"Bajslaser".

Herregud vad det pratas bajs här just nu... :-D Fast inget i närheten av mängden prat rörande Minecraft. När de inte spelar Minecraft och pratar oavbrutet eftersom de teamar med varandra och andra på nätet, så pratar de ivrigt om det de varit med om i spelet eller lägger upp strategier och planer för sådant de skall göra när de får spela nästa gång. Inte utan att jag själv börjar bli litet sugen på att spela Minecraft. :-)

G fick sig ett åk också. Norah fick nog rätt många åk.

Nåväl. Vi har inte gjort många knop här idag. G arbetade på förmiddagen. Vädret har varit blött och tråkigt, så pass att inte ens Axi varit sugen på att gå ut. Så småningom när G kommit hem och vi alla ätit lunch, drog vi till Leos Lekland där vi strålade ihop med Norah, Tuva och Barndomskamraten.

Tobias full fart framåt. Tuva på toppen.

Barnen försvann som oljade blixtar efter några korta förhållningsorder och kvarvarande vuxna försjönk i kaffe och prat. Mycket trevligt.

Skumbiten från Lush gjorde vattnet alldeles rosa.

När vi kom hem stod bad och dusch på agendan för barnen. Norah hoppade i duschen i källaren och Tobias kröp lyckligt ned i ett bubbelbad som han önskat sig redan för ett par dagar sedan. Ruben avlöste Norah i duschen. G lagade mat (som vanligt) och jag servade barnen och arbetade med tvätten under tiden (som vanligt).

Det blir m y c k e t skum. Och väldigt hållbart skum blir det också. Tobias badade länge!

När vi ätit fick barnen äntligen (...) spela igen. :-) G och jag avvek ned i bastuvärmen där tankarna fick sakta in och lösa planer lades upp för morgondagen. Så imorrn blir det utflykt till Brändöskär!

"-När mammor går på toa tar det jättelänge!"

Rubriken satte Tobias, när jag deklarerade att jag tänkte gå på toa någon gång idag. Jag svarade att det ju är enda stunden vi mammor får vara ifred, som förklaring till att det tar tid. Fast ifred får vi ju inte vara på toa heller. Alltid är det någon och störigt ofta faktiskt G, som absolut måste veta var jag är just då eller som måste delge mig något eller fråga något. Just då. :-D

Axi är en kool liten själ. Idag släntrade hon ut på bron och slog sig ned i solen. Hon hade inte varit ut innan, men gjorde sig ingen brådska. Så skön vovve! <3 Tyvärr är det hon som är skyldig till eländet på översta bilden...

Jag gillar ju att skotta snö. Jag vet, jättekonstigt. Fast inte då det har snöat jättejättemycket och man är sen någonstans. Men annars. Ser det som ett lagom träningspass. Vi har ju så liten infart. Och den här årstiden har jag en lätt pervers dragning åt att vilja flytta på snön igen. Nu från snödrivorna dit jag skottade den i vinter, tillbaka till den blottade asfalten där snön tinar snabbare. G bara skakar på huvudet och rullar med ögonen... :-D

Solkatt och -hund.

Tog med barnen på promenad med Axi. De lekte ute på gården med henne medan jag gjorde mig klar (däri ingår till exempel att sätta igång en tvättmaskin) och sedan promenerade vi i en knapp timme. Axis luktande och barnens ivriga klättrande i snöhögarna (rena bergskedjor) drog ut på tiden, men vädret var härligt så det var inte svårt att låta tiden gå.

Axi kröp villigt in i kattburen när vi skulle åka till morfarn.

Pratpratpratpratprat..! En trevlig kväll hos morfarn med middag och efterrätt. Norah hade vi lämnat för övernattning hos Tuva redan på väg till morfarn.

Annandagen.

Tobias kopplade verkligen av då vi åkte i skoterpulkan. Typ nästan kopplade ned. Så fort vi stannade, berättade han att en del kroppsdelar var försvunna (tolkades som domnade av moster) och så studsade han ur pulkan och var lika svamlig som sina två kusiner. :-D 

Knappt tre timmar efter Tobias lättat från Arlanda, klättrade han och vi på en hög hälla halvvägs till Brändöskär. Otroligt ändå... Och så fint vädret blivit! Dimman från morgonen hade lättat och solen kändes hoppingivande.

Så himla mycket att lukta på! Jag förvånades över med vilken lätthet Axi skuttade runt på den stenskrovliga, branta hällan. Det är tur hon inte vet hur korta ben hon har! :-D Verkar lovande inför sommarens huppigupper på Brändöskär.

Har sina risker att åka mellan hemmet och ön sådär lättsamt som man gör när det är bilföre. Tur att vi har stort bagageutrymme!

