaste ärende var dock att göra ett försök att hämta min Fossil-väska som jag köpte i New York 2011. 2012 hade jag sönder den då Bästisen och jag vandrade i hettan på Floriaden i Holland. Jag överlastade väskan med systemkamera, vattenflaskan, broschyrer, solskydd, plånbok och med mera. Och vips så hade handtagen i väskans ena ände dragit sönder skinnet.

Provkörde Storytel till och från tankstället. Det var ju kul!

Väskan har länge hängt oanvänd efter detta. På försommaren ifjol lämnade jag till slut in den för lagning hos skomakaren. Väskan skulle vara klar till G's födelsedag.

Tiden gick. Det var så mycket. Jag glömde väskan. Förträngde den? Tiden gick. Plötsligt hade det gått mycket tid. Typ långt in på hösten. Jag sökte fram inlämningskvittot. Där stod att de bara ansvarade för grejorna i tre månader eller något sådant. Sucka. Våndas. Jag tappade inlämningskvittot. Sucka.

De har världens tjorvigaste öppettider. Inga vanliga, då jag är i stan. Hopplöst. Glömde litet till. Surade över att jag låtit den fina väskan förkomma bara så där. Nu idag hade jag ju plötsligt möjlighet att åka förbi. Vi åkte dit först av allt, men då var det stängt för lunch 13-14. Suck. De hade dock öppet till klockan fem, så vi sade att vi skulle avsluta med att åka förbi där.

Ruben fick gå in till judon själv - jag släppte av honom utanför. G har gjort så några gånger då det varit tajt om tid (ibland kan man få leta länge efter parkeringsplats där). Jag åkte så raka spåret och tankade och när jag kom tillbaka till Ruben, så hade han vikt ihop och ställt upp sina kläder och skor så här prydligt. <3

Jag var ganska modstulen då jag igen vankade mot butiken. Blev desto gladare då jag såg min väska ligga där på hyllan. Så länge den legat där! Jag hasplade ur mig mitt problem, som visade sig ej vara ett problem. Jag kände ju igen väskan, menade kvinnan bakom disken. Duh! Skomakaren hade inte satt något pris på lagningen, så kvinnan jag pratade med knallade iväg med väskan till honom och frågade. Jag hörde att hon sade att det var lääänge sedan han gjort reparationen, trettonde juni och jag hörde också hans utrop "-Trettonde juni?!". Ha ha ha...

Kari visar fallteknik. Ruben är hindret till vänster.

Jag betalade glatt i alla fall det de ville ha och gick lättad tillbaka till mamma som väntade i bilen. Äntligen har jag fått den där surdegen ur världen!

Ruben har varit på judo ikväll och G har kommit hem hel och hållen från Korea.

Allt är gott och väl.