Vägen är fortfarande klassad till åtta ton. Eller är det bara för att det varit långhelg och ingen jobbat med att klassa/skylta om vägen? :-o

Tog inte en enda bild på fikat vid svåger och svägerskas brygga idag. Barnen hade kul där med varandra och Axi. G och jag fikade ganska resolut och styrde sedan skotern hemåt igen. Tillbaka i huset packade vi enligt bilden ovan och så rullade vi i lagom takt tillbaka hemåt.

G har en gruvlig värk/smärta i anslutning till en tand och har gått på nära nog full dos naproxen under påskhelgen. Jag lämnade honom med barnen och for och red. Strax efter jag kommit hem igen, kom matkassen och G lagade mat åt oss alla.

Sedan vilade G med oss i soffan resten av kvällen, efter vi fått i ordning en säng åt Tobias och senare fått i barnen kvällsmat och bäddat ned dem. G sover sedan någon timme nu och jag skall också krypa ned i sängen. G har ställt väckaren och pinglar tandläkaren imorgonbitti.

Påskdagen.

Idag vaknade jag klockan åtta och tänkte: "-Ja!". Tog många timmar in på dagen innan jag insåg att vi ställt om klockan inatt. Sedan lyckades jag faktiskt somna om och sov oförskämt länge. Och det förklarar väl att jag faktiskt orkar vara vaken nu.

Samtidigt som Norah och jag tog bilen upp till stan för att Norah skulle rida, så drog G och Ruben ut till Brändöskär för att reka vattenståndet apropå mer arbete där ute.

Mini är nog den enda hästen i stallet som jag kan fota ryggen helt från ovan på. :-D

Vikarie i Norahs grupp idag och därmed en övning som de aldrig gjort förut. En volt runt instruktören som skall minskas och ökas - bara intressant för en ryttare! En bra och inte helt lätt övning.

Insåg för några dagar sedan att det var dags att plocka fram den här omgången med kläder till Norah. Kärleksfullt ärvt från vännerna på Herrtsön, lagrat en tid hos oss och nu dags. Kalasfina kläder!

Well.Eerrhh... trots namnet ett otroligt välsmakande öl. Ett "session" öl, alltid litet svagare än vanligt (det här var 3,8 %). Jag som inte dricker öl kan trots det varmt rekommendera detta. Skall fraktas hem till oss definitivt.

Ikväll var vi bjudna till svågern och svägerskan. Gula Änkan stod på menyn, numera en tradition kring påsk och ibland annars under året också. Vi har pratat, skrattat och funderat och haft en jättetrevlig stund med dem.

Våra barn har klarat sig ensamma hemma [på ön] med farmor och farfar. De hade vatten, litet chips, ytterligt litet choklad och framför allt internet att förströ sig med. Order hade de också att ta sig litet kvällsmat och borsta tänderna innan de så småningom skulle släcka för natten. Jag vet hur stort ansvar Norah tar i de här situationerna och när hon skrev "god natt" strax före elva, så var det nog så också.

Nu snarkar G för fullt och jag skall göra honom sällskap. Imorrn kommer Tobias!! <3 Fika på bryggan inne i byn vankas, innan vi lämnar ön för den här vändan.

Påskafton.

Idag vaknade jag klockan sju. Vädret var jättefint från början av dagen. Det planerades för utflykten till Brändöskär och så småningom kom vi oss iväg. Vad G hade mörkat helt för mig, var att han hade ganska saftigt arbete att göra där.

G satte igång att arbeta och jag, som-verkligen-gillar-picnic-och-som-alltid-förbereder-det-så-bra-NOT, släpade motvilligt fram stolar, grill och medhavda saker för att sedan grilla korvar, hålla reda på barn och Axi i lång lina som gärna ville besöka alla hundar som sprang förbi henne. Sanningen är den att det oftast är G som sköter om liknande markservice.

Medan jag fortfarande höll på att duka fram prylar, gick solen i moln. Eller så upplevde jag det. G kommenterade att det blev dimmigt och när jag vände mig om så hade världens tjocka rullat in. Fördelen med vinterföret är att det går att följa sina egna spår tillbaka över isen. Svårare med båt det.

G bultade ihop sjöbokaret, så att det skall hålla ihop för hela sin livslängd.

White out.

Sovmorgon? Njae...

Har numera akut svårt att sova ut de få morgnar möjligheten i teorin erbjuds. Så idag har jag varit vaken från strax efter sju, då husfolket började röra på sig. Axi somnade tidigt tillsammans med barnen och Klinga igårkväll och hon började gnälla och det var tvunget att tolkas som att hon ville ut.

Mitt i bild litet snett ned till höger under solen, som de minsta små fläckarna på isen, syns svanparet. 

Vi steg upp och tänkte ta en macka och en tekopp och gå i säng igen. Men det där med att gå i säng igen, det hände bara inte.

Istället var jag ut och fotade strax efter halv åtta dimmiga bilder på årets svanpar som mutat in Lillfjärden. En knapp timme senare hade G avlivat en mårdhund som oturligt nog (för den själv) gått i en av svärfars fällor. Efter detta hamnade barnen och jag i en del moraliska och framförallt oroade diskussioner, då vi var tvungna att läsa på och fundera över risken att Axi kanske blivit smittad av något elände som mårdhunden potentiellt kunde vara bärare av (rabies och dvärgbandmask).

Vi har fördrivit dagen med en del utomhusaktiviteter, läsande, till och med högläsande, flätande av hår, friserande, målande av naglar. G har meckat med ett par båtmotorer (inte vår egen) och hann få en bastu med kusinen. Så småningom dök svåger och svägerska upp och vi har ätit middag ihop.

Imorgon hägrar tydligen en tur utåt Brändöskär med skoter.

Vad är väl riket norr om Slussen?

I lördags kväll hade vi Sveriges kraftigaste jordskalv på 100 år (4,2 på Richterskalan) och igår vann Luleå Hockeys damer SM-guld. Jag hänger med dåligt i nyhetsrapporteringen, men ser idag på FB att andra som hänger med, ondgör sig över att riksmedia (tv) inte rapporterat med en stavelse om dessa två ganska hyggligt intressanta händelser.

Well. Som jag själv skrev på FB för några dagar sedan, så är det ju ändå viktigast (på något sätt) att vi själva vet vad vi har här uppe.

Vintervalsdag.

Ett irriterande krångligt namn på en trevlig företeelse - friluftsdag. Ruben har i alla fall sin vintervalsdag imorrn. Barnen har fått välja om de vill åka slalom eller längdskidor, på Ormberget. Ruben valde slalom och han har tur med vädret!

Norahs vintervalsdag kommer i nästa vecka och hon får välja på slalom i Måttsund eller skridskor på isbanan inne i stan. Hoppas de får lika bra väder!

Uppdatering.

Så var det hög tid att göra en försiktig förändring i blogglistan. ;-) Ut åker Rubens klass gamla blogg som deras fröken inte längre använder och in åker Genusfotografen.

Fotograf och genusvetare Tomas Gunnarsson bloggar så väldigt bra om detta så viktiga och allestädes närvarande ämne. Jag har haft honom på gång till min blogglista tidigare, men lyckades glömma bort det innan jag hann föra dit honom. Nu stötte jag på hans material igen, så nu så.

Kolla gärna på det här inlägget, om hur det blir när man fotograferar och intervjuar manliga företagare så som man gör kvinnliga företagare. Det tog mig en stunds läsning innan jag kände tyngden i texten, trots att jag hade tanken klar för mig. Så pass indoktrinerad är jag själv också, att jag nästan snubblar på tröskeln. Ingen av de intervjuade männen förstår den första frågan ("Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?") - några av dem tycker till och med att den är konstig. Såklart - normen för att vara egen företagare är ju att man är man. Det går för sakta! Måtte en kantring komma under Norahs och Rubens livstid - vi har ett ansvar att hjälpa dem på väg där.

---> Men så konstigt. Länken till bloggen presenteras med ett gammalt inlägg från 2013. Om man klickar på rubriken (bloggnamnet), så kommer man till nyaste inlägget, precis som det skall vara. Jag har provat att ta bort länken, kopierat den på nytt och lagt in den igen. Och så läggs den längst ned i listan, eftersom inlägget är så gammalt. Vad tusan?

Nämmen nu.

Ikväll var Norah alldeles trasig. Vi jobbade länge G och jag och var dessutom tvungna att handla litet innan vi for hem. Klockan var närmare halv sju när vi satte oss för att äta och då orkade Norah inte med det.

Hon var så trött och litet ledsen, mådde illa och frös om vartannat. Hon åt litet litet och jag lockade med en risifrutti innan hon ens lyckats äta färdigt, i hopp om att få i henne något. Hon fick i sig små klunkar med mjölk, men till slut var det bara att lägga ned.

Så Norah checkade ut strax efter sju ikväll. Vi måste bättra oss. Norah klarar inte av allt för sena kvällar under skolveckan.

Vi är själva illa däran, G och jag. G somnar på sistone ofta i soffan. Jag håller mig oftast vaken och i slutänden lägger vi oss sent, fortsätter att vara vakna ännu litet till och är som döda när väckaren ringer på morgonen. Och det må väl vara, trött när väckaren ringer är jag alltid. Men sedan, på kvällen när barnen lagt sig, är jag ju så himla trött att jag inte orkar göra någonting.

Önska oss lycka till, men ikväll skall vi baske mig i säng tidigare än vanligt.

Se så himla ljust det var igår när jag gick hem från jobbet igår en stund efter 17!

Yippee ki-yay!

Jag är så himla glad! Som i ett förklarat sken insåg jag i förrgår vad jag skall hitta på när G fyller år. Det blir såklart för hela familjen och när jag kollade på litet detaljer igår, så såg jag att idén är helt genomförbar! *glaaaad*

"-Kirby-byn!"

Ruben utropade med ytterlig förtjusning när vi åkte hemåt ikväll efter judon och mötte en buss.

Ruben har ganska lätt för att kasta om bokstäver i långa ord, i alla fall i högläsningen. Jag fick rådbråka hjärnan en liten stund, innan jag skrattande kom på att det var bussen till "Kyrkbyn" vi mött. :-D

(Kirby är förstås en liten spelfigur.)

Hmm...

Vad tusan, tänker Axi...

I säkert trettio sekunder hade jag ett par biljetter till Bruce Springsteens tredje och extrainsatta konsert i juli i Göteborg. Men det stod att det var delvis skymd sikt och jag min mupp tänkte att jag skulle kolla om jag kunde få bättre än så.

... när hon hör sotaren rumstera på taket.

Då var alla biljetter intill varandra slut.

Så var det med det. Hade ju annars varit en lämplig 50-årspresent till oss. :-)

Axi hörde precis var sotaren befann sig. :-)

Så medan jag satt i nattlinnet och stirrade på nedräkningen och fortfarande hoppades få biljetter till konserten, kom alltså sotaren. Herregud.

Firad!

Vi åt bara en helt lätt frukost hemma på morgonen och hängde en stund framför en film (ser om gamla "Ghostbusters"-filmerna med barnen. De höll mycket bättre än jag väntade mig.) under tiden. Sedan färdigställdes packning och förberedelser och så drog vi.

Hemmagastronomin och brunch visade sig vara målet. Ljuvligt. På bilden ovan hade vi tagit oss till efterrätten/fikat, med smoothie i lilla glaset och kokkaffe i koppen. Mätta och belåtna rullade vi vidare.

Vi landade på Havsbadet där det var bokat familje-VIP. Vi mumsade frukt och endast sparsamt med godis innan vi sedan knallade iväg till äventyrsbadet. Efter badandet duschade vi på rummet och gjorde oss klara för middagen.

Rolig feature i de här rummen. Glad att vi bara hade två barn med oss. Heh.

Tobbe Trollkarl. Vi vuxna skrattade gott mer än en gång och barnen var förtjusta i den rätt så fysiska trolleriföreställningen!

Har alltid varit förtjust i de här små budskapen som ibland gömmer sig inuti en del korkar.

Vi fick en skön sovmorgon idag - båda barnen sov gott trots en del spring i den lååånga korridoren som ledde fram till vårt rum. Vi hade kunnat bada idag med, men vi skippade det. Istället åt vi frukost i lugn och ro och tittade efteråt en stund på Vasaloppet med en kopp kaffe.

Innan vi åkte hem var vi en stund i Skeppet, där det finns diverse aktiviteter att syssla med. Norah och Ruben ville spela minigolf, så sagt och gjort. G och jag gick runt utan klubbor och jag skrattade ibland hejdlöst.

En olycklig kombination av sockar som snurrade osedvanligt lätt runt mina fötter och de böljande banorna, gjorde att jag lyckades falla också. Fötterna gled bara undan för mig! Det hände flera gånger att en fot gled och jag höll på att falla och till slut så föll jag förstås. Jag landade på samma höft som när jag föll i slalombacken för några veckor sedan och visade det sig, även på ena knät. En elak bula reste sig omedelbart på knäets utsida. Jag var riktigt öm där sedan, men nu känns det bara helt litet.

Alternativ spelställning.

Eftermiddagen har avslutats som en vanlig söndag. Norah har varit på sin ridning; hoppning idag. Det gick jättebra! Fint avslut på sportlovet också.

Den oron.

När G och barnen hittat på någonting för att påbörja firandet av min födelsedag. Jag fick världens minsta packlista och en del ledtrådar har jag fått. Vi har packat tandborstar till och med och jag pendlar mellan att tycka att det känns väldigt spännande till att tänka att det är ett av G's typiska sätt att luras på.


G är och skjutsar Axi till ön just nu och jag har fått lov att ösa upp litet mera mat till katterna än bara morgonmålet. Hmm... Det är så himla jobbigt att inte ha kontroll - OTROLIGT JOBBIGT - och så försöka att hålla humöret uppe, trots stressen av att inta ha ko(ntro)ll.

Usch så dålig jag är på att ta emot överraskningar